Varför intresserar sig egentligen teister och ateister för debatt med varandra

Några faktorer kan tänkas:

- önskan att omvända varandra (från troendesidan måste i så fall ateism betraktas ligga nära religionens form – alltså representera en lära, filosofi, tro). Ateisten kanske tror sig kunna hjälpa den troende att samla rätta fakta som leder i rimlig riktning. Ateisten förnekar sig tillhöra en religionsliknande lära och att ateismen absolut inte är fråga om en tro på icke-tro utan helt enkelt att sakna tro, eftersom belägg för annat saknas.

- För den troende – helt uppfylld av sin tro - förefaller ateistens uppfattning vara orimlig – ateisten borde ju förstå att universum och all dess materia inte kan ha funnits till i all oändlighet

- För ateisten - som inte ser minsta belägg för en skapares existens – förefaller den troendes uppfattning vara orimlig – den troende borde ju förstå att en skapare inte kan ha funnits till i all oändlighet

- Allmänt, bland både troende och icke-troende, förefaller ambitionen inte vara särskilt stor när det gäller att vinna över den andra sidans tillskyndare på sin. Från ateister blir det mest att förklara att ateism inte utövas, som man utövar en religion. Man bara inte tror, vilket avsevärt skiljer sig från att tro på något som saknar belägg.

- För den troende förefaller resonemangen tyda på att ateisten uppfattas som känslokall, saknar förståelse för begreppet andlighet och tror allt kunna förklaras med vetenskaplig logik. Ateisten menar å sin sida att den troende alltför mycket bygger sitt tänkande och sin tro på känslor och orealistiska förhoppningar.

P.S.
Denna trådstart initierades genom mitt debattutbyte med melvein i tråden/inlägget:

https://www.flashback.org/sp29036296

Läs gärna det som tillägg till trådstarten!

De vore intressant om ni som går in i tråden kunde motivera varför ni överhuvudtaget bryr er om att argumentera med "den andra sidan"? Har ni andra åsikter än mina som initierar er?

Ofta brukar debatten bli häftig eller övergå till personliga påhopp i hård, oförstående form. Har ni synpunkter som kunde förbättra just det debattklimatet?

tack för den här tråden! det är en fråga jag också ställer mig JÄMT, på riktigt.

personligen är jag inte rabiat men det händer att jag lägger mig i diskussionen om en ateist och en teist redan fått för sig att börja debattera. i så fall lägger jag mig i om/när jag hör nån säga nåt som jag tycker låter så dumt att jag inte kan hålla tyst. (jag kan argumentera för båda sidorna, bara jag får tillrättavisa den som argumenterar sämst. fast det är ju lite roligare att argumentera mot ateismen eftersom jag är djupt troende (buddhist).

Anledningen till att jag började hänga på Flashback var för att ge mig in i nationalsocialistdebatten. Jag tröttnade på att läsa inlägg från AFAiter som bara skrev 'ni är dumma i huvudet och ska dö'. Jag tänkte att om en vilsen 14-åring läser detta kommer han att tro att alla antifascister är förståndshandikappade. Jag gav mig alltså in i debatten för att försöka nyansera den och komma med mer adekvata infallsvinklar om varför nazism är fel.

Detsamma kände jag, då jag började skriva i religionsdelen. Jag ville inte låta några tungotalande bokstavstrogna fanatiker sätta agendan för vad kristendom är. Jag vill gärna diskutera med ateister för att visa en mer nyanserad bild av vad kristendom kan vara.
Dessutom är tro en ständig resa. Att låsa in sig med folk av samma åsikter som en själv är aldrig nyttigt. Man behöver lite 'gummi' för att växa.

vilket påminner mig, här är några saker som brukar få mig att vilja hoppa in:

- ateister som argumenterar specifikt mot en religion (nästan alltid en abrahamitisk) och verkar anse själva att dom argumenterar mot all slags religiös tro

- folk som missförstår själva grunden och argumenterar "för ateism" tills det visar sig att dom själva är religiösa eller vice versa (händer ibland åt andra hållet med) (tillåtet om man debatterar bara för debattens skull - det enda rätta!)

- all form av diskussion om vem "bevisbördan" ligger på - bevisbördan ligger inte på någon eftersom det per definition inte är någonting som ska eller kan bevisas, den troende som har som mål med debatten att omvända några ateister kan gärna sluta diskutera omgående och vice versa

- ren idioti (som att hävda att soldyrkan är den ursprungliga religionen med motiveringen att "sun" och "son" uttalas likadant på engelska )

- statistik (generellt en underkategori till "ren idioti" i dom flesta diskussioner om vad som helst), som exempelvis hur många som dödats av religiösa skäl jämfört med ateistiska (borde vara uppenbart varför det inte är smart)

sammanfattningsvis tror jag det är så att ateister och troende intresserar sig för debatt med varandra för att utforska sina egna åsikter om metafysik och livsfrågor. den man debatterar med är bara bollplank oavsett vilken sida man står på.

För mig handlar det i grund och botten om ett genuint intresse för andra världsbilder än min egna. Ju mer jag lär mig om och av andra, ju större blir min egen förståelse för alltet. På senare tid har jag påbörjat ett projekt som man kanske skulle kunna kalla "en storförenad teori för världsbilder", och det är sannerligen inte mycket som inte går att jämka in. Religion och gudstro är inte längre någonting oförståeligt och konstigt, tvärtom. Och då är jag fortfarande (implicit) ateist och lutar åt filosofisk materialism (även om jag håller just sådana ontologiska antaganden utanför debatter och skriverier). Dock så har jag på senaste tiden för första gången stött mig med meningsfränder, alltså andra som kallar sig ateister, vilket är en ny erfarenhet.

Men kort och gott; jag debatterar med teister (och den senaste tiden även ateister och agnostiker) för att jag vill få redan på hur dom resonerar. Men även i det syfte som ovanstående postare menar; som ett bollplank att stöta idéer mot och se hur dom mottas.

Låt mig börja med att ge kredit för dina inlägg Nickep, ofta vetenskapliga och genomtänkta även om jag har en personlig övertygelse och tro som inte kan bevisas med vetenskap.

Många diskussioner som kommer upp är intressanta att fördjupa sig i även som kristen faktasökare därför skriver jag ibland mina åsikter för att se hur andra kristna tolkar skriften.

Själv har jag prövat disskusioner med tex. atesiter vilket visat sig inte leder nån vart, -vi förblir oense.

Det egentliga kampen består nog i dom stackare som tittar in här med en uppriktig fråga och är andliga sökare, då vill både jag och de flesta stammisar här "vinna själen"

I din sammanfattning ligger mycket av sanning men lika stor anledning tror jag nog många lägger i att debattera för att försöka förstå den andra sidans argumentation.

Din syn på bristande behov av bevisföring är absolut rimlig, i varje fall vad gäller att bevisa att något inte finns (som troende ofta avkräver de icke-troende). I övrigt finns knappast anledning eller möjlighet att bevisa existensen av en högre utomjordisk makt inte ens genom principen: "en miljard kineser kan inte ha fel". Kvarstår tro eller icke-tro - den enskildes rätt att tro eller inte tro på vad den vill.

det är förstås sant, särskilt om den som står på andra sidan också debatterar för debattens skull, och inte förväntar sig att lyckas omvända en. (det är väl det som till slut spårar ur i personangrepp osv....)

För att jag avskyr organiserad religion med passion, I synnerhet Islam och Katolicismen. Scientologin ligger heller inte direkt på plus.

Jag var medlem av Scouterna när jag var liten, där försökte de indoktrinera oss i kristendomen. Det gick inget vidare kan jag lugnt påstå.

Jag blir bestört när jag ser personer som tror på den kristna skapelseberättelsen. Efter att ha bott i USA i unga år så har jag sett all idioti inom Kristendomen. Kreationister är helt blåsta. Har ingen respekt för dessa.

Och när Svenskar använder FOX News eller någon idiotisk "Creatard" som Ray Comfort som referenser blir jag helt paff, jag trodde det bara fanns sådan idioter i USA. Att det finns folk som tror på dessa propaganda-megafoner i Sverige gör att jag skäms.

Så varför avskyr jag organiserad religion. Mest för att alla religiösa är så jävla skenheliga. Påstår att de älskar alla, men det brukar ändra sig ganska snabbt om någon homosexuell eller icke-troende kommer in i diskussionen. Hände ofta i USA.

Det värsta jag vet är när någon troende ska "frälsa" en. Det hände ofta i USA. Här är det bara religion light. Men det är illa nog!

Varför flashback, jag sökte information om en video jag tänkte göra på Youtube, om kristnas fobi för vetenskap.

Hittade av en slump denna tråden av "oddman84"...

https://www.flashback.org/t1433907

Gjorde en video och här är resultatet...

http://www.youtube.com/watch?v=SENf8qYlZ5c

Läste trådarna i flera veckor, bestämde mig för att skriva och fastnade. Nu funderar jag på att sluta med Flashback, det tar för mycket tid, gillar mer att göra videos på Youtube. Det är ett långsammare medium, man måste inte följa trådarna hela tiden.

En lisa för själen att höra någon gång, speciellt om troende kan finna något av intresse i inläggen. Oftast blir dock mina inlägg hårt ansatta - inte så konstigt kanske - allra värst från den muslimska sidan!
Som icke-troende är jag väl medveten om att ambitionen att missionera är meningslös, dock bör idéutbytet vara till nytta för många - religion och Gudstro bör kunna diskuteras öppet.

Intressant ämne! Jag tar sällan initiativ till en diskussion om religion på egen hand, men svarar gärna på frågor om min tro och hoppar gärna in i redan existerande spörsmål. Främst så tycker jag det är intressant att lyssna på vad andra har att berätta, hur de ser på saker och ting, och dessutom så lär man sig många nya saker av att debattera. Sedan är det ju givetvis en önskan om att omvända, eller åtminstone ge personen en ökad förståelse för den tro man har, även om personen inte väljer att tro på samma sak.

Jag ser det som en hobby, ett tidsfördriv. Nöjet finner jag i att påvisa absurditeter i allehanda religiösa företeelser och påståenden.