Gissar på att detta inlägg gör sig bäst i nostalgitråden.
Nisses dubbla VM-guld, världsrekord på kungadistansen i den anrika sporten skridsko som har en effektfull storhet för att det är en kamp mot klockan och sig själv - varv efter varv stegras spänningen precis som det ska va. En renhet utan tillhörande tingeltangel på spelblankt fruset vatten. Grymt stort Nisse! Kan jämföras med Thomas Gs OS-guld, Stenmarks dubbla OS-guld i Lake Placid, Foppas straff i Lillehammer, Jean Claude Killys trippel i Grenoble eller valfri prestation som för evigt kommer etsat sig fast.
Tyvärr så missade jag denna guldklimp (ska det vara så svårt att hitta kanal 10!) då det ramlade mellan stolarna av någon outgrundlig anledning. Senil?
Och då förs tankarna till anekdoter/skrönor från det förgångna. Borgström nämndes i annan tråd. Hyllningar till honom som med sin nördiga röst förgyllde skridskosändningar. Bosse Hansson är en annan kommentator som gjorde det jäkligt bra. Den entoniga formella rösten gör sig bra i skridskosammanhang. Minne nummer 1 är när Bosse Hansson under ett av Thomas Gs OS-lopp (ovisst vilket) utbrister "Oh nej, Thomas faller............*host*....ehhh..det var visst en snödriva som skymde"
Minne nummer 2 ifrån Bosse är från friidrottsarenan. Ett långlopp (kan ha varit oxå ha varit 1500m). Det ska till att avgöras med spurtstrid på målrakan. Plötsligt utbrister Bosse exalterat "Ohh, det kommer en löpare med ohygglig fart på innern! *tystnad*......*skamsen fortsättning* nä, det var visst en längdhoppare". Fantastiskt roligt blir det med att det är just propra Bosse som gör dessa grodor. Dessa anekdoter kan (delvis) vara fabricerade minnen, ni får gärna bekräfta eller avfärda.
En historia som florerades flitigt någonstans vid 88-90 var händelsen när Bosse H kom in på akuten med ett Liljeholmens i 2an. Han ska ha varit tillsammans med TV-personligheten Lennart Svahn på den tiden. Det "skylldes" på att Bosse skulle byta glödlampa i taket och gick upp för en stege (naken) - råkar snubbla till och oturligt nog landar rakt på ett stearinljus (Liljeholmen). Många skratt på den tiden åt denna osannolika historia där man kan se scenariot framför sig. Procenthalten sanning i anekdoten okänd.
Någon yngre som läser denna tråd? Tänker lite på att tiderna förändras. Reklam t ex. Idag ser vi Sebbe S vid intervjuer stå som en levande julgran. Annat var det förr. Minns när Thomas G vid ett av sina OS-guld hade kört redan i första par och det blev en låång väntan om hans tid skulle räcka. Vid denna väntan så intervjuades Thomas på läktaren. Thomas satt med en burk Coca Cola, när reporten kom emot honom så skylde TG burken med hans stora handflator och satt så under hela intervjun medans han då och då tog sig en slurk med hela handflatan dölja burken.