Jag orkar inte längre leva.

det undrar jag oxå
vill inte ha mer sj.mord här på FB..

Jag är ingen spelmänniska. Förut gillade jag spel, men det intresset har svalnat, vilket känns väldigt trist för det gör att dagarna är i en enda plåga. Jag behöver sysselsättning om jag ska orka fortsätta!

Jag har en rullstol, men det gör för ont att åka i den när det är vinter och även på sommaren. Min smärta sitter i ländryggen och minsta lilla det blir ojämt även på sommaren så gör det väldigt ont och jag blir sämre i smärtan som gör att jag har svårt att röra mig här hemma. Anledningen till att jag fick en rullstol var för att jag skulle kunna få fara till Ikea. Jag kan bara gå korta sträckor, och jag hade aldrig klarat av att gå inne på Ikea, så däför har jag nu lånat en rullstol. Men inte har jag kunnat fara till Ikea ändå eftersom en bilfärd på drygt 10 mil är för långt för mig. Jag har svårt att åka bil för det guppar för mycket, minsta lilla tar jätteont i ryggen att jag ibland gråter. Men några mil kan jag men får ju lida extra mycket några dagar efter det.

Det är ju egentligen inte smärtan i sig som är det jobbigaste, utan det är att den berövar mig livet. Hade jag kunnat göra saker utan att det resulterar till stegrande smärta så hade jag kunnat fortsätta leva.

Segmentell rörelsesmärta och rörelsesmärta.

Vad har du för erfarenhet av smärta, alltså långvarig smärta?

Jag förstår att det måste vara en tuff situation. Och jag förstår verkligen att du måste ha det skitjobbigt. Men självmord tar ju bort din enda möjlighet till att leva. Du kanske behöver en annan sorts anti-depp? Eller så kanske du ändå ska pröva att satsa på någon behandling som kan underlätta för dig att göra saker. Det finns ju en miljon olika sätt, och jag tror inte du kan ha prövat allt allt.

Skulle du kunna berätta vilken sjukdom du har? Så att vi lättare kan hjälpa dig menar jag.

Sen tänkte jag på det där med läsandet. Har du testat att lyssna på ljudböcker? Att köpa ljudbok i MP3-form är nåt jag börjat med sen jag blev deprimerad och fick det tuffare att läsa (brukade själv gilla att läsa också nämligen). Och det funkar förvånansvärt bra. Kanske är nåt för dig att testa åtminstone?

Ja, det känns trist att gå miste om det som faktiskt betyder. Och det är familjen och min underbara läkare. Och även Värkstaden (som är en grupp människor med liknade problem av smärta och värk i kroppen, där man träffas, pratar och umgås).

det är inte löjligt det är bara jobbigt att andra som mår dåligt kanske läser det och då får mer dåliga tankar.

Oj, det ska stå segmentell rörelsesmärta och nervsmärta.

Det jag menar på är att man spelar med andra. Jag är ingen "spelmänniska", men har spelat online i 10 år på grund av människorna man kan prata med

Tillslut blir man ett litet "gäng" som hänger på samma ställe, pratar genom mikrofonen och sådär varje dag.


Kanske idé att börja utveckla någon form av super-rullstol med stötdämpare som monstertrucks!

Låt säga att du snaskar morfin, kan du ut o åka(eller gå?) då?

Jag förstod inte riktigt, men är det ingen form utav rörelsehinder, utan smärta allenast?

I och med att det är nervsmärta så har morfin, även de starkaste preparaten en skral effekt. Det hjälper inte tillräckligt, och det lilla det hjälper så förvärrar det ändå mitt tillstånd att göra det jag egentligen inte tål bara för att det lindrar lite med starka preparat. Jag får inte ta sånt för ofta för då kan det utveckla till ett fysiskt beroende att man bara ska ha mer och mer och sen blir det svårt att ta sig ur ÄNNU ett problem.

Smärtan gör att jag har svårt att röra mig, men utan smärta skulle jag kunna röra som en frisk människa.

Jag är inte så intresserad av spel och sånt, så jag tror inte det skulle vara något för mig. Man måste ju ha intresse för det för att det ska fylla en funktion.

TS, segmentell smärta och nervsmärta är väl symptom på något. Jag undrar därför vad som är grundsjukdomen.

Min egen erfarenhet av kronisk mycket svår smärta gränsande till medvetslöshet pga svimningsattacker är smärta i hörselnerven. Det är inget att göra sa läkarna eftersom
skadan sitter i själva nerven och inte i något som trycker på nerven. I vissa fall kan
det självläka sa de, men om det gått mer än två år får du lära dig att leva med det.
Den brukar skalindelas efter svårighetsgrad 1 till 3 där 3 är värst. Jag hade 3. Då.

Det hände absolut ingenting nästan under 7 år. Men så plötsligt förändrades den biten
till det positiva mycket snabbt. Än idag fattar ingen läkare hur det gick till. Mätningarna
visade ju något helt annat.

Det var en kombination av olika saker som gjorde att jag blev mycket bättre, inte helt
bra, men mycket bättre. Dels tränade jag hörselnerven genom att göra tvärtemot vad
läkarna rådde mig till (de ville ju klippa av den så jag blev helt döv), långsamt och
mycket metodiskt. Dels så intalade jag mig själv att smärtan skulle gå över. Dels började
jag utsätta mig för annan smärta medvetet som gjorde att den ursprungliga tynade bort
åtminstone för stunden. Läste en del litteratur om det och det stod helt klart för mig
då att hjärnan arbetar efter ett slags rangordningssystem. Den mest akuta, nya smärta
som kroppen utsätts för är mest framträdande. När kroppen, hjärnan, blivit van vid
smärtan så ändrar den normalt karaktär och blir mer molande istället för skarp och
intensiv. Hjärnan ska förmedla intryck och smärta är ju den viktigaste varningssignalen
vi har på att något är fel. I vissa lägen kan dock hjärnan gå på högvarv och sända
smärtsignal även när en skada läkts eller iaf blivit bättre. Det gäller då att bryta mönstret
på något sätt och ett kan då vara genom att tillfoga sig själv smärta. Jag menar då
inte att man ska skada sig, för det tjänar ingenting till, utan nypa sig t.ex., vilket är
relativt ofarligt. Dels så började jag alltid i alla sammanhang intala mig själv att jag skulle
bli bra, även efter det att jag fallit omkull av prismärkningspistolens ljud inne på Ica och
vält en hel hylla med konserver under svimningsattacken. Dels, och det är viktigt, jag
började fysträna regelbundet med vikter. Det visade sig ha så god effekt tack vare
endorfinutsöndringen att varje gång jag steg in i träningshallen så hade jag smärtor av
ljud trots bra täta gula öronproppar långt inne i öronen. När passet var nästan var över
kunde jag ta ut dem och hade inte ont. Jag märkte då att ju oftare jag kunde träna ju
längre kunde endorfinnivån ligga kvar på relativt samma nivå. Jag bad också, trots att
jag inte går i kyrkan om man säger så. Nu ligger jag nog på nivå 1 och inte 3. Därför
kunde jag börja jobba. Och leva. Men hade detta hänt idag, så hade jag förutom att
vara lyhörd för ALL den nya stamcellsforskningen och försök därvid som är igång
jorden runt f.n. (prenumererar på Netdoktor.se t.ex.) och hört mig för om alternativ
till smärtbehandling som finns. Jag testade f.ö. även akupunktur, elektrisk akupunktur
för självläkning, liksom zonterapi för besvären. Allt detta mildrade och man är tvungen
att i så fall gå ofta, riktigt ofta för en mer bestående effekt. Dessa behandlingar ska
helst påbörjas så snart som möjligt, men sker helst utan att man har smärtdämpare i
sig. En smärta kan tendera att bli kronisk helt i onödan med smärtdämpare dessutom,
enligt detta synsätt. Vattensprutor är ett nytt sätt som effektivt visat sig hjälpa
patienter med whiplash-skador t.ex. (dvs problem med smärtor i nacken, ofta efter
en bilkollision där huvudet kastats först framåt och sedan bakåt). Man blockerar
nervsignalen från ryggraden med saltat vatten och det utförs bl.a. På Sahlgrenska
sjukhuset. Det är inte alls otänkbart att det även kan hjälpa mot dina besvär som
härrör även de från ryggraden just. När det gäller hörselproblem av neurogen karaktär
som hörselnedsättning så har det ju även där visat sig på senare tid att det finns ett
samband med en annan nerv som går i nacken och som INTE är hörselnerven och vid
stimulering av den har man kunnat påvisa förbättringar. Så tankegångarna verkar gå
lite åt samma håll som vad gäller muskler, att vid skada i en viss nerv/muskel, så tar
andra över. Xylocaininjektion/applicering provade jag också, men det verkade bara
under tiden det verkade så att säga. Jag har idag en helt annan och mycket högre
smärttröskel jämfört med tidigare. Det kan bero på mitt förhållningssätt och min träning
och behandlingen jag genomgick för min hörselsmärta. Det har lett till att jag har brutit
handleden, slitit av en ryggmuskel och sparkat sönder en tå, utan att läkarna trott
att jag haft de skadorna öht, tills de fått se röntgenplåtarna. Jag tar ingen bedövning
hos tandläkaren, inte ens vid rotfyllning.

Skulle jag gå till en audionom idag och göra mätningar så skulle de säkert kunna
ana att skadan finns där. Men ändå inte... i samma omfattning.

Har du inget inresse för att snacka med människor heller? Spelandet är ju mer en sak man gör medans man snackar. Man kan ju BLI en spelmänniska om inte annat!

Förlåt för att jag försöker trycka på dig något du uppenbarligen inte vill!


Hur är det med alkohol?

Är det samma där? Nervsmärta domnas inte bort utav alkohol?

du har inte så du kan sitta o göra musik vid datorn eller annat?

Du kan bota både den fysiska och psykiska smärtan med meditation/koncentration.
Den fysiska smärtan har ju ingen egen existens. Det är några elektriska signaler som hjärnan TOLKAR som smärta. Mediterar man tillräckligt mycket på just smärta så kan man tom uppskatta den, sägs det. Man blir medveten om vad smärtan egentligen är och upplever den så.

Depression försvinner automatiskt i djup meditation då bioenergi kan strömma genom alla chakran. Upplevelsen är fantastisk.