Den stora tråden för oss hopplösa vintersportnostalgiker

Som har nämnts flera gånger i vintersportforumet är det hög tid att ha en särskild tråd för oss hopplösa vintersportnostalgiker som oavsett ämne ideligen snöar in på minnen och börjar gagga om gamla mästerskapslopp, stafettfiaskon och klassiska referat. Även om vi förstås måste tillåta oss att fortsätta med sådana utvikningar också i de andra trådarna, förtjänar vi en särskild nostalgitråd - i synnerhet nu när vi har lyckats samla landets hela kommentatorselit på Flashback…

Eftersom hockeyn har sitt eget underforum, kan vi väl försöka att i första hand hålla oss till övrig vintersport här.

Så, nu är det fritt fram att diskutera brännande inaktuella frågor som:

- Vem var egentligen först över mållinjen i Vasaloppet 1988 - Anders eller Örjan?
- Vilket är Ditt mest traumatiska stafettminne - Hans-Erik Larsson som tappar skidan efter 50 meter i Falu-VM 1974? Christer Majbäck går in i väggen i Albertville 1992? Eller kanske Niklas Jonsson i Falu-VM 1993?
- Vem var det som designade Sveriges rutiga landslagsdräkt till OS i Calgary 1988 och hur många kilo fryst mat tog Gunde egentligen med sig till detta mästerskap? Och har någon svensk ens varit i närheten av att duscha och torka sig så snabbt som Gunde kunde när han stod på topp (1 minut och 37 sekunder)?

Jag, som har mina tidigaste vintersportminnen från OS i Sarajevo 1984, kan börja med att nämna mina på rak arm fyra skönaste längdskidminnen, upplevda från TV-soffan:

OS 1988, Calgary, stafett 4 x 10 km:
http://www.youtube.com/watch?v=7WAmueyk6Xc
Sverige förväntades i princip ta storslam i längdskidspåret, men floppade fullständigt på både 30 km och 15 km, där våra bästa placeringar var en 10:e-plats för Svan respektive en 11:e-plats för Christer Majbäck. Sovjet och Norge hade dominerat totalt och precis allt talade för att Sverige, som hade vunnit nästan varenda stafett i världscupen under ett par säsonger och som var regerande OS- och VM-guldmedaljörer i bästa fall skulle kunna ta ett brons.

Men - Gunde gjorde ett klassiskt ryck på tredjesträckan och lämnade över i ledning till Mogren på sistasträckan. Molle var i usel form och ryssens jakt på honom påminde mycket om Northugs jakt på Hellner 22 år senare…

Jag glömmer aldrig hur Prokurorov kom närmare och närmare och närmare Mogren och hur man var helt övertygad om att han skulle hinna ikapp Molle när ryssen plötsligt korsade skidorna och föll på vägen ut från stadion efter varvning vid 5 km…(Och så Gundes uppmuntrande ord till Molle på slutet förstås.)


VM 1993, Falun 50 km:
http://www.youtube.com/watch?v=qYk0-...eature=related
På många sätt det perfekta femmilsloppet: intervallstart, långa härliga slingor i skogen, norsk ledning i början, underbara omkastningar och en klassisk svensk seger på sista dagen av ett i övrigt bedrövligt mästerskap för svensk del - det vill säga ren propaganda för intervallstarter. Och skulle det visa sig - på många sätt den sista sucken för den fantastiska Wassberg/Svan/Mogren-epoken. Det skulle ta lång tid till dess att vi reste oss igen…


VM 2001, Lahtis 15 km:
Per Elofssons definitiva genombrott! Här var man svältfödd efter Thunder Bay 1995, Trondheim 1997 och Ramsau 1999 utan en enda medalj på herrsidan och så inleds VM med en dubbelseger för Sverige redan på 15 km-loppet i klassisk stil. Naturligtvis visste man att detta bara var början på Elofssons karriär, som förstås inte skulle nå sin kulmen förrän tidigast vid VM i Oslo 2011...

OS 2010, Vancouver, stafett 4 x 10 km:
Första mästerskapsguldet i stafett på 21 år - kommentar överflödig!

Vad har ni för vintersportminnen som ni vill dela med er av?

Lite sköna länkar för inspiration:

Klassiska referat från radiosporten
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=3942725

SVT:s öppna arkiv
Många trevliga klipp här, som till exempel en intervju med en 17-årig Charlotte Kalla:
http://svtplay.se/v/1890937/oppet_ar...230,3,f,103240

"ok"

In b4 ZRyden!

Nejdå skämt åsido. Skön tråd, förhoppningsvis kan man få läsa lite sköna anekdoter. Har alltid varit lite fascinerad av de gamla skidkungarna sedan jag lästa boken "Ur spår". Kul initiativ!

Bra initiativ TS.

Jag glömmer aldrig Thomas Magnussons ryck på VM-stafetten -78 i Lahtis.Han låg efter finnen,tror det var Matti Pitkänen,inför sista backen.När stigningen har börjat går Magnusson ut i "omkörningsfil" och gör det mäktigaste ryck som jag,varken tidigare eller senare,sett.

Det var som om finnen stod stilla i jämförelse med TM.

Ha, ha!

Jepp, det kan bli en skön tråd. Och ett bra förstainlägg

Kul tråd och som sportnörd man är så vet man ju hur känslan i kroppen är precis efter en framgång samtidigt så är ju känslan lita stor fast åt motsatt håll vid ett misslyckande.

Som tidigare nämnts så minns man Magnussons ryck i stafetten -78 just det dramatiska man-man loppet för att sedan på ett brutalt sätt fullständigt mosa motståndaren....mums för det glada.

Motpolen till detta måste ju nästan vara när Sverige hade det solklaraste stafett-guldet i hand genom tiderna om det inte vore för Jörgen Brink.....fy fan för det tråkiga.


På tal om landslagsdräkter så tycker jag att Sverige har för lite blågult och för mycket vitt i sina dräkter och har haft det på tok för länge.

Ett skönt minne för mig bland alla hundratals sportminnen är i alla fall när Niklas Jonsson tar silver på femmilen i Nagano -88 efter en makalös sista del av loppet där han i tidigt stadium blev ikapp åkt av Dählie för att senare åka ifrån honom och jag tror att det bara skilde 10 sekunder dem emellan i mål.

Just det här (fast 98) är ett av mina starkaste minnen även fast det inte blev guld, men det var en femmil som femmilar ska vara och loppet har satt sig. Hur den oövervinnlige Dählie totalt stumnar på slutet och man undrade om han ens skulle klara upploppet. Det här i en tid där man inte heller var van vid svenska längdframgångar. Däremot var man ganska van vid norska... I den perfekta sagan hade Jonsson ryckt ifrån tillräckligt men händelseutvecklingen är ändå så skön att den platsar högt.

Mogren -93 är ett annat givet stort längdminne. När han skidar på vallen framför den enorma folkmassan och man börjar känna att guldet är klart. En riktigt idrottsklassiker.

Stafetten och dubbeljakten i Vancouver har för alltid fått en plats på listan och likaså fastnade Björn Linds guld i sprint och teamsprint 2006 på näthinnan ordentligt. Det trots att jag egentligen inte är ett större fan av sprint. Fast hoppspurten i teamsprinten och den enorma kraften och farten Lind hade i sprint vid den tiden är bland det ruggigaste jag sett och väl värt att komma ihåg.

Det lär komma fler minnen senare...

Oops en felskrivning på tio år bara. Men platsen och loppet var i alla fall rätt.

Var det i dec-99 som Eloffson flög ut ur spåret och landade på en sten? Jag var ganska ung då men var det inte så att Sverige ledde den stafetten något överranskande. Någon som minns hur den utspelade sig?

Jag var inte ung då men det var väl i ett lopp i Kiruna som det hände om jag nu inte minns fel och jag har dessutom för mig att det var i November.

Edit: Google is the shit.
http://www.oocities.com/per_elofsson...r/kiruna1.html

Man ska inte glömma hans ansiktsuttryck heller. Han kommer in på upploppet som 3:a eller nått sånt där och när han fortfarande har långt kvar till ledningen så ser man på hans gigantiska leende att han bara väntar på guldet. Det fanns inte en möjlighet att han skulle missa det.
Ja. Jag fattar inte heller det där. Vad är poängen? Ska dom inte synas i snön? Sen när hade vitt nånting med Sverige att göra? Då tar jag hellre den rutiga..

Särna Hedlund vann väl någon 5-mil iklädd vit dräkt och som en hyllning till honom kör man än idag med vita dräkter. Står lite om det i någon tråd här i vintersport tror jag, kanske var det quiztråden. Aja, finns säkert någon här som kan ge en mer utförlig förklaring.