Upplevelsen av en dålig läkare

@ TS: Kommunikation är ett av flera nyckelbegrepp för vad som anses vara god omvårdnad i diverse litteratur. För att uppnå en god kommunikation kräver det att hälso- och sjukvårdspersonalen anpassar den efter varje unik patient, och dennes behov. Att individuellt anpassa kommunikationen på sånt sätt är en del av en god patientcentrerad omvårdnad. Det lär sig de flesta sjuksköterskor och annan vårdpersonal väldigt tidigt i sin karriär, tyvärr så upplever jag att en del läkare har stora brister just där. Min egen teori som jag tror stämmer rätt bra med verkligheten är att bristen på kommunikation i många fall "ursäktas" av en hård arbetsbelastning på läkare, och att de finns så få som ska göra väldigt mycket.

Det är ingen ursäkt i den meningen att man som patient ska ursäkta en läkare, men det är en förklaring på varför det i många fall går snett.

Sedan finns det, och har figurerat tidigare, en hel del missnöjestrådar ang. svensk sjukvård och läkare i synnerhet här på forumet. Så jag brukar i varje sådan tråd passa på att tala om vilka goda erfarenheter jag har av svenska läkare, både på min nuvarande och förra vårdcentral. På de akutmottagningar jag varit på som patient. På de avdelningar jag legat på som patient. På de mottagningar som jag varit som patient. Jag har alltid blivit trevligt bemött, fått god information och blivit behandlad med respekt. Detta är något som jag tror många upplever, men oftast är det lättare att tycka illa om något än att prisa något, speciellt på en sådant här forum.

Sedan har jag i mitt arbete träffat många socialt inkompetenta läkare som jag är glad att ha undkommit. Det finns mindre kommunikativa och osympatiska människor inom alla branscher. Det är dock synd att det behöver finnas inom branscher med människor som produkt och kund.

Mvh

Håller med, och vill tillägga att det oftast tas för givet att man ska få bra vård, vilket jag tycker man ska förvänta sig, men det kan också vara en del i förklaringen till varför man hänger upp sig på de negativa sakerna och mindre ofta prisar läkare för gott bemötande eller väl upplevd arbetsinsats.

Intressant tråd TS.
Har sprungit hos många läkare under åren och träffat alla slag kan man väl säga trots detta är det jag själv som styr och ser till att det blir ett bra besök. Gör man sig inte förstådd, är tydlig och berättar grundligt om allt, varför man söker, tankar kring det hela besvären och ja allt relevant hur ska då en läkare veta vad just du vill/behöver/kräver för hjälp. Läkare är trots allt inga siare eller övermänniskor och det står faktiskt inte i våra pannor vad vi har för fel när vi kommer in till läkaren.
Jag ser det hela lite som att sälja sig själv och efter att jag ändrade synsett till detta och anammar det har jag bara positiva möten med läkare som också tar allt på allvar och lyssnar och stöder mig till hundra procent. Givetvis träffar man ibland på läkare där inte personkemin stämmer men då kan man faktiskt vara så rakryggad och säga att man inte känner förtroende för denne och vill byta. Det handlar ju ändå om ens egna kropp, och även om man inte är läkare själv är det ändå ens egna svar att sälja in sig.

Jag anser inte att man går dit för att bli utfrågad, jag går dit för att berätta om det jag söker för och sen kan jag svara på ev frågor såklart. Märker jag då att det är kommunikationsproblem får man ju ta över samtalet helt och göra det till vad man önskar.
Mest synd är det nog om de människor som sitter med hatten i knäna och nedsjunken i stolen och knappt vågar öppna käften och tror att läkaren ska stavas med stor L och är mer värd än dig själv, i såna fall kan det givetvis bli problem men då kan man då rakt inte skylla på läkaren..

Var med om en riktigt dålig läkare senast.

Började med att han ropade upp mitt namn, tydligen hade jag inte hört första gången han ropade. Han använde mitt förstanamn, vilket inte är mitt tilltalsnamn, vilket kanske var anledningen till att jag missade första gången han ropade.

Jag möts hur som helst av en sur blick, och en av de gnälligaste röster jag upplevt: "Hörde du inte första gången jag ropade?"
Jag svarar nej, och påpekade vänligt att jag egentligen heter Y, inte X.
Han svarar "Jaså, så om man kallar dig för X, då vill du inte svara?"

Mitt förtroende för läkaren är redan efter 10 sekunder nere på 0.

Jag beskriver ändå mitt problem, återkommande smärta och inflammation i axelpartiet. Jag misstänker att grundorsaken är ett nyckelbensbrott många år tillbaka i tiden, och vill få uträtt om det läkt ihop på ett sådant sätt, att en operation kan vara ett alternativ. Jag har läst på internet inför besöket, att operation i vissa fall kan vara påkallad, ex.vis om "överlappningen" vid läkningspunkten är över 1 cm.

Denna läkare verkar inte ha minsta susning om att nyckelbensbrott i vissa fall kan kräva operation för att patienten ska bli helt funktionellt återställd. Han svarar (innan att ens ha tittat på min axel) generaliserande "att nyckelben läker så", och visar en överlappande rörelse med fingrarna. Att utreda just mitt specifika fall verkar inte ligga i hans intresse. Han gör sedan en snabb rutinundersökning av rörelseförmågan i min axel. Jag orkar över huvud taget inte ens ta upp frågan om en eventuell röntgenundersökning, utan inser att det bästa är att så fort som möjligt avvika från platsen...

Besökte själv vårdcentralen på grund av hudexem. Fick hydrokortison utan att läkaren inspekterade vad jag hade för utslag.

När jag frågade vad för sorts utslag jag hade fick jag bara svaret:"Det (medicinen) tar ner utslagen." Inget svar på frågan.
Några veckor senare, när medicinen var slut och exemen fortfarand kvar begav jag mig återigen till vårdcentralen. Fick en större dos hydrokortison som inte hjälpte den heller.

Nu tänker jag inte gå till samma doktor för tredje gången för att få samma medicin som inte haft någon verkan.

Helt värdelöst.