Citat:
Hej, Nu räknas jag dock inte som hemlös, MEN jag mår för de mycket dåligt över min situation som jag kortfattat hade tänkt försöka återberätta:
Jag har bott i fosterhem enda sen jag har 5 år tillsammans med min syster. Sedan när jag blev 15 och kom upp i tonåren så fick jag flytta ifrån den fosterfamilj jag bott i från det att jag var 5 tills det att jag var 15. Från och till här så bodde jag några år hos vår alkoholiserade pappa, Som genom hängning tog livet av sig vid den tiden ungefär. Min mamma har idag fortfarande alkoholproblem.
Så... när jag blev 15 så började jag (Med hjälp av min 5 år äldre syster) och hennes Sambo att söka ett nytt hem till mig. vi hittade då en gård men en glad tant som värnade om hur bra jag skulle ha det hos henne mm.
Sagt och gjort. Jag flyttade in där och började ta tag i mina studier och fick ett enormt bra slutbetyg i 9:an. Sökte till fordon med grund för min hobby och började där. Under dessa 3,5 åren jag bodde hos denhär tanten har jag blivit kränkt, verbalt misshandlad, nedtryckt, dumförklarad och hotad. Hon har fått mig att känna meningslöshet, manipulerat mig och varje middag vi åt så hade jag ångest över att få umgås och prata med denna psykiskt störda tant.
Ett halvår efter min 19 årsdag "rymde" jag hem till min flickvän som är två år yngre än mig och har sedan dess bott där. Hennes föräldrar tog in mig som sin egen och såg att jag inte mådde bra. Har nu fyllt 20 och jobbar som telefonförsäljare.
Jag känner idag att jag inte kommer någonvart i livet och har inte ens ork att ta tag i det...
Jag vet att prio ett i min situation skulle vara att försöka ta mitt körkort, sen en bostad, men jag vet inte...
Har fortfarande den här känslan i mig av att ha "Kört fast".
Jag känner mig deprimerad, men vet inte om så är fallet.
Kan ni hjälpa mig?
Kan någon här hjälpa mig med min situation?
Jag har bott i fosterhem enda sen jag har 5 år tillsammans med min syster. Sedan när jag blev 15 och kom upp i tonåren så fick jag flytta ifrån den fosterfamilj jag bott i från det att jag var 5 tills det att jag var 15. Från och till här så bodde jag några år hos vår alkoholiserade pappa, Som genom hängning tog livet av sig vid den tiden ungefär. Min mamma har idag fortfarande alkoholproblem.
Så... när jag blev 15 så började jag (Med hjälp av min 5 år äldre syster) och hennes Sambo att söka ett nytt hem till mig. vi hittade då en gård men en glad tant som värnade om hur bra jag skulle ha det hos henne mm.
Sagt och gjort. Jag flyttade in där och började ta tag i mina studier och fick ett enormt bra slutbetyg i 9:an. Sökte till fordon med grund för min hobby och började där. Under dessa 3,5 åren jag bodde hos denhär tanten har jag blivit kränkt, verbalt misshandlad, nedtryckt, dumförklarad och hotad. Hon har fått mig att känna meningslöshet, manipulerat mig och varje middag vi åt så hade jag ångest över att få umgås och prata med denna psykiskt störda tant.
Ett halvår efter min 19 årsdag "rymde" jag hem till min flickvän som är två år yngre än mig och har sedan dess bott där. Hennes föräldrar tog in mig som sin egen och såg att jag inte mådde bra. Har nu fyllt 20 och jobbar som telefonförsäljare.
Jag känner idag att jag inte kommer någonvart i livet och har inte ens ork att ta tag i det...
Jag vet att prio ett i min situation skulle vara att försöka ta mitt körkort, sen en bostad, men jag vet inte...
Har fortfarande den här känslan i mig av att ha "Kört fast".
Jag känner mig deprimerad, men vet inte om så är fallet.
Kan ni hjälpa mig?
Kan någon här hjälpa mig med min situation?
Låter som du har ett tufft liv men låt inte det definiera eller stoppa dig. Du skulle kunna skippa första halvan av ditt meddelande, din fråga är ju bara att du känner att du inte går nånstans. Du är ju väldigt i fel tråd och vill inte bidra till att gå "further offtopic" men jag skulle säga att du bör se över en katalog över vidareutbildningar för att få idéer till jobb/utbildning. Typ Viltmästare är kanske inte det första man tänker på men när man ser att man får 33 000 kr i månaden och vara ute i naturen så kanske det skulle passa.
Annars får man ställa in sig på att de flesta inte får särskilt roliga jobb (lagerarbetare, städare, butiksbiträde t ex) utan får fylla sin fritid med livsvärde istället.
