Är rädd för att bli mördad av främlingar

Jag har sedan kanske 6 månader tillbaka varit rädd för att bli anfallen/mördad av främlingar.
Problemet har eskalerat senaste veckorna. Grejen är den att när jag t.ex. cyklar på trottoaren och möter en fotgängare så får jag för mig att personen i fråga bär på något vapen som han/hon (oftast han) ska ta upp och använda.

Jag är alltså rädd att någon random ska göra en "Mattias Flink" och börja spontanskjuta mig.
Jag fruktar även att jag ska få en armbåge eller knytnäve i ansiktet av personen jag möter. Jag får även för mig att folk (alltid muslimer) går omkring med bomber som de har för avsikt att detonera.
Känner även rädsla för att bilar ska explodera när de är i närheten av mig.

Det här problemet börjar bli skitjobbigt då jag i princip har börjat springa då någon går bakom mig.
Någon annan som har samma problem?

Jag har kanske inte riktigt samma problem men förstår hur du tänker, ett tips är ju att hålla avstånd från folket eller alltid vara i sällskap med en vän. Annars skulle jag kanske t.om ha med mig ett vapen att försvara mig med ifall detta nu skulle hända Är du kille eller tjej?

Lyssna inte på ovanstående talare gällande vapen, du är rädd och paranoid, den kombinationen plus ett tillhygge kan leda till tråkiga händelser, när man är rädd agerar man inte rationellt eller logiskt och oftast på impulser.

Det du borde göra är att prata med någon om ditt problem, ev. en psykolog eller nära vän, sen kan du också försöka gå till botten med problemet själv.
När började det?
Varför började det?
Varför är du egentligen rädd?
Svara på frågorna till dig själv, försök komma till insikt om hur löjligt det är och sluta tro på det.

Vet inte riktigt vad mer du kan göra.

Här pratar jag inte om ak-47or utan snarare om pepperspray eller nåt.

Jag är en kille. Är inte rädd av mig i vanliga fall. Detta är dock ett stort problem

Jag tror du hade behövt ta kontakt med en psykolog,och få lite zyprexa eller dylikt utskrivet.
Förstår hur det är,har varit i en liknande situation för några år sedan efter ett väldigt intensivt drogmissbruk.
Fick någon slags psykos som höll i sig i nästan över ett halvår(dock blev det mildare och mildare dom sista månaderna)där jag va helt hundra på att jag när som helst skulle bli mördad av både folk jag inte kände och av mina vänner.
Det är den jobbigaste upplevelsen jag har haft i mitt liv.
Som tur släppte detta av sig själv,och jag fick förklara för mina vänner vad som hade hänt då dom såklart fattat att något stod fel till eftersom jag undvek allt och alla och va väldigt skum av mig.

Har du nyligen varit/är i ett drogmissbruk?
Om inte så bör du ta kontakt med en psykolog så snart som möjligt, då det är större chans att det inte släpper av sig själv och då är du i stort behov av medicin.

jag brukar ibland tänka att personen som går bakom mig ska hugga mig i ryggen med en kniv. brukar då vifta bort den tanken och inte tänka mer på den. jag är inte rädd för att personen ska hugga mig utan tänker att personen enkelt skulle kunna hugga mig om den kände för det.

Känner igen det där!
Har nyligen fått samma tankar jag oxå.
Nog för att man ju innerst inne vet att risken är väääääldigt liten, men likförbannat måste man se sej om så fort man är ute utifall någon skulle förfölja en eller vilja överfalla en.
Skapligt paranoid man känner sej

Jag har även, förutom i princip allt det du nämner, dom senaste veckorna blivit extremt nojjig när jag går på trottoarer intill vägar.
Någon kan ju råka få sladd på bilen och köra på mej!

Vad detta beror på vettesjutton.
För egen del kan jag inte komma på något som hänt eller så i mitt liv som gör att jag skulle känna såhär =/

Jag brukar tänka vad spännande det skulle vara om en person gick på mig med vapen och om jag skulle klara mig. Ska man springa eller försvara sig!

Förutom att gå till en psykolog kan du ta det i egna händer och bara fråga folk du möter "hur mycket klockan är" eller vägbeskrivningar. Det blir ju genast mindre läskigt när man får höra någons röst.

Du borde nog köpa en pistol eller något så att du kan försvara dig.

Det är inte helt ovanligt att man blir överfallen när man är ute och går ensam.

Jag känner igen detta. För några år sedan då jag var inne i ett väldigt intensivt drog och alkoholmissbruk hade jag samma problematik. Fick extrem paranoia och trodde att samtliga människor ville mörda mig, gick ofta runt beväpnad på grund av detta.

Nu vet jag inte dina bakomliggande faktorer, men för mig upphörde det någon månad efter jag slutade missbruka.

Sätt saker och ting i perspektiv till varandra.. Du sätter dig helt utan problem i en bil trots att sannoliktheten för att hamna i en dödskrasch är ofantligt mycket större än att bli "spontantdödad" på gatan. Det kommer göra att du inser att livet inte får tas på för stort allvar, eftersom de mesta (alla?) saker vi har runt oss kan döda oss på ett eller annat sätt...

Utsätt dig för lite faror så kommer du inse att det inte va så farligt trots allt.. T.ex. ta tunnelbanan/spårvagnen ut till en förort mitt på natten och vandra omkring där och inse att du inte kommer bli dödad av första neger, bara "för att". Ytterst få människor är faktiskt kapabla till att mörda och ha det i åtanke..