2011-02-02, 16:05
#1
Jag har själv experimenterat ganska sparsamt med droger. Mestadels gräs och inga psykadelika. Jag roas dock av att läsa tripprapporterna här på forumet och även att lyssna till vänners upplevelser av olika psykadeliska droger.
Jag har hört massor med människor berätta om sina upplevelser på LSD och de flesta är såklart ganska lika, med viss variation såklart (någon blir extas över ett skosnöre, en annan över en lampskärm). En återkommande upplevelse som många har verkar vara en total samhörighet med allt runt omkring sig, levande och döda ting. En liten rund sten blir fullkomligt magisk och fantastisk och det känns svårt att avgöra var man själv slutar och var luften tar vid.
Många vittnar också om små jättetunna silvertrådar som löper mellan allt. T.ex. mellan fingerspetsarna och ett träd, mellan fötterna och vattnet o.s.v.
Jag kan ju inte veta säkert, men jag får en känsla av att det de upplever är en glimt av verkligheten från ett annat perspektiv. Ett som vi inte kan se eller känna i vårt vanliga tillstånd. En trailer eller preview om man så vill. Alltså att upplevelsen man har i en tripp inte är på låtsas utan att man ser saker för hur de verkligen är (det gör vi såklart annars med, men från ett annat håll).
Jag undrar vidare om det kan vara så att det är insikt om detta man strävar efter (traditionellt sätt) inom meditation. Insikt om att allt hör samman och att allt är kärlek.
Jag har funderat på detta av och till. Hur ställer sig de lärde i frågan?
Jag har hört massor med människor berätta om sina upplevelser på LSD och de flesta är såklart ganska lika, med viss variation såklart (någon blir extas över ett skosnöre, en annan över en lampskärm). En återkommande upplevelse som många har verkar vara en total samhörighet med allt runt omkring sig, levande och döda ting. En liten rund sten blir fullkomligt magisk och fantastisk och det känns svårt att avgöra var man själv slutar och var luften tar vid.
Många vittnar också om små jättetunna silvertrådar som löper mellan allt. T.ex. mellan fingerspetsarna och ett träd, mellan fötterna och vattnet o.s.v.
Jag kan ju inte veta säkert, men jag får en känsla av att det de upplever är en glimt av verkligheten från ett annat perspektiv. Ett som vi inte kan se eller känna i vårt vanliga tillstånd. En trailer eller preview om man så vill. Alltså att upplevelsen man har i en tripp inte är på låtsas utan att man ser saker för hur de verkligen är (det gör vi såklart annars med, men från ett annat håll).
Jag undrar vidare om det kan vara så att det är insikt om detta man strävar efter (traditionellt sätt) inom meditation. Insikt om att allt hör samman och att allt är kärlek.
Jag har funderat på detta av och till. Hur ställer sig de lärde i frågan?