Var nazisterna verkligen onda?

Nja, de var väl inte onda på alla sätt och vis, men de saknade ju mer eller mindre sympati för andra människor helt klart. Särskilt för judar och de som ansågs vara "lägre stående" enligt nasseideologin.

Du är frisinnlig och öppen och det är bra. Ett litet poängterande bara i all välmening, även om du ser på äldre tyska journalfilmer och propagandaavsnitt är detta i sin tur etablerade försök att ställa den regimen i sin bästa dager. Allting måste tas med en nypa salt och fördelar måste vägas mot nackdelar.


En politisk process och en politisk förändring i sitt sinne bör ske i enighet med sig själv. Det bör inte vara enkelt att anta en politisk skrud utan att ha gjort upp med sig själv. Jag påpekar de stora bristerna med demokratin om de stora horder som när de antar en politisk hållning är aningslösa om vad det är de förkastar. Att anta en politisk etikett är att förkasta andra åsikter. Man bör här ständigt sträva efter en så bred kunskap som möjligt om vad det är man förkastar. Eftersom du kallar det "nazism" tvivlar jag att du gjort upp med dina politiska frågeställningar även om jag välkomnar denna i mångt och mycket öppna tråd, snarare än slentrianmässiga påhopp och ogrundande påståenden.


Nationalsocialismen ger ju tillvaron mening i bred bemärkelse. Där individualismen och materialismen urholkar jaget i en meningslös kontext (människan är ju en i vid mening socialt orienterad varelse) mot marxismens inneboende schackranden blickar man utöver rollen i en klass. Folkgemenskapen handlar om att förbättra sig självt och folket på alla plan och för att kunna säkra framtiden åt de efterkommande. Walter Gross pratade om att man som individ lever två liv, ett som individ och ett som person. Som individ bör man leva så rikt som möjligt, att uppnå det som är gott och vackert, att använda sina styrkor genom att vara generös mot andra. Det är livet som individ. Som person är du en medlem i en längre livskedja, en droppe av ditt folks blodslinje.

Sentimentalt? Måhända, men i en tillvaro utan mening och utan tydlig kurs, behövs det känslomättade metaforer för att ge just tillvaron en mening.


Jag antar att historien har givit den bild av Nationalsocialismen som du kan förvänta dig där segrare skriver sin historia över de förlorade. Precis som Rom inte skrev segrarbulletiner över gallerna och pekade ut kelterna som de värsta barbarer (när de i själva verket hade en högt utvecklad civilisation). Sanningen kommer inte serveras åt dig utan kräver noggranna, öppensinnade studier och ett visst mått av kreativt tänkande. Din egen karaktär definieras utifrån om du gick genom tillvaron som den som lät andra tänka åt dig eller om du gjorde slag i saken och utvecklade ditt egna tänkande.

Tredje Riket var den tidens mest utvecklade välfärdssamhälle, med en oerhörd framtidstro och återvunnen nationell stolthet efter förnedringen och kaoset efter första världskriget.

Man måste också skilja på Tredje Riket under 30-talet och dom sista krigsåren när tyska städer bombades sönder och samman av dom allierade, och Röda Armén trängde fram österifrån.

Då handlade det nog mer om propaganda att upprätthålla stridsmoral och tron på seger.

Judarna var absolut ingen stackars förföljd minoritet som dom framställt sig själva i efterhand, utan dom hade ett enormt och skadligt grepp om det tyska samhället innan Hitler sparkade ut dom. Dessutom var hela Sovjetunionen och den tidiga kommuniströrelsen mer eller mindre styrt av judar.

Judar ville ta över hela Tyskland genom en kommunistisk revolution precis som dom hade gjort i Sovjet.

För övrigt skriver Bengt Liljegren i sin Hitler-biografi att det finns inga bevis för att Hitler tog amfetamin eller andra droger.

Utvecklad var det knappast, med tanke på att ekonomin hade kraschat även utan kriget tack vare Hitlers blodröda ekonomiska fasoner.

tack för intressanta tankar. Just det här med att människan är ett socialt djur tror jag är väldigt viktigt för att förstå hur den nationalsocialistiska gemenskapen kunde vara så lockande och uppfyllande. Ett himmelrike på jorden dessa bilder av jublande massor och Führern, metaforen för hela folket. Att alla är ett. Dialektiken är utplånad.

du berör ett viktigt tankespår tycker jag: en stark gemenskap förutsätter en tydligt definierad fiende. sett ur det perspektivet är det inte så konstigt att nazisterna skapade så tydliga fiendebilder av judar, zigenare, polacker och gud vet vad.

Knappast, vi snackar om Tyskland inget U-land, dom hade alltid klarat sig även om planekonomin visat brister i längden

Det är för övrigt också otroligt hur länge dom höll ut i kriget rent militärt trots det övermäktiga motståndet, och trots att rustningsindustrin inte gick på högvarv förutom dom sista 1-2 åren när Albert Speer tog över som rustningsminister.

Självklart ger historien en förvrängd bild av nazismen.
Vinnarna skriver ... hm, propaganda (vill inte kalla det historia).
Propaganda tycker åtminstone jag är ganska tråkigt.

Dom höll på med ganska hårdhänt indoktrinering genom hela 30-talet.
Med indoktrinering menar jag förutom propaganda ren terror, hot och våldsaktioner.
Det är väl ganska troligt att de filmer du sett kommer från den här tiden.

När de hade dresserat nationen så började krigen.
Krig är på riktigt till skillnad från propaganda.

Om det hjälper dig något så tror jag faktiskt vi är på väg mot något liknande igen.
Man kommer naturligtvis inte kalla det nazism; snarare frihet, demokrati, fred eller något liknande sockersött.
Krig för fred låter väl bra?
Något i stil med "vi strider i Afghanistan för att hjälpa kvinnorna där".
I praktiken betyder det bara hårda tag, kontroll av åsikter, våldsamheter, lögner och stadigt minskande demokrati.
Som en långsam våldtäkt av allt positivt du kan tro på.

Fundera t.ex. över vem som kan ha utfört 9/11 och varför.

Mot det står kommunismens och marxismens kollektivism och/eller arbetaregemenskap. Observera att detta är en framtvingad gemenskap och en påtvingad gemenskap utslungad som ett resultat av en borgerlig plundringsvåg. Marxismens kollektivism och avvisande av alla individuella egenskaper och färdigheter påtvingar en arbetsgemenskap och avkräver arbetsgemenskapen att själva leda och styra sitt öde i en utvecklad demokratisering. För att arbetsgemenskapen skall frodas och för att särskilja arbetarens kollektiv från individualiseringstanken så måste man från marxistiskt håll avvisa individualitetens heliga tanke och elitens betydelse. Men ur en sådan här gemenskap kommer inget gott eftersom massan aldrig skapat något av värde.

Nationalsocialismens folkgemenskapsvariant ser inte massan och eliten som en motsättning utan för en för samhällets utveckling bestående och sammanhållande enhet. En god gemenskap vårdar och lyfter fram eliten och inte som i marxismens variant, stöter ut densamme.

Ville bara poängtera det eftersom det finns olika varianter av sociala modeller.

Aha, det visste jag inte.
Menar du att dom körde "totalt krig" dvs hela apparaten inriktad på krigsmateriel under Speers ledning?

Ja det stämmer.

Sen det här med jublande massor osv, det hade ju just sin förklaring i att Tyskland under Hitler reste sig som nation igen, man reformerade hela samhället och man började återta territorier som förlorats efter första världskriget.

Min poäng är att det var en väldigt speciell tid med en väldigt speciell situation för landet ifråga.

Ett NS-samhälle idag i nåt annat land skulle ha andra typer av problem att ta itu med som knappast skulle upplevas som riktigt lika revolutionerande.

T.ex Sverige har inga territorier som behöver återerövras, folk har det väldigt bra rent materiellt och alla kan äta sig mätta.

Här skulle det bara krävas lite små justeringar för att skapa ett vettigt samhälle igen, och vi behöver ingen ledare av Hitlers kaliber att ena folket.