Varför intresserar sig egentligen teister och ateister för debatt med varandra

Ett av de viktigaste skälen för mitt deltagande i debatten är att försöka få förståelse för okristnas människors sätt att tänka och resonera kring tillvaron. Oavsett om dessa är ateister, muslimer, hinduer eller någonting annat. Flashback är ju ändå en samlingsplats för väldigt många människor med uppenbarligen väldigt varierande religiösa övertygelser.

Ett egentligen ännu viktigare motiv för mig är förstås att evangelisera. Jag hyser inga illusioner om att någonting som skrivs på Flashback gör en människa frälst eller kanske ens ändrar personens uppfattning speciellt mycket i någon specifik fråga. Däremot hoppas jag kunna riva vissa murar av fördomar och okunskap gällande vad sann kristendom faktiskt är och vad det inte är. Och förhoppningsvis kanske riva ner en del av mina egna fördomar om människor som inte är kristna.

Rent konkret kan den evangeliserande aspekten handla om så enkla saker som förklara vissa saker som står i Bibeln, eller att bara berätta sådana självklara saker som att kristna inte hatar homosexuella, eller kristna är positivt inställda till vetenskap och utveckling. Saker som kanske inte är så självklara för människor som aldrig umgåtts med någon som är kristen och som definitivt inte fått någon undervisning i ämnet i skolan. Inget av detta leder förmodligen till att personen bekänner sig som omvänd och kristen här på Flashback, men kanske att personen vågar ta steget att besöka den lokala kyrkan nästa söndag eller prata med den där kristne arbetskamraten eller släktingen, eller kanske slå upp Bibeln som står och dammar i bokhyllan, eller kanske rent att böja knä i sin ensamhet vid sängen och be en tyst bön. Och även om det inte sker med en gång så kanske det som han eller hon läser på Flashback kan så ett frö som någon gång längre fram leder till någonting.
Sedan så finns det förstås vissa nackdelar eller begränsningar med ett forum som detta. Det blir väldigt lätt en hätsk och aggressiv attityd. De existentiella frågorna är sådant som berör, och även om man vill framhålla en hård yttre fasad så tror jag inte det finns någon som inte innerst inne bär på en längtan efter något högre och något större än dem själva, men för att inte framstå som svag så formulerar man sina frågor i form av hätska utfall och hånfulla kommentarer istället.

För mig som kristen är det mer angeläget att vinna människor än att vinna debatter. Och att vinna debatter kan ibland ske till priset av att man alienerar någon som man kanske annars skulle kunna nå ut till. Sedan är man förstås inte mer än människa, så det händer lätt att man låter sig provoceras, eller själv uttrycker sig på ett hårt eller okänsligt sätt, vilket egentligen inte alls är meningen.

För mitt vidkommande har kritiken till ganska stor del riktat sig mot ateismen, av den enkla anledningen till att jag bor i ett ateistiskt präglat land. Hade jag bott i Indien eller Sudan istället hade fokus förmodligen av samma anledning legat på hinduism eller islam istället. Islam ser jag egentligen som ett större problem rent ideologiskt, då ateister i Sverige på många områden delar samma värderingar som jag gör. Samtidigt inser jag att muslimer här på Flashback hamnar i en otacksam position då de tvingas försvara självmordsattentat eller Muhammeds barnäktenskap och andra saker som de själva kanske inte förknippar med islam. Något som tyvärr fått till följd att vi fått ett väldigt ensidigt ateism-kontra-kristendom-fokus på diskussionerna här.

Jag har med tiden fått en allt starkare av att människor till stor utsträckning tror saker därför att de helt enkelt vill tro på dem. Eller så kanske de av personliga skäl inte vill eller vågar vara ärliga med varför de egentligen tror som de gör. Det är säkert lättare att säga att man är ateist för att man tror på vetenskapen än att säga att man är ateist för att ens mamma dog i cancer och Gud inte svarade när man bad om hennes helande.

Det är också så att många diskussioner fortgår år ut och år in utan att egentligen leda någon vart, och jag känner ibland att det kanske inte riktigt är värt min tid på en diskussion vars enda utfall är att människor blir arga och upprörda. Folk verkar ha ett väldigt känslomässigt förhållande till sin övertygelse, även ateister.

Slutligen frågan om hur vi skulle kunna få debattklimatet bättre: Jag vet faktiskt inte. Man kanske skulle vara tvungen att radera alla diskussionstrådar, tvinga alla att ändra sina användarnamn, och införa väldigt hårda regler med nolltolerans för alla former av personangrepp och nedlåtande generaliseringar. Det är ändå synd att en mötesplats som Flashback inte kan inrymma större tolerans och förståelse för andra övertygelser än de egna. Det är tråkigt att tänka på alla personer som håller sig borta från den här delen av forumet bara för att man inte vill bli påhoppad och hånad för det man tror och tycker.

Viljan att försöka påverka andra att övergå till ens egen åsikt är väl ett ganska grundläggande fenomen i vårt samhälle? Hela vårt politiska system med debatter, valtal och propaganda bygger ju på det. I grunden handlar det väl om att man vill förbättra samhället.

Personligen intresserar jag mig för den religiösa debatten eftersom religion för mig representerar okunskap, total brist på logik och sunt förnuft samt obefintligt kritiskt tänkande. Det stör mig att år 2011 behöva interagera med människor som inte är mottagliga för logiska resonemang och vetenskapliga fakta, som tror att de är "goda" för att de är troende och som kräver särbehandling pga de tror på något visst hittepå.

Jag tror knappast att jag kan påverka någon troende i en debatt men förhoppningsvis kanske man påverka någon att tänka till lite innan de köper det religiösa tramset.

Två stycken i ditt inlägg är av särskilt intresse för en icke-troende:

Vi är naturligtvis överens om att det gäller att få förståelse för hur andra kan ha fått sin diametralt annorlunda uppfattning i trosfrågan. Varför jag i det fallet skulle begränsa mitt intresse till att beröra hur just kristna människor fått sin tro, kan jag lika lite se betydelsefullt, som att du som troende begränsar dig till hur människor kunnat bli okristna.
Den som inte vågar sig in i en debatt av rädsla för att möta motstånd, skall naturligtvis inte debattera. Det är av det skälet som bara några få procent av forumets besökare någonsin skriver ett inlägg.

Det hela är mycket enkelt.
Jag argumenterar mot irrläror och dumheter för att det är viktigt för världens bästa. Många tror på lögner och missförstånd som sprids av kreationister och IDioter. Det leder bara till problem. Dessa irrläror lägger hinder för vetenskapen och påverkar på sikt våra möjligheter att få en enad, stabil, välutbildad och trevlig värld.

Jag har svårt att acceptera när någon häver ur sig felaktigheter om något. De religiösa som bygger hela sitt liv kring dessa felaktigheter blir därmed några jag diskuterar mycket med.

Som -Boris- väl uttrycker det, det handlar givetvis om en kamp om samhällsklimatet.

Jag vill helst inte låta mitt land och min omvärld (återigen) genomsyras av bronsåldersvärderingar, hysteri och influeras av skenheliga prästparasiter (eller imamer). Det är således en mycket allvarlig kulturell och politisk fråga.

Det nutida U.S.A. är ett varnade exempel i frågan (där t.ex. en uttalad ateist inte anses kunna bli president), Iran & Co. ett annat.

Inte bara det, rent socialt har de icke-troende en mycket svår situation i USA- lösningen ligger i att låtsas vara troende - i längden ohållbart för samhället.

Vad gäller forumet, kan detta knappast anses representera något genomsnitt vare sig med avseende på ateister eller troende. Debatten här blir f.ö. lätt extrem när tonåringar är i farten.

Jag tycker ofta att kritiken mot kristendomen är bortom proportion. Det kan knappast vara av nytta för någon som helst att gå och bära runt på felaktiga föreställningar, oavsett vad det gäller.

Ska försöka förklara vad jag menar. Det verkar finnas en drift, bland vissa, att helt skära av den kristna traditionen från den "europeiska kroppen". Det är naturligtvis upp till den enskilde, men jag tycker att kristendomen åtminstone har rätt att dömas utifrån fakta. Rätt måste få vara rätt.
Jag vet inte hur många gånger jag försökt förklara att kyrkan aldrig lärt att jorden är platt, och det är bara ett exempal av många där man helt gått ifrån den historiska sanningen, av orsaker jag inte riktigt förstår.

Den kristna historien är vacker och intelligent. Allt för vacker för att tvingas bort med orättfärdiga medel. Jag tror faktiskt att utan det kristna arvet kommer Europas ryggrad knäckas

Därför finns även en del av oss icke-troende som värnar om den kristna etiken med trosdoktrinerna avlägsnade.

Det vore till fördel dels om HUMANISTERNA kunde påpeka att deras etiska framtoning i huvudsak har sin grund i den kristna etiken, dels om de KRISTNA i större utsträckning kunde göra detsamma. Humanisternas sätt att påpeka de etiska principerna vara naturliga för det mänskliga psyket eller härröra från kulturer före biblisk tid slår fel. Visserligen har de till en del principiellt rätt (vad äldre kulturer tillfört) men missar då att sammanfattningen och spridningen av denna etik, inklusive vad Kristendomen tillfört, hör denna religion till. Talet om att etik skulle vara något naturligt medfött i människan har tydligt motbevisats av såväl genetiker som beteendevetare.

Hur man kan välja religion framför vetenskap på grund av en önskedröm är för mig intressant, det är mycket av stort psykologiskt värde bara där. Jag är inte intresserad av att motbevisa en saga. Jag är intresserad av folks psyken deras hjärna som är grunden för hur vi är som vi är. Ibland är det väldigt komiskt ibland är det väldigt intressant ibland är det tråkigt osv.

Detta är väl iofs ett sidospår, men är det inte lite missvisande att tala om kristen etik som en enhetlig lära om moral? Kristen etik skiljer sig ganska stort mellan samfund och olika trosinriktningar. Humanisterna (som jag kan hålla med om borde vara mer ödmjuka i sin framtoning) förespråkar en relativt rationell etik, och givetvis är det oundvikligt att vissa bra saker från den sk kristna etiken passar in där.

De tio budorden och syndernas förlåtelse är t ex centrala begrepp i kristen etik, men det som Humanisterna och andra sekulära läror har kopierat därifrån är knappast något som Kristendomen har patent på.

Just som jag antydde - inte desto mindre är det Kristendomen som är den stora centrala religionen som medfört spridningen av de samlevnadsregler som sammanfattats och spridits genom nämnda etik - av väsentlig betydelse för utvecklingen av den civilisation som slutligen skapat det moderna samhälle vi nu lever i. Att sticka under stol med detta är meningslöst, antingen man är troende eller icke-troende.

Halvt rätt. De samlevnadsregler och värderingar vi har i samhället (och som är gemensamt för i stort sett alla samhällen oavsett religion) är i grunden inte kristna. Kristendomen och religion i allmänhet har naturligtvis monopoliserat värderingarna som sina egna och till viss del modifierat dem. Så ja, vi kan se spår av kristendomen i våra samhällsregler men de grundläggande värderingarna fanns där och kristendomen har inte haft väsentlig betydelse för den utvecklingen.