Är ateister mentalt sjuka, eller själsligen döda?

Om alla bara behöll sina fantasier om existensen om en högre makt för sig själv, dvs trodde på gud helt privat utan att försöka frälsa mig eller någon annan, så vore religion helt acceptabelt.

För mig personligen är det helt uppenbart att människan skapade gud i sin egen avbild, och inte tvärt om. Men jag ger mig sällan in i sådana diskussioner för troende är ju per definition omöjliga att övertyg med rationella argument.

Märklig tråd det här. TS har inte svarat på en enda post med substans. Han inleder med en väldigt provocerande trådstart. Många ger sakliga svar på den provocerande trådstarten. Många ger mindre sakliga svar på den provocerande trådstarten. Av dessa mer känslomässiga svar väljer TS ut de mest aggressiva och använder dem för att stödja sin hypotes.

Ateisters ilska, hån och spott mot troende? Haha.

Hade du skrivit den kommentaren för 100 år sedan... Det är ateister som blir bespottade och får ta emot ilska, hån och avsky från troende. Det är troende som tror sig stå över alla andra för att de tror sig vara närmare en Gud som ateister inte ens tror på.

Det är som att jag skulle kalla dig mentalt störd för att du inte tror det finns rosa sköldpaddor i mitten av solen, själv är jag säker på att dessa sköldpaddor lever i mitten av solen, därför att de talar till mig genom solstrålarna. Du måste ju vara handikappad som inte hör dessa sköldpaddor, eller så har du aldrig varit ute i solen.

Man blir, eller iaf jag blir irriterad på troende som blint tror på någonting som några skrivit i en bok för ett par tusen år sedan. Ungefär som att jag skulle tro på en historiebok från 1800-talet, jag har 6st böcker med historia från den tiden och dessa har fel om nästan allt- Men skulle jag vara som en troende så skulle jag strunta i om boken har fel, istället skulle jag sitta och diskutera historia med personer som har nyare böcker med bättre och mer korrekt innehåll och hålla fast vid att Jorden minsann är 6000 år gammal och således göra mina vänner irriterade.

Religion är till för att styra människor och skrämma människor till lydnad. Ungefär såhär:

Om du inte börjar tillbe och tro på de rosa sköldpaddorna i solens mitt så kommer solens strålar sluta skina, mörkret kommer sakta falla över planeten jorden och allt liv kommer sluta existera för all framtid.

Gud och religion är en tvångstanke. Det som irriterar mig är att troende inte förstår detta.

Har svårt att placera mig i ett fack men om jag måste så får jag väl kalla mig ateist. Känner inte igen TS beskrivning av ateister som en samling hatiska provokatörer, snarare är det kristna som i ur och skur försöker pracka på fredliga icke-troende sina fabler och sagor.

Det var längesen jag insåg att det inte går att föra en konstruktiv diskussion med personer som tror på skapelseberättelsen då dessa alltid, verkligen alltid, på sitt eget utvecklingsstörda sätt bemöter evidensbaserade uppgifter med dravel. Lite som jehovas som hävdar att de sju dagarna gud behövde för att skapa jorden inte ska ses som dagar (24 h / dygn) utan en betydligt längre tidsperiod.

Well, religion kan säkert vara riktigt bra för vissa, expundare, kåkfarare, människor som varit med om en tragedi av något slag etc. Men dessa äckliga människor som i vuxen ålder, till synes utan bra skäl, väljer att helt plötsligt leva efter bibeln känns bara jävligt pinsamma.

Alla vet innerst inne att gud inte finns

Jag brukar sällan uttrycka min ateism i form av hat, däremot ofta i oro. Att så många människor här på jorden lider av vanföreställningar, som i vissa fall gör dem i direkt farliga, oroar mig djupt

@TS:

Ateism är ju bara frånvaro att tro på en gud. Att du väljer att inte tro det men samtidigt påpeka att du inte kan veta säkert, och inte är helt främmande för tanken gör att du blir agnostisk ateist, men fortfarande ateist. Att kalla sig ateist utan att samtidigt säga att man kan ha fel i sin livsåskådning gör inte att man blir aggressiv väl?

Agnostiker är jante-versionen av ateister. Man vågar alltså inte stå för sina åsikter lika starkt. Detta säger jag eftersom ateism inte innebär att man vet att det inte finns en gud, utan bara tror att det inte finns en gud. Det finns de som påstår sig veta att det inte finns någon gud, men det är alltså ingenting som kan tillskrivas 'ateism'.

Ateister tror jag generellt sett står mer för sin livsåskådning, på samma sätt som religiösa tydligt står för sin i debatten. Det är klart att det blir en liten förolämpning av det om man bredvid en ateist uttrycket med säkerhet att gud finns, eftersom det går emot ateistens tro (eller avsaknande av tro). Det kan jämföras med om man påstår att "Allah är en liten och löjlig gud, och dessutom finns han inte" bredvid en muslim. Man reagerar såklart.

Men precis som med olika religiösa finns det olika ateister. Det skiljer sig mellan de pompösa Dawkins-fansen som gärna förlöjligar och med ett självgott leende förklarar varför de själva har rätt, och sedan finns det de ateister som helt enkelt bara inte tror på gud. På samma sätt skiljer det sig mellan protestantiskt kristna i Sverige och Muslimer. Vissa tar sin livsåskådning mer på allvar än andra.

Kalla det sjukt om du vill, men jag tror bara du inte vet vad du pratar om. Det verkar mest som du träffat ett par kaxiga ateister och sedan drar resten av icke-troende över samma kam, vilket är jävligt märkligt eftersom du själv är (agnostisk) ateist.

mvh

Gammalt debattknep, TS...

Tycker det är intressant att TS kommer med ganska hätska glåpord i sitt inlägg för att sedan ignorera större delen av inläggen. Om jag blir irriterad i en debatt så är det när människor kommer med påståenden men vägrar bemöta svaren. Jag vet många andra som blir ganska bitska ganska fort när de bemöts på detta sätt. Och det är väldigt vanligt att få det bemötandet av religiösa på bland annat Flashback. Jag kan ägna tio sidor till att försöka få en religiös att svara rakt på en fråga men möts bara av undanflykter. Finns de som blir ganska arga av sånt.


Man ser tydligt att du inte brytt dig om att sätta dig in i Big Bang teorin. Man vet inte vad som utlöste expansionen eller hur det var innan. Men det betyder inte att det inte fanns en naturlig process innan. Man behöver inte stoppa in en gud som så fort det är något man inte kunnat undersöka tillräckligt för att förklara ännu. Det vi har är bevis för en expansion, vi vet i vilka ungefärliga hastigheter och ungefär när. Detta har uppmätts med oberoende metoder. Därför har vi bevis för expansionen i Big Bang teorin.

Du talar om öppet sinne, har du någon gång närmat dig evolutionsteorin med öppet sinne? Har du faktiskt läst hur man anser det gått till? Det är tydligt att du inte gjort det med Big Bang teorin iaf då du som så många andra har förutfattade meningar om vad som sägs och om vad som är bevisat.

Om någon så är det väl de som tror på en högre makt som är mentalt sjuka?

Enligt dig. Men vem säger att du har rätt?

AAAAAHAHAHAHAHAHAHAHAH Din argumentation baseras på att det finns en "själ", vilket indirekt stödjer ditt "hopp" om en andlig värld. Det finns inga bevis för någon slags gud alls. Religion har skapat på grund av människans rädsla om en absolut död och att deras existens inte hade någon mening.

Jag skulle säga att ateister är realister och mentalt stabila till skillnad från religiösa, se bara på muslimerna. Du tar en feg väg och i princip säger "jag tror inte på en specifik gud, men jag vill tro att denne finns." Och ja, jag fick in lite I&I på den här tråden.

//FK

Då är du en teist, för antingen så tror du eller inte.
Att inte "veta" är en helt annan sak och termen agnostiker betyder att man inte vet, det påverkar inte vad man tror. Just för att man inte kan bevisa eller motbevisa en "guds" existens så kan man inte heller mer säkerhet veta vad som är sant, därför är alla agnostiker. Antingen agnostiska teister eller agnostiska ateister.

Och sen..

Jag känner att jag blir arg när folk börjar babbla på om någonting så infantilt, arrogant och självgott som en "gud" bara för att innebär att de erkänner och accepterar att precis allting är som det är utan att göra någonting åt det. Miljontalsmänniskor svälter, det är meningen att det ska vara så. Våldtäkt och mord är tydligen okej, gud har förutbestämt det. Spädbarn ska dö vid födseln, de onda jävlarna förtjänade det uppenbarligen! Och så vidare.
ALLT som hänger är en del av "guds" plan, ALLT som händer är förutbestämt av "gud", ALLT som händer är då någonting som "gud" vill ska hända och tycker ska hända. Tror man på en "gud" som den abrahamitiska så tycker jag att man är en ond, sadistisk, infantil, egocentrisk och patetisk jävla sociopat, om de är någorlunda pålästa och faktiskt vet vad fan de snackar om.

Vilket leder mig ypperligt till nästa sak, att de flesta bara spyr ur sig en massa jävla skitsnack som de inte har någon aning om vad det betyder. De är indoktrinerade, hjärntvättade och intellektuellt lobotomerade. Jag tycker lika mycket synd om ateister som inte vet varför de tycker och tror som de gör, "gud finns inte!!!".. Varför det? "FÖR ATT DET ÄR JU SÅÅÅEEEEeee..!1111 vem som helst fattarju asså" osv.

De kristna resonerar precis likadant, om än med patetiskt;
"Men gud finns ju, *tsk tsk* ni har ju bara inte upplevt honom."
-Jaså? Jag tycks märka att på psykhemmen sitter det folk som sett en pony sprida glädje på gatan, de spärras in men inte ni som ser en osynlig gubbe i himlen som vill att ni ska sprida hans ord för att ta över världen. Udda.

"MEN VA!!?? Om du inte kan motbevisa Honom så ska du bara hålla tyst!!".
-Men ta och bevisa att han finns då?

"CLUSTERFUCKFLAMESHTISTORMOFDOOMCOMMENCING".


Har jag fått fram min åsikt tydligt nog? Jag kan motivera mitt hat i evigheter om det skulle behövas.

Medan jag själv inte bryr mig ett piss om vad folk tycker om precis allt annat, men när det gäller religion så.. Det är en, om det finns någon sådan, sann ondska här på jorden.


Ja, ursäkta mig oerhört för att jag står upp och är ärlig om att jag hatar en religiös doktrin och ideologi som går ut på att ta över hela världen och som längtar till den dagen då MILJARDTALS människor börjar brinna förevigt i helvetet medan de glider upp till himelen i sina ljuslimousiner.
Ursäkta mig om jag är emot kvinnohat, sexism, racism, homofobi, krig, och missionerande.
Ja, usch på mig.

Jag accepterar vad andra TROR, jag absolut hatar religionen.


Och som du själv säger, ingen kan varken bevisa eller motbevisa att "gud" existerar.
Men du, vet du vad? Så här ligger det till..
Om man lägger fram en tes, så är det ens skyldighet att presentera bevis för tesen och fakta som stödjer påståendena. Därefter, om tesen blivit bevisad så ska man själv försöka hitta svagheter eller fel i tesen för att försöka stärka den. Efter att tesen blivit bevisad och undersökt så är det dags för andra att motbevisa tesen om de vill, tesen har inget behov av att motbevisas eftersom den aldrig ens fått ett erkännande om den inte bevisats från första början.

Det är bara teisternas skyldighet att bevisa sin "guds" existens, vi ateister behöver inte bry oss ett jäkla dugg.
Egentligen behöver vi inte ens diskutera med de troende ö.h.t. eftersom de inte kan diskutera eller argumentera förnuftigt ändå och genom att vi diskuterar med de troende så ger vi deras påståenden trovärdighet och erkännande, vilket är ett gravt misstag från vår sida. Ett misstag som även jag begått flertalet gånger.

Just därför är jag så jävla emot religion och hoppar på religiösa så fort jag kan, för de försöker ständigt att förstöra andra människors liv genom att göda dem med lögner och missinformation, jag skulle ge mitt liv för att rädda ens en handfull människor från att indoktrineras.
Indoktrination och hjärntvätt i sig är ju minst sagt en form av psykisk misshandel och när det gäller barn så är det rent förödande. Men inte när det gäller religion inte.

Så säg mig, varför får de religiösa ljuga öppet och utsätta folk för hemskheter när vi ateister inte ens verkar få säga ifrån?

Religionen skadar vetenskapen och förhindrar viktig forskning.
Mer än så behövs det inte säga om vetenskapen och utveckling, inser man inte att vi behöver vetenskapen för att överleva och förbättra våra liv så är man helt tappad. Inser man inte att religionen förstör för världen så är man naiv och visste jag inte bättre så skulle jag säga att man är psykossjuk. But then again, jag väntar fortfarande på något som visar på att religiösa inte är just det, psykossjuka.


Men jag är säkert mentalt sjuk som anser att vi alla är en och samma ras, som ser romantiken i att vi alla härstammar från samma byggstenar från en gammal stjärna som exploderade i ett eldhav för att ge oss liv. Jag som ser romantiken i att vi rent faktiskt består av precis samma energi bara att vi är olika frekvenser av en vibration av en gigantisk, kolossal och majestätisk symfoni som är hela universum.

Och allt jag vill ha är fred.
Religionen är som en sorts franchise, samma skitsnack med olika ägare men alla av dem inser att fred på jorden innebär att de inte skulle kunna tjäna pengar längre. Fred är ofördelaktigt för religionen.
Likaså yttrandefrihet,
ifrågasättande natur,
rationellt tänkande,
kritiskt tänkande,
jämställdhet,
åsiktsfrihet,
tolerans,
rättvisa,
förnuft,
kärlek


och listan fortsätter en bra bit.