Upplevelsen av en dålig läkare

Jag är inte medicinskt utbildad, därför måste jag ibland uppsöka vårdcentralen när jag mår dåligt. Jag har träffat totalt fyra läkare på min vårdcentral de senaste åren. Två av dessa besök har resulterat i diagnos och behandling med resultat (enklare infektioner som har behandlats med antibiotika). Ett besök resulterade i en felaktig behandling med Kåvepenin och ett akutbesök för korrekt behandling några dagar senare. Det senaste besöket kändes inte bra alls, jag hade lika gärna kunnat gå till min granne och sparat in på besöksavgiften förutom att grannen inte får sjukskriva (men jag var inte ute efter en sjukskrivning).

De två besöken där jag har känt att diagnosen har varit fel/ofullständig har jag också känt att det har varit en bristfällig kommunikation. Jag har inte upplevt att läkaren har förstått vad jag har sagt, ej heller har jag förstått läkarens tankebana. Jag tar ett exempel från senaste besöket:

"-Vad gjorde du i fredags och i helgen?" (Läkaren)
"-Jag jobbade i fredags och var hemma i helgen" (Jag)
"-Du jobbade i helgen?" (Läkaren)
"-Nej, jag jobbade i fredags. Jobbar vanliga kontorstider" (Jag)
"-Aha." (Läkaren)
"-Vad åt du för mat till lunch i måndags?" (Läkaren)
"-Fisk och kokt potatis" (Jag)
"-Mår du illa?" (Läkaren)
"-Nej, jag lunchade med mina kollegor som åt samma och de mår bra". (Jag)
"-Du ser blek ut, är du säker på att du inte är matförgiftad?" (Läkaren)
"-Ganska så, vi äter samma mat i familjen så jag kan inte komma på vad som skulle ha smittat mig och jag har inte några problem med magen" (Jag)

Bara ett kort utdrag av den krystade dialogen. Konversationen var väldigt knepig och kändes inte flytande så att säga.

Vad förväntar ni er av ett besök på en vårdcentral? Kåvepenin och en veckas sjukskrivning oavsett åkomma, eller vill ni ha en ordentlig undersökning? Hur viktig är kommunikationen överhuvudtaget på ett klassiskt besök på en vårdcentral? Är diagnosen klar redan innan patienten går in genom dörren?

Du inser att de måste lista ut vad som är fel med dig och att frågorna de ställer är till för att ta reda på vad det kan vara? De har inga magiska diagnoser direkt.

Den sämsta läkaren jag varit med om hade sönder min tand när denne borrade och hade sen inte tid att laga den. Jag kom alltså ut därifrån med sämre tänder än jag hade när jag kom dit

För att vara rättvis så var det en tandläkare och inte en läkare.

Men att diagnostiera patienter är riktigt svårt. I slutändan är det oftast du själv som vet bäst vad som gör ont och vad som är fel. Därför skadar det aldrig att söka på internet efter sjukdomar/tillstånd som kan ge liknande symptom för att ha lite fokus när man väl kommer dit.

en gång var jag med om en läkare som inte ens lät mig berätta klart vad jag hade för symptom. sen skulle han göra en gynekologisk undersökning och frågade "du har väl gjort det här förut antar jag?" och jag hann inte ens svara nej förrän han hade brutalt kört in sin hand och nåt instrument inte heller berättade han något om vad han gjorde.

en annan läkare på samma hälsocentral ville inte heller lyssna klart på mina symptom helt, plus att en kvart gick till spillo för att han hade en monolog om livets stora gåtor ungefär. som inte hade nånting att göra med mitt tillstånd. över huvud taget.

TS, ärligt talat tycker jag att man inte får så bra bild av vad som hände under detta besök, mer än att han ställde frågor som du inte riktigt uppskattade.

Vad hände mer? Var det den här gången eller de andra du fick kåvepenin och en veckas sjukskrivning? Skrev han bara ut det utan att fråga mer? Förklarade han ingenting? Vad berättade du förutom frågorna du besvarade? Vad har du för tidigare sjukdomar som han eventuellt måste ta hänsyn till?

Du måste förklara mycket mer innan vi kan tycka till någonting.

Edit: Framförallt, vad var det för symtom du sökte för? Det har du inte berättat.

Hon skrev inte ut något annat än ett intyg som det står försäkringskassan på. Helt utan att berätta vad hon gjorde. Det tog en stund innan jag listade ut vad hon höll på med överhuvudtaget, först trodde jag att det var en vanlig journalanteckning om att jag hade varit där..

Sökte för yrsel.

Som sagt, det är svårt att delge känslan i skriftspråk. Men jag förstod knappt vad hon sa och hon knappt vad jag sa. Jag har inte några problem med att svara på frågor, men när jag inte söker för illamående/magont eller konstig avföring så kändes det lite märkligt minst sagt. Poängen var inte vad hon frågade utan att konversationen inte flöt. Sen om det berodde på henne, mig eller kombinationen är svårt att säga. Men upplevelsen av detta är att jag inte litar på undersökningen överhuvudtaget. Sjukskriver man en vecka bör man väl upplysa om att det borde gå över på denna tid, sök igen om du får värre symptom etc.?

Jag säger inte att läkaren nödvändigtvis är dålig, bara att min upplevelse var det. Och frågan är hur relevant patientens upplevelse är i vårdsammanhang. Ta t.ex. serien House, hans patienter känner sig säkerligen dåligt behandlade när han tar akuta fall, men i tv-serien är ju han någon slags gud som aldrig har fel.

Bra tråd. Spännande ämne. Jag tycker du lyckas väl med att beskriva en krystad dialog eftersom du sökte för yrsel. Jag skriver främst för att ge dig tips hur du får bättre konsultationer. Du kan bara ta ansvar för din del så det lyckas inte alltid och då är det alltid läkarens fel så då går du aldrig till den läkaren mer.

För fram vad du vill ha hjälp med och upprepa det. Våga föra fram ditt tänkande. För fram det helt utan att det efterfrågas. Formulera en klar agenda. För fram dina föreställningar, farhågor och förväntningar.

Efter att ha läst dina två inlägg så är jag inte klar över vad du vill ha hjälp med. Inte helt i alla fall. Du verkar vilja ha en klar diagnos. Säg till läkaren att du vill veta vad det är. Sedan verkade du vilja ha en ordentlig undersökning. Säg det. Hade du sagt det till mig så hade jag frågat varför och då kanske du hade sagt att du är orolig över de konstiga symtom du har, i detta fallet yrsel. Yrsel upplevs som obehagligt så konsultationen behöver ofta stanna på farhågor ett tag. Många är oroliga för hjärntumör, blodbrist eller annat. Nu vet jag inte hur länge ni dryftade dessa saker eller om ni gjorde det. Jag upplever att patienter alltför ofta inte vågar visa sin oro över symtom. Jag är även medveten om att inte alla läkare på en vårdcentral kan grunderna i en konsultation. Kan du dom så kan du underlätta för de läkare som har svårigheter.



Som läkare på en vårdcentral så förväntar jag mig att alla patienter berättar för mig vad dom vill ha hjälp med, oftast enligt ovan. Jag har ingen egen agenda så jag bollar hela tiden tillbaka. Oftast brukar jag få klart för mig vad uppdraget är.

Ordentlig undersökning får man relativt ofta om man frågar efter det och/eller behöver det för sin oro. Läkaren skall själv göra ordentlig undersökning om allvarlig sjukdom misstänks. Ordentlig undersökning innefattar nästan alltid det som direkt kan göras på vårdcentralen.

Kommunikation är viktigast! Läkare på en vårdcentral måste vara mycket duktiga och tränade på kommunikation.

Diagnosen brukar sällan vara klar innan patienten kommer in genom dörren och den brukar inte alltid vara klar när patienten går. Att ställa diagnoser på allting går inte om man arbetar som läkare på en vårdcentral. Det finns mycket att säga om det.

Har haft psoriasis i delar av hårbottnen sen jag gick typ i 3.an på småskolan - Den första läkaren trodde att det var mjäll "det kan ju hända att du inte torkar håret tillräckligt snabbt efter dusch"

En annan gång så kom jag in med en HÖGST TROLIGTVIS bruten handled till doktorn. Tror ni han gjorde nått? Nedå. I 4 år hade jag ont vid minsta lilla ansträgning. Borde stämt skiten ur gubbjäven

Gick du tillbaka om du hade så ont?

Som tidigare nämnts här så måste man ju (våga) säga vad man känner och vill men i vissa fall även stå på sig.

Nee, jag gjorde tyvärr aldrig det.
Jag är dock en av de som faktiskt inte kan stå på mig.
Men i alla fall jag tycker att man inte ska behöva åka fram och tillbaka för att man har ont. Det är läkarnas jobb att se till att man får en diagnos så snart som möjligt. Denna läkare dissade mej totalt.

Har helt klart tappat förtroende för läkare över huvud taget.
Åker endast in om det är akut och riktigt allvarligt.

Det finns helt klart läkare som inte är så bra på kommunikationsbiten. Jag träffade en och samma läkare ett par gånger med någon månads mellanrum, och varje gång satt han och sökte på mina symptom på någon läkarsida. Sedan slog han upp (den uppenbara) åkomman och vände skärmen till mig, så kunde jag läsa vad som stod där. När jag hade följdfrågor på medicinen jag fick och vad bieffekterna var, sökte han runt lite igen och lät mig själv läsa om dem på hans dator. Det kändes lite som att jag likaväl hade kunnat gå hem och googlat det själv...

Sen fick jag byta läkare för att den första skulle på "randning" eller något, och vilken skillnad det blev! En tjej som verkligen kan något och som pratar med mig istället för att peka på en dataskärm!