ord med ǫ och fornnordiska

hade svårt att hitta en tråd om detta, men

har ni någon fakta om bokstaven ǫ ? då tänker jag i största allmänhet på fornisländskans användning, vet att det är ett slags Ö, men hittar inte mycket fakta om det, inte heller några gamla ord med bokstaven ǫ. skulle nämligen vara roligt att kunna skriva saker med gamla, fornnordiska bokstäver (syftar dock inte på fornnordiska med futhark, utan mer åt forna isländska/nordiska/svenskans håll) och lära sig fornnordiska eller vad det nu blir. hänvisa mig gärna till en bra tråd som handlar om det!

och skriv gärna så att man förstår är ni snälla!

tack

hǫggva (höggva) ’hugga

hittade detta! är hǫggva alltså fornnordiska, någon som vet?

Ja, det är fornisländska.

Här finns en del info: http://en.wikipedia.org/wiki/Old_Norse,

särskilt i avsnitten

http://en.wikipedia.org/wiki/Old_Norse#Vowels

och

http://en.wikipedia.org/wiki/Old_Norse#Orthography.

Indicierna är ganska överväldigande, även om SAOB på grund av njugg finansiering har problem med OCR:
http://dictionary.reference.com/browse/hew
http://ordnet.dk/ods/ordbog?query=hugge
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show...200.html#HUGGA

Ljudet som skrivs som ǫ kommer av ett äldre a som påverkats av ett u/w i en följande stavelse (u-omljud). Hǫggva kommer av en rot *hawwa- (jämför med tyska: hauen). Det uttalades kanske ungefär som det korta å-ljudet: sått, nått, såll.

Uttalet förändrades sedermera i isländska och sammanföll med ö. Ett genomskinligt exempel är hǫnd, av en rot *handu-. Märk att det har blivit hönd på isländska men hand på svenska.

det var alltså i isländskan man använde det som ett Ö, om man nu kan säga så?
är fortfarande inte riktigt med på det första du skrev, vad betyder u-omljud och när, om det nu blir det, blir det en ändelse på uttalet gällande ǫ?

Omljud innebär att ett ljud påverkar ett annat. I det här fallet har ett u (eller w) i den följande stavelsen påverkat a, som har förflyttats längre upp i munnen till ett ö.

okej, då förstår jag, men när vet man hur det skall ändras i så fall? ändras det bara till "ö" om u eller w (i detta fall var det ju ett v) är med i ordet, är det annars ett vanligt "a"? kan omljudet bli annorlunda?

Ja typ, men vi tar det från början. Fornnordiska (fornisländska) härstammar som bekant(?) från ett ännu äldre språk som vi kallar urnordiska. Omljuden är ljudförändringar som uppstod när urnordiskan blev till fornnordiska. De betyder att vokaler kunde förändras under påverkan av vissa vokaler i efterföljande stavelse. Det var inte bara a som påverkades av omljud utan andra vokaler med, men vi tar en sak i taget.

Det är ett historiskt faktum att när ett a följdes av ett u/w (i urnordiska) så bildades ljudet som skrivs ǫ där det tidigare hade funnits ett a. Detta skedde i princip varje gång ett a efterföljdes av ett u/w i utvecklingen av fornisländska. Många gånger försvann sedan det u/w som hade orsakat omljudet.

Fornnordiskan uppvisar två slags omljud: u-omljud och i-omljud. Den senare innebär att en vokal påverkades av ett efterföljande i eller j. Med andra ord innebar u-omljud att den påverkade vokalen "rundades" och i-omljud att den "frontades". Om du inte vet vad de begreppen innebär så lyssna på vokalfyrkanten vid länken. Notera skillnaden mellan främre/bakre vokaler, liksom rundade/orundade. -
http://www.yorku.ca/earmstro/ipa/vowels.html

Klart så? Vi återgår tilll ordet för "hand" som böjdes som så i urnordiska resp. fornisländska:

nominativ singular: handuz - hǫnd (u-omljud)
genitiv singular: handōz - handar (inget omljud)
nominativ plural: handiuz - hendr (i-omljud)

Ett annat exempel; neutrum denna gången så böjningsformerna är annorlunda:

nominativ singular: landan - land (inget omljud)
nominativ plural: landu - lǫnd (u-omljud)

Som jag skrev i mitt förra inlägg uttalades ǫ rimligen ungefär som det korta å-ljudet. Jämför med vokalfyrkanten och vad som händer när man rundar ett a. Någon gång därefter har ljudet genomgått en sekundär förändring (i det här fallet: frontning) och kommit att uttalas som ö, som i nutida isländska hönd.

Tempur: underbart och utförligt svar! allt var solklart förutom en sak.

du skrev att det hade skett en sekundär förändring, så att a uttalas ö, men det verkade inte finnas med på sidan du länkade till, men du kanske inte menade att det fanns att se heller?

och en till fråga.
ǫ vet jag skulle uttalas som det korta å nu, men kom att bli ett ö i isländskan(rätt?), bytte dem bara ut bokstaven ǫ till ö efter ett tag?

Jag menade "sekundär" i förhållande till omljudet. Det var ingen beskrivning av typen av förändring.

1. a (bakre, orundad vokal) till ǫ (bakre, rundad) - omljud
2. ǫ (bakre, rundad vokal) till ö (främre, rundad) - inte ett omljud, eftersom förändringen inte berodde på påverkan från ett ljud i en följande stavelse

Ja, så måste det gått till. När ljudet väl hade förändrats ändrade man stavningen.