Nu mister alla med Aspergers och ADHD inkomsten.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8537461.ab


Underlag för diskussion:
Vad tycker ni andra med dessa funktionsnedsättningar om det här?
Vad kan vi göra åt det?
Vad kommer att hända med oss om detta blir verklighet?
Kan vi inte göra ett besök hos Kristoffersson och "förklara" för honom vad han håller på med? Med min personlighet så vet jag att jag skulle vara kapabel till det men det är lite långt att åka för mig och jag vet att det finns mycket handlingskraftigare människor än mig i den här gruppen.
Min förhoppning av den här tråden är att den ska leda till något "stort" som förändrar den rådande samhällssynen i grunden.
Om dukänner dig träffat av mina rader så sätter jag hela mitt hopp till dig.

Varsågoda!

Om du kan sitta på Flashback och svara i trådar, varför kan du då inte sitta på t.ex. ComHem och svara i deras "support ticket"-system? Kanske inte heltid till att börja med, men något bör du väl kunna arbeta? Jag har full respekt för folk som är för sjuka för att arbeta, dessa finns. Men ofta tycker jag att dessa "icke arbetsföra" människor gör väldigt mycket med sin arbetslösa tid som lika gärna skulle kunna vara ett arbete.

Är såklart helt fel att ta bort alla med aspergers och ADHD vissa är mer beroende av hjälp än andra. Har varit kontaktperson för 4 personer med aspergers och 2 personer med adhd. Det är otroligt varierande! Och jag vet att det kommer gå åt helvetet för minst två av dem.

Det är helt klart hemskt! Men jag tycker också att det finns många som utan problem kan arbeta.

Vad tycker du om det?


Applådera att någon tar upp problemet och förhoppningsvis gör någonting åt det.


Du får förhoppningsvis jobba, som oss alla andra.


Konstigt att du kan misshandla någon, men inte jobba. Förhoppningsvis kommer man inom en snar framtid att tidigt i graviditeten kunna upptäcka dylika problem så vi slipper psykopatiskt våldsbenägna parasiter.


Min förhoppning är att vi ser mindre förtidspensionärer såsom dig som verkar fullt kapabla att arbeta.

Självklart ska målet vara att hjälpa så många som möjligt till arbete.

Kan man skriva på ett forum så kan man också jobba.

Kan man prata i telefon så kan man också jobba.

Det är extremt få människor som inte har nån som helst arbetsförmåga.

Finns mycket vettiga saker också, är du inte helt jävla borta kan du har ruggigt tur också. Arbetsförmedlingen kan öppna diskussion med dig och ni kan för lite förtur att hitta jobb samt så kommer staten betala en del av lönen, vilket gör dig ett hett val för många arbetsplatser.

Om jag förstår det hela korrekt så har du en Aspergers, ADHD eller någonting annat? Jag kan inte sådär överdrivet mycket om dessa saker, men jag antar att det påverkar tankeverksamheten.

Det står INTE att alla med Aspergers och ADHD kommer mista sin inkomst, däremot står det att man i stället för att förtidspensionera ska bli bättre på att hjälpa dessa att få ett arbete. Allra sist står det att det inte är klart vad de ska få för bidrag under tiden.

Det innebär alltså bara att man "byter namn" på bidraget som unga med Aspergers och ADHD får samtidigt som man försöker få dem att arbeta i stället för att sitta hemma och deppa ihop.

Ingen fara alltså.

Göra åt vad? Det är ju helt lysande att dessa sjukdomar slutar vara en anledning för folk att dra sig hemma och inte bidra till BNP.


Ni blir tvingade att göra ett handtag förhoppningsvs.


Det är problematiskt att så många unga förtidspensionerar sig, och det är jag övertygad kommer bli en återkommande fråga de närmaste åren. Men att som Samuel (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8533541.ab) tycka att staten ska tillhandahålla en person som på riktigt ska hålla någon i handen och aktivt få dem att själva ta ansvar för sitt liv är provocerande på så många plan. Vilket bortklemat samhälle det är när ett sådant förslag bemöts med något annat än hånfulla skratt.

Jag vill verkligen understryka att jag förstår att Aspergers och ADHD finns och att personerna med dessa problem har just problem. Men att det är samhällets ansvar att spendera mina skattepengar på att alla med dessa svårigheter ska få tummen ur och ta ansvar - fuck that. Verkligen, fuck that.

Börjar bli som först kränkt vinner, ingen tar ansvar och alla skyller ifrån sig men framförallt så verkar det vara en stor del martyrskap involverat.

Anledningen är att man skall spara in pengar, då det finns andra utgifter som kräver att man omfördelar skattepengarna, precis som man har gjort tidigare.
Det har med GRUNDLÄGGANDE VÄRDERINGAR ATT GÖRA!
Mycket beroende på hur man har röstat. Och i det finns den manipulation som har pågått i de politiska verksamheterna, som har gått ut på att ställa folk utanför de egentliga politiska besluten.

Känner en som har aspbergers och nog var det lite klurigt för han att få jobb men när han väl fick ett jobb på posten där han får jobba på för sig själv på kvällar och nätter så löste det sig väl. Mer än så tror jag att han mått bättre än någonsin tack vare att han har ett verkligt jobb.

Hellre än att förtidspensionera folk med dessa problem så skulle jag gå in för behandling/coachning och till och med gå så långt som att kanske erbjuda arbetsgivare någon form av subvention i starten om de anställer någon som har lite problem. Låt en handledare lite guida den som ska få jobbet, se till att det finns 3 väckarklockor, göra listor över vad som skall göras när o.s.v. (är ej bekant med alla problemen som dessa typer kan ha).

Att bara rycka på axlarna när man ser en 20 åring och säga "Nej nu, du har depression/bokstavskombination, lika bra vi skriver av dig." är galenskap. Försök med all existerande behandling/medicinering (vilket inte görs) och sen får man se.

Om man ser till Finland så kan man märka en viss distinkt skillnad i hur en annan väg kan vara bättre. Deras CPn, aspbergersfall och bokstavsbarn får aldrig lära sig på samma sätt vilka offer de är, och vad synd de är om dem. Hela offertänkandet tenderar att skapa en känsla hos många att de har "rätt" till saker, till exempel att 'bra jobb'. Men sanningen kanske är att jobbet de kan få och behålla är ett skitjobb.

Finns det ens listor med olika jobb där folk med dessa problem kanske kan passa in bättre? Nu snackar jag inte om ett jobb som "utvecklar dem och förbättrar deras sociala förmåga" jag menar ett jobb de kan få och utföra.

Sin mentala hälsa är någonting man själv får ansvara över och ingenting, kort på riktiga extremfall, som ska täckas av en sjukförsäkring. Att subventionera mental ohälsa förstår jag inte riktigt hur man kan vara för.

Fattar inte varför så många i Sverige är av uppfattningen att bara man tycker synd om sig själv ska man ha pengar av alla andra. Ser inte riktigt hur det är andras fel. Ibland har man otur eller helt enkelt tar man inte hand om sig själv dåligt, den ökade mentala ohälsan i västvärlden är dock snarare ett tecken på överdiagnostisering som säkerligen till stor del beror på att man kan få roliga piller eller pengar om man får en doktor att skriva ner på att man mår dåligt. För 50 år sedan blev inte folk deprimerade, folk hade inte ADHD - de var dåligt uppfostrade och de med Asperberger var helt enkelt folk som är dåliga socialt.

Hade det varit en massa fusk med försäkringskassan så hade vi alldrig behövt dessa regler, ni som är sjuka på riktigt kan ju tacka Mc gängen och utläningarna för dessa hård regler..