Ondska Vår Syn

Folk som är onda och farliga för oss ser vi som ”de andra”, några få utvalda typer, som har misslyckats i livet. Men det stämmer inte, ondska finns i stort sett i vem som helst. Mannen som du hälsar glatt på vid busskuren, kan vid fel omständigheter och miljö bli din värsta fiende. Ondska är inget man kan ta på, eller på annat sätt förstå. Ändå kan den upplevas. Godhet finns alltid här, inte där. Istället är ondska det som är där borta, aldrig här.

Hur fungerar vår syn på ondska?

Borde inte denna tråden ligga i Filosofi forumet istället?

Ja, vi provar där borta.

R&S -> Filosofi

/Mod

Det lär väl ha mycket med människors ignorans och att man alltid vill tro det bästa om människor, hoppet är det sista som överger människan.

Mja, ondska är ju ingen övernaturlig omnipotent kraft som hotar att slå klorna i oss om vi inte ser till att hålla ryggen fri (men lycka till att övertala t.ex en religiös människa om det) utan bara en benämning folk i allmänhet använder om sånt de inte tycker om, eller mer specifikt personer som handlar enligt raka motsatsen på vad de själva anser vara moraliskt och etiskt korrekt.

Sen ändras ju också dessa värderingar med olika kulturer och genom tidsåldrarna. Idag kan vi säkert se på romarnas gladiatorspel med slavar som fick försöka värja sig så gott det gick mot vilda lejon i Colosseum som ett slags ondska, men det tyckte man knappast då - då var det bara underhållning. Även idag har vi ju barbariska handlingar som steningar och andra avrättnings- och tortyrmetoder i t.ex många länder i mellanöstern som vi här hemma i Svedala skulle kunna kalla ondskefulla, men som man inte tycker där borta eftersom det har normaliserats genom det utbredda bruket av det.

"Gott" och "Ont" tenderar ju alltid att vara sånt som tänjer på gränserna in i det område som för tillfället uppfattas som extrempunkter, saker som inträffar i mitten på skalan blir bara grått och vardagligt och inget man knappt bryr sig om att försöka klassificera på det viset.

Därför är "gott" och "ont" aldrig några universalkonstanter utan relativt individens eget perspektiv, MEN vår moral definieras ju oftast enligt regeln "det jag inte vill att andra ska göra mot mig, blir också per definition en negativ handling om jag gör det mot andra" så på det viset så har väl de flesta människor en hyfsat likvärdig definition av koncepten ändå.

Sen blir det väl mer hanterligt för hjärnan också att vi tenderar att dela upp folk i grupper enligt "goda" och "onda" sidor i krig, "snälla" och "elaka" vänner och bekanta. Då får vi uppleva en falsk trygghet i att vi vet vilka vi inte ska vända ryggen mot, och (tror vi) slipper några otrevliga överraskningar eftersom vi slipper ta med i beräkningarna att alla människor faktiskt kan vara ett lika stort potentiellt hot mot oss om de "rätta" omständigheterna inträffar.