Torgny Lindgren och Schopenhauer

Det finns två kvinnor i rammakare Theodor Marklunds liv: hans barndomsvän, den omåttligt populära sångartisten Paula, samt Madonnan med dolken, en tidigare okänd triptyk av Nils von Dardel som Theodor av en slump kommer över på en bondauktion i Ryda. Hängiven sanningen som idé förälskar sig Theodor i dessa kvinnors innersta väsen, det äkta och fullkomliga i deras respektive natur. Men både sanning och äkthet kan vara flyktiga egenskaper. Paula är utsatt för sin managers massmediala idéer och Madonnan visar sig kunna vara äkta eller falsk på fler sätt än ett. I klammeri med konsthandlare, lycksökare och skattemyndigheter riskerar Theodor att förlora inte bara allt han äger utan även sin tro på sanningen.

Omdöme:

Det är Bachs länge okända kantat Lob der Wahrheit som fått låna sin titel till denna roman om den sista fullständigt oskuldsfulla människan. Som en tråd genom berättelsen löper inte bara frågor om sanning och lögn, om det äkta och det oäkta, utan även om hur dessa begrepp är förhandlingsbara under inflytande av pengar. Det är självklart välskrivet, utan en stavelse för mycket och som så ofta fyllt med en mycket stilla humor. Ingen svensk författare kan lika otvunget som Torgny Lindgren pendla mellan Schopenhauer och medlemskort i Konsum.