Alla våra handlingar baserar vi på lycka/olycka?

det är så jävla irriterande när folk gör så här. De tänker inte att människan hinner utveckla sig jävla mycket under sitt liv, eller på att många situationer inte alltid är så lätta utan kan vara riktigt komplicerade. Det finns ingen botten till det här, det är olika för alla situationer. Om man vill gå till botten med det måste man kolla på hur individen ser ut, och antagligen lära sig psykologi. Denna fråga är inte diskutabelt.

Ja det kallas Determinist. Något som jag ungefär anser mig vara i frågan om det fria valet.

Mycket intressant det här verkligen. Delar precis som många av er åsikten att alla handlingar man utför styrs av egoism. Tråkigt bara att det finns så många som tycker att det ordet klingar illa och vill ta avstånd från det. Personligen uppfattar jag deras beteende som självbedrägeri, då jag aldrig stött på ett exempel på en handling som inte ytterst kan härledas till egoism.

Att följden av "egoismprincipen" (om vi får kalla den det) skulle vara en ofri vilja håller jag dock inte med om. Vi har enligt mig alltid ett val, som går ut på att välja det som ytterst får oss att må som bäst själva. Dock är alla omständigheter inte förutsägbara, varför vi aldrig kan vara säkra på vilket val som bringar oss störst lycka/välbefinnande/nöjd sinnesstämning/etc. Detta leder till att vi blir tvungna att välja det vi tror är bäst för oss själva utifrån de omständigheter vi kan bedöma. Då detta varierar, liksom vår intuition om vilken handling som ger oss mest, förblir viljan fri, och jag anser att detta bevisas genom "egoismprincipen" som jag heller aldrig stött på något som talar mot.

Agreed. Instinkter måste inte alltid vara helt rätt utan det som allt som oftast är bäst. Instinkterna du har finns för att du existerar. Med andra ord, snubben för 100'000 år sedan med instinkter som oftast var bäst överlevde, men det gjorde inte hans kompis med instinkter som var dåliga för honom.
Ett scenario som togs upp i en tråd nyligen: https://www.flashback.org/t1432440 Där menar jag på att instinkterna hos denna man skulle i 99,99% vara rätt, eftersom sannolikheten att hela världen förvillade honom var minimal, han skulle fört vidare en stark avkomma med en hälsosam kvinna, vilket är ur evolutionistisk synvinkel är det som gynnas.

Förövrigt håller jag med om att ingen handling i grunden är osjälvisk, alla våra handlingar gynnar oss på ngt sätt, om än som att vi mår bättre av att ge 1 krona till en tiggare.

Slutstationen är: EVOLUTIONEN, d.v.s. alla livsformers (men även ickelivsformen virus) mening är att fortplanta sig.

Hittade ett hål i ditt resonemang. Här menar du att vi inte har valet att välja att inte välja. Och då är det inte längre ett fritt val.

Hur som helst är egoismprincipen och det fria valet inte så enkelt som du förklarar det. Vi kommer in på frågan om det fria valet om det är så att vi alltid väljer det mest egoistiska valet. D.v.s det må finnas flera dörrar men vi öppnar alltid samma dörr.

Jag tror ingen som är inne på egoismprincipen ifrågasätter att vi inte bara är egoistiska utan även hela tiden väljer det valet som är "mest" egoistiskt, varför nöja sig med det näst bästa eller näst, näst bästa? Så kan jag verkligen inte tänka mig att vi funkar...

Nu har vi alltså kommit fram till att vi alltid väljer det mest egoistiska valet. Är man med på att egoismprincipen är sann så blir frågan alltså: Vad är skillnaden mellan att bli tvingad och att alltid själv välja samma dörr.

För mig blir det uppenbart då man kan försöka och hela tiden misslyckas med att öppna någon annan dörr. Inte heller kan vi välja att inte öppna den "vanliga" dörren. Man har helt enkelt inte friheten att välja när man står där i "dörr rummet".

Varför det är så vet jag inte. Med det spelar ingen roll att vi inte kan förstå varför det är så, vi kan ju fortfarande svara på frågan: Har vi en fri vilja.

Allt vi behöver är alltså att någon bevisar att man alltid är egoistisk för att iden om det fria valet ska falla.

Hittills i världshistorien så har ingen kunna visa en oegoistisk handling, inte ens i teorin. "Absence of proof is not proof of absence". Men det ger en väldigt bra indikation att vi är på rätt spår...

Varför skulle jag inte kunna använda instinktiva handlingar i min argumentation? Det är ju också handlingar.

Oegoistiska handlingar finns det gott om här i världen. Ett exempel är att skänka pengar till välgörenhet. Ett annat exempel är när någon räddar en främmande människa i nöd.

För övrigt finns det även andra handlingar som inte leder till egna fördelar. Jag tänker då på exempelvis handlingsmönster som präglas i hjärnan vid traumatiska upplevelser, som leder till att man under andra omständigheter utför handlingar som inte är ändamålsenliga där.

Off topic: Visst är det jag på bilden, lite nermörkad med Photoshop eftersom mina namn var upptagna när jag registrerade mig på Flashback så att jag fick ta ett latinskt användarnamn - då tyckte jag att det passade med en mer anonym bild.

Vi kan ta exemplet handen på spisplattan även om det kanske är lite för bra.

Du håller väl med om att det är omöjligt så länge man är "normal" att råka röra och sedan hålla kvar handen på en spisplatta. Av ren instinkt flyger handen av plattan vare sig man vill eller inte.

Det vill jag inte kalla en handling, i denna händelse har man ju inte ens illusionen av ett fritt val. Definitions frågan om vad ett val är kvarstår men denna händelse kan utspelas i sömnen när man inte ens är medveten om vad som händer. Är man inte medveten om situationen har jag svårt att se hur man skulle kunna påverka utgången av den.

Det är liksom inte en själv som kontrollerar situationen, det är ju nerverna som plötsligt registrerar extrem fysisk smärta och sänder informationen vidare till vad som troligen är det undermedvetna som skickar signaler till musklerna att genast fly undan smärtan. Jag vill inte ens kalla dessa handlingar, ordet konsekvens passar bättre.

"För övrigt finns det även andra handlingar som inte leder till egna fördelar. Jag tänker då på exempelvis handlingsmönster som präglas i hjärnan vid traumatiska upplevelser, som leder till att man under andra omständigheter utför handlingar som inte är ändamålsenliga där."

Intressant, men man måste fråga sig ändamålsenligt för vem? Som objektiv åskådare har du inte tillgång till personens känslor, minnen och erfarenheter. Att säga att någon handlar "dumt" eller vilket värdeladdat ord som helst är alltså en förolämpning då man helt enkelt inte räknar in personens t.ex. känslor. Precis som om dem inte skulle finnas eller inte vara värda något.

Har man som tjej blivit våldtagen så kanske man vill ta det lugnt med sex med nya människor. Inte heller vill man berätta varför för nya pojkvännen. Som egenskap av objektiv åskådare som vi och även pojkvännen skulle vara så känns det fel att inte ens berätta varför hon inte vill ha sex men för henne är det glasklart. Givetvis förstår hon att pojkvännen kommer bli irriterad men det är tydligen värt det.

Att säga att hon är "jobbig" i denna situation visar ju bara synen av total brist av värdet på hennes känslor och erfarenheter. Hon är ju inte jobbig hon gör ju bara det hon tycker är bäst för sig själv vilket hela den här tråden går ut på.

Vad pojkvännen borde göra är att fråga sig: Vad kan jag göra så att det för henne blir värt att berätta om sin traumatiska upplevelse? Attackera roten till problemet, problemet i sig är irrelevant. Vad är den som gör att hon inte vill berätta? Litar hon kanske inte på honom? Börja där skulle jag råda honom...

Är det inte att signalen skickas till ryggraden, som sedan ger signaler att dra bort handen. En liten fundering jag just fick...hur ''vet'' kroppen vilket håll den ska dra handen åt? Kan den alltid känna av och veta att det är motsatt håll från skadeföremålet handen ska dras? Eller är det alltid mot kroppen som handen dras? Men om skadeföremålet ligger mellan kroppen och handen, går det åt helvete då?

Mjo hur den ska veta vilket håll att dra handen så måste det ju finnas någon slags intelligens bakom "beslutet" kan man ju tycka då handen alltid dras i rätt riktning. Det är därför jag tror den på något sätt går igen det omedvetna och på så sätt kan ta del av vår intelligens men utan att vi kan påverka beslutet.

Har dock bara en grundläggande utbildning i psykologi så jag kan inte alls säga att jag vet...

Vad är då en handling?
Hela denna diskussion om ett försök att generellt definiera orsaken till handlingar är fruktlös.
Det står för mig helt klart att det blir en fråga om ords betydelser, och det är något ganska lösligt.

En handling för mig är något man åtminstone har illusionen att kunna göra annorlunda. Ett medvetet val helt enkelt.

Har man ett val så är aldrig själva valet det intressanta utan anledningen till varför man valde just det valet. Därför är vår diskussion om egosimprincipen så viktig, den ger ju ett svar som säger att alla val i grunden handlar om inget annat än ren egoism.

Vi har nu förstått att människans innersta natur är inget annat än egoism i dess renaste form. Saker som moral, rätt och fel, ont och gott är alltså endast illusioner av egoismen och därför falska.

Således finns bara en sann lag: Gör vad fan du vill, du kan ändå inte göra något annat. Om någon klagar så skratta bara åt deras dubbelmoral...