Kennie. (och woot-hole)
Bra. Texten "sammanfattar"

mekaniken bakom SJ. Att på så sätt kunna effektivisera hjärnans och muskel/senspolarnas komunikation till att använda sin styrka på ett mer effektivt sätt. Samtidigt tränas senstrukturerna att överföra muskelkraften effektivare till skelettet, genom att bli "stelare".
Detta görs ju också av en stor dos koordinationsträning på samma gång, vilket gör denna träningstypen till en ganska tidskrävande träning, och man får därför helst avsätta en enskild period för just detta.
Perioden bör således vara mot slutet i en styrke/byggperiod, då man ska anpassa sin nyförvärvade styrka/massa neuromuskulärt.
Träningstypen passar de idrottsmännen/kvinnorna som har en eller flera explosiva rörelser i sitt tävlingsutförande, och passar egentligen den vanlige gymmaren tämligen dåligt.
Det man kan tänka på om man vill tillämpa SJ eller någon form av plyometrisk träning är att anpassa den efter sin idrottsgren. SJ är bara ett av många tillämpningsbara varianter. Fäktare, tyndlyftare, trestegare, höjdhoppare, tennisspelare, squashspelare, badmintonspelare, mfl bör anpassa sin spänstträning för sig.
Det man måste tillägga i detta är att det är inte endast benen och vaderna som ska tränas för att förbättra spänsten. Har man inte bål och överkroppsstyrka som backar upp, blir SJ och liknande träning lite uddlös.