Du är odödlig - men kan ändå dö av olyckor

Tänk dig att vi är odödliga, vi når vuxen ålder och stannar där för evigt. Sjukdomar, åldrande och dyligt finns inte. MEN, vi kan fortfarande omkomma i tex bilolyckor, bli skjutna i huvudet, etc.

Hur skulle vi leva våra liv? Skulle vi leva ett liv helt utan risker? Utan slalom, köra bil, hoppa bungy jump? Man vill ju inte riskera sin ödödlighet? Eller skulle vi ta samma kalkylerade risker som vi gör idag?

Skulle ju vara exakt samma sak som idag? xD

Helt klart.. Hur kul live vore det att ständigt vara onödigt försiktig.. Dör man så dör man, inget mer med det.. Shit happens..

Jadu, jag tror nog att man skulle vara lite mer försiktig faktisk. Nu vet man ju ändå att man kommer att dö om inte alltför lång tid. (80 år är inte så mycket i universums historia ändå.) Jag skulle i alla fall varit försiktigare med massa saker.

Traditionella zombier. De kan oftast dödas genom huvudtrauma, men fungerar annars som "odödliga". Så, testa att läsa dawn of the dead eller liknande. Då har du svaret.

Jag tror nästan att man skulle vara djävligt försiktig med tanke på att (låt oss säga) 70 år inte är speciellt lång tid jämfört med en evighet.

Som någon sade så vet man ju nu att man ändå kommer dö snart så lite risker tar man ju men om man vet att man kan fortsätta att leva hur länge som helst så vill man nog inte riskera att dö under de första 50 åren. Förutsatt att man vill leva såklart, annar är man nog inte så försiktig.

Hur kan man frukta döden om man inte lever?

Jag skulle leva jävligt försiktigt tills jag var tillräckligt rik för att räntan skulle kunna ge mig vad jag än önskar i evighet. Ca 25 miljoner borde vara lagom.

Sen skulle jag fördriva resten av evigheten med att klättra upp för samtliga berg i världen, börjar med det högsta.

Antagligen skulle jag dö första dagen.

Vad räknas som en olycka? Att man blir deprimerad, skjuter sig själv? Att man blir svårt sjuk? Det är ju också olyckor på sätt och vis.

Jag ser det som såhär. Vi alla är väl medvetna om att vi kan dö. Vi har bara en chans i livet. Men ändå tar vi alla risker. Vissa till och med ser sig själva som odödliga. De beger sig på livsfarliga klättringar och hopp och riskerar livet. När de insett efter en allvarlig olycka att de har överlevt så brukar en del ändra på sig. De vet att de varit nära döden och vill inte mista de nära som stått en så nära. För nästa gång kan han/hon dö. Precis som "nyss".

Och ändå riskerar alla sina liv. Det är som att vara odödlig, fast ännu värre. Odödlig i psyket men man har bara en chans. Så människans sökning efter spänning eller människans klumpighet i form av olyckor förändras nog aldrig. Den skulle nog snarare kanske öka om de VET att de är odödliga. För en olycka kan vara en lycka. :')

Jag tror nästan jag hade varit mer försiktig. Eftersom jag idag vet att jag inte är odödlig och kommer dö inom sin tid, så finns det inget jag precis kan göra åt saken förutom att inte ta allt för stora risker. Däremot om jag hade vetat att jag hade kunnat leva hur länge som helst, upplevt världen i en evighet, verkligen kunnat få se hur allting utvecklats (nyfiken som jag är), hade jag absolut inte tagit några som helst risker. Jag hade gjort allting för att få stanna i livet så länge som möjligt, hade jag ändå råkat ut för en trafikolycka eller dylikt, hade det varit en stor besvikelse eftersom jag hade ansett jag inte hade varit tillräcklig försiktig. Jag hade alltså alltid klankat mig själv för det. Men hade jag dött i en olycka idag, hade det inte gjort så stor skillnad egentligen, som vissa nämner här så är 70-80 år inte en lång tid att leva.

Kanske lite svårfattad, men vet inte hur jag ska formulera mig..

Bilföretagen skulle garanterat införa massor med säkerhertstekniker och vi skulle få sjukt säkra bilar. På så sätt vore det rätt bra att ha evigt liv. Även skolan skulle förbättras markant eftersom skolgången skulle bli mycket viktigare (och till ett lägre procentuellt pris) när du lever för evigt (bortsett olyckor alltså).

Kaotiskt, eftersom jorden skulle bli överbefolkad.