Går det att sluta med Subutex efter över åtta år??

Hej kära medmänniskor! Jag är en fd narkoman på 36 år som gått på det mesta dock främst amfetamin och heroin. Sedan åtta år har jag haft subutex utskrivet och nu börjar jag fundera på att försöka lägga ner. Jag är trött på att alltid behöva ha med mig medicin var jag än ska. Dessutom är jag sjukt trött på att behöva ha och göra med socionomer och socialsekreterare som jobbar på subb kliniken, efter en barndom med bup, fosterhem, och ständig kontakt med sociala är jag klar med dom på något sätt.

Då kommer vi till frågan med nertrappning, går det lägga av helt?? Eftersom jag jobbar och har en helt normal tjej så kan jag inte gärna lägga in mig på avgiftning i tre månader. Är det någon som vet hur en avslutning på ett subutex program ser ut?? Hur lång tid tar det tills man känner sig som en människa igen?? Skulle bli väldigt glad om någon kunde skriva ett par rader om ämnet eller kanske länka vidare om det finns info någon annanstans.

Jag var i exakt din situation för några år sedan och hade gått på skiten i kanske 5 år då jag bestämde mig för att sluta. Jag var uppe på 16mg per dag när jag bestämde mig för att sluta och jag lyckades. Personligen tror jag att alla kan sluta om man gör på rätt sätt.

Jag bestämde mig för att sluta efter att i några år tagit bara för att hålla mig frisk. Fick inget rus alls när jag tog. Hur mycket jag än tog. Så jag insåg vansinnet och jag var inte med i programmet så det var en stor kostnad för mig också. Så jag trappade ut väldigt långsamt och lät kroppen vänja sig så sakta vid den sänkta dosen innan jag sänkte igen.

Det tog ca åtta månader så jag sänkte runt 2mg per månad. Det gick helt smärtfritt och eftersom jag inte kunde få något rus hur mycket jag än tog fanns det ingen anledning att "fuska" och ta mer. Personligen tror jag inte att hjärnan blir "fucked for life" utan att den har en förmåga att anpassa sig till den sänkta dosen om man tar det långsamt.

Att sluta CT tror jag inte funkar för de flesta, det blir en sån jävla smäll att man snart är på det igen. Men om du gått på det åtta år, varför inte offra ett drygt halvår av ditt liv på att långsamt sänka dosen? Så långsamt så att hjärnan alltså hinner med i svängarna. Det gick för mig och borde gå för dig. Men ha inte för bråttom utan låt det ta sin tid.

Jag minns vilken lyckokänsla när jag äntligen var nollad. Kunde åka utomlands utan att behöva smuggla med en massa piller, rakblad, sugrör och spegel (jag snortade) och vara livrädd när jag passerade tullen. Det är absolut värt det.Tro mig för jag vet av egen erfarenhet!

Så lycka till. Jag är övertygad om att det går bara du låter det ta sin tid och verkligen vill!

Skönt att höra, bra ide med långsam nedtrappning. Är nyfiken på några saker dock: hur små doser tog du på,slutet? När du hade tagit din allra sista dos vad hände de följande dagarna??
Kul att du klarade det, mycket starkt av dig. Jag har aldrig varit utan subb men man glömmer ju inte hur det var att lägga av på de riktiga grejerna.

Där har du en av nycklarna. Det är ingen mening att droga om man inte känner något, man är bara rädd för abstinensen. Cigaretter är ett utmärkt exempel på en drog där rädslan och upplevelsen av för abstinens håller rökaren fåmngen i ett beroende han ofta vill ur. Men vill man inte ur är det närmast omöjligt att sluta röka.

Jag tror du ska prova negerfans modell med nedtrapp, du får ju dessutom stöd, kanske soctanterna kan vara till lite nytta för en gångs skull.

Ja, för att upprepa mig så om man inte får något rus längre hur mycket man än tar, varför inte försöka sluta? Bränna stora belopp (om man inte är med i programmet vill säga) på något som man blir lika hög på som ett glas vatten. Sedan håller jag med D Roger att rädslan eller skräcken för abstinensen är så stark att man inte vågar sänka eller ändra något. Och just den abstinensskräcken är nog ett hinder för många och något man måste komma över. Blir det för jobbigt är det ju bara att höja dosen lite igen så är det löst.

Jag trappade som sagt ut ca 2mg per månad, eller 0,5mg per vecka, och jag vet inte om jag är unik men det gick helt smärtfritt. Känner du att du blir dålig så ligg kvar på dosen en vecka till innan du sänker, för vad har du att förlora?

Jag minns inte vad jag låg på när jag klippte men vill minnas att det var 1mg. Jag tänkte att idag tar jag inget alls men blir det jobbigt kan jag ju alltid ta imorgon. Och så gick dagarna och plötsligt insåg jag att jag inte tagit på över en vecka. Och då var jag fri. Och jag kände absolut inget obehag alls när jag var nollad, det var nästan så att jag blev förvånad hur smärtfritt det gick.

Som sagt, det var en enorm känsla att vara fri från dessa jävla tabletter som man var tvungen att ta med sig vart man än skulle och hålla på och smussla med. Det är definitivt värt det! Så sänk pyttelite och vänta en vecka eller två. Känns det ok, så sänk lite igen. Har du gått på det i åtta år kan du väl avvara ett halvår på att (försöka) bli fri.

Sedan tror jag också att det är en myt att det är det är jobbigast på slutet och att man måste hålla på och dutta med milligram hit och dit. Det finns enligt mig inget att tjäna på att gå lägre än 1mg, det vinner man inget på utan det drar bara ut på det och håller suget vid liv.

Observera att jag bara talar för mig själv nu men jag tror inte att jag är så olik alla andra. Att ta det (väldigt) långsamt och komma över skräcken för abstinensen tror jag är a och o för att lyckas.

Men det psykiska suget får man förstås leva med och försöka lära sig att hantera. Själv var jag ren i ca ett år innan jag kom på den briljanta iden att testa metadon så nu är jag fast i det (som jag skrev i någon tråd). Men det är en annan historia. Kör CT på det och är på dag fem nu och visst är det kämpigt, men vad är alternativet. Jag måste av många skäl lägga ner även det.

Men till TS. Den dag du är ren från suben kommer du att vara så glad att allt eventuellt obehag, som du troligtvis inte kommer att känna om du tar det långsamt, kommer lätt att vara värt det. Så ta tag i det nu direkt och lycka till! Verkligen.

Jag är själv nästan 30 och har gått på opiater i 10 år. För ett par år sedan bestämde jag mig för att bryta och gjorde precis ALLT i min makt för att bättra på mina chanser.

Jag flyttade 100 mil, la in mig på behandlingshem i nästan ett år jag jobbade, tränade och slet som ett djur men återfallet kom endå och sedan 9 månader går jag på Subutex och nu Suboxone och jag har fått tillbaka mitt liv.
Allt flyter på men jag har nu sista månaden börjat få tillbaka sug efter något lugnande, helst opiater men oxå benzo.. Jag tror det har med min rastlösa själ att göra.. Ibland tror jag att det är medicinen som slutat fungera men då skulle jag ju ligga och kräla och spy på golvet så det måste vara psykist. Jag är expert på att lura mig själv för att rättfärdiga återfall..

Jag bor i en mellanstor stad med ca 150.000 invånare och känner dem flesta på opiatprogrammet och det är dags till dato inte en enda som lyckats sluta och hålla sig drogfri i över tre år. Några har trappat ur och funkat ett halvår eller år men sen halkar dem tillbaka igen och deras liv gå än en gång i spillror. Programmet här var pionjärer och började 1999 så det har varit en och annan patient på programmet kan jag tillägga.


Jag råder dig STARKT att överväga ditt beslut att försöka trappa ner. Du riskerar inte bara din egen nykterhet utan oxå hela ditt liv och alla du har i det kan oxå drabbas. Varför då ? för att du inte vill krångla med några enstaka besök på mottagningen eller komma ihåg att ta med medicinen överallt.

Jag säger inte att du inte ska försöka men jag råder dig att ta det på allra största allvar och verkligen överväga för och nackdelar. Vad har du att förlora? det är faktiskt din nykterhet och liv som står på spel..

Hoppas verkligen det går bra för dig.. försök att hitta någon som trappat ner från 5-10 år sub och lyckats hålla sig ren i 3-5 år.. jag tror du kommer ha svårt att hitta någon..

godspeed

Alltså inte för att vara otrevlig. Men ärligt jag är själv före detta heroinist och har gått på subutex runt 5 år i ett program och sedan haft metadon efter det några år 140mg/per dag. Men nu har jag återgått till subutex 16 mg om dagen för jag anser det är mindre biverkningar på det. Men jag har haft några lvm under åren och vart tvungen att tända av från både subutex och metadon. Och det du beskriver, du som trappade ner låter mest som en idyll tycker jag. Jag kan med största säkerhet lova att om du hållt på med subb under flera år så finns det inget som heter abstinensfri urtrappning. det spelar ingen roll för buprenorfin funkar i så små doser som 0,4mg och har en hög påverkan på opiat receptorerna. Alltså man får abstinens ändå även om man trappar sådär som du gjorde, åtminstonde om man har vart riktigt opiat beroende under många år. Jag vill också bli fri och sluta men jag vet verkligen vilket helvete som väntat mig varenda gång och jag samlar för närvarande mod att ta det där steget och sluta med subutex. Men helt uppriktigt kryp i ben. diarrer snorig, ökad salivutsöndring, gäspningar och sträckningar i kroppen kommer man aldrig undan när ett starkt opiat beroende ska bort. Tycker mest det låter som du vart lite hobby beroende av opiater/opioder för du kunde gå ur det helt smärtfritt. Inget illa menat men jag vet som vart opiat beroende i snart 15 år

Så du snortade i 5 år? upp emot 16mg per dag tillslut? Hur fan mår din näsa och allt där innuti?

Nåt av det svåraste jag nånsin varit med om att sluta med skiten, jag gjorde nyligen ett tappert försök som varade hela 10 dagar. Trodde att efter 10 dagar att det värsta skulle vara över men fy fan va fel jag hade. Subutex avis är 10X värre än den värsta benzo avisen.

Jag har aldrig haft större problem med att tända av med andra droger och jag är mycket stark psykisk när det gäller sånt men jag gav upp, men ska ge det ett nytt försök snart...

Jag är beredd att hålla med "dead-space" angående "Negerfan":s inlägg om hur man efter fem år på 16mg/dag bara kan trappa ur utan någon abstinens som helst. Jag har gick på heroin i ca tio år med undantag från några hyffsat drogfria månader/halvår här och där innan jag till slut för snart fem år sedan helt lyckades sluta med heroin (för sista gången?!) med hjälp av Subutex/Suboxone på Maria Beroendecentrums opiatprogram.

Jag har tidigare i slutet på 90- och början på 00-talet genomgått några kortare behandlingar med Subutex, men skillnade då (iaf i Uppsala läns landsting) var att en Subutexbehandling bara skulle pågå i ca ½ år. Vid mitt 1:a behandlingstillfälle så fick jag 16mg/dag någon gång i mars och skulle såledess trappas ur nån gång på sensommaren. Iofs så var det en snabb urtrappning (från 16mg till 0 på 2 månader var planen), men efter 2 veckor när jag trappat ner till 10mg så mådde jag så jävla kasst att jag gick tillbaka till "varor" igen. Ungefär samma sak hände vid dem andra två behandlingstillfällena.

Och det som jag kommer ihåg var att abstinensen inte var lika kraftig som vid heroinavtändning men den tog aldrig slut. När man slutar med heroin så känner i alla fall jag att vid 7-10 dagar så börjar det vända, dvs man börjar bli lite, lite, lite bättre. Och det betyder mycket, även om man har lång väg kvar så vet man i alla fall att man är påväg åt "rätt" håll. Men vid Subutexavtändning så vändade jag 3-4 veckor utan att känna att det vände, och det orkar inte psyket med, man tappar allt hopp och skiter i allt.

Nu har jag kommit i det läget att jag varit 100% opiatfri (förutom Buprenorfin) i snart fem år och känner ungefär samma sak som "StonesCrue", dvs jag vill även bli "fri" från Suboxone och allt vad missbruksvård, pissprov, medicinhämtning, strul vid resor, intyg, etc heter. Dock när jag frågar min läkare och behandlare så har dem väldigt, väldigt liten erfarenhet av dem som frivilligt trappas ur programmet. Och det lilla som dem vet så säger dem att det går relativt lätt att trappa ner från en hög dos till en väldigt liten om man gör det under en lång tidsperiod. Förslag till mig är att jag skall minska från 8mg till 2mg under 12 månader och sedan från 2mg till 0mg under ytterligare 12 månader, totalt alltså 2 år. Problemet som min läkare ser det att det svåraste steget är från en jätteliten dos till ingen dos alls.

Jag är livrädd för att känna abstinens igen, jag litar inte på mig själv vid dem tillfällena. Samtidigt så vill jag inte gå på Suboxone i resten av mitt liv, jag känner mig inte myndig när läkare och behandlare i princip har mitt liv i deras händer och jag kan inte göra ett skit åt det. Vad dem än säger så måste jag följa det för annars kan dem sabba allt det som jag åter lyckats bygga upp under dessa 5 drogfria år.

Det känns verkligen som om "Negerfan":s inlägg är en glädjekalkyl skriven av någon som inte riktigt vet vad det är att vara opiat-/opioidberoende. Jag har aldrig hört talas om någon avtändning som är i närheten så enkel så som han beskriver den... Tyvärr!!

Jag har nog aldrig heller hört talas om någon som lyckats trappa ur och sluta med suben, och när jag frågade min läkare så lät han väldigt tveksam och räknade upp en (1) person som "för några månader sedan" blivit helt nollad på sub och verkade "jätteglad".

Men, jag blev helpeppad av negerfans inlägg när jag läste det för ett halvår sen - för efter 10 år på sub vill jag verkligen slippa all den här kontrollen med körkortet och att tvingas springa på apoteket och stå i kö varannan vecka - så jag testade att trappa ner lite genom att följa hans råd. Det gick bra att gå från 16 mg ner till 10 mg, men när jag försökte gå ner till 8 mg blev jag förstås dålig. Jag kämpade på ändå och mådde till slut bättre och försökte då trappa ner till 6 mg, men NEJ. Där tog det stopp. Jag kom inte längre ner, för jag måste ju var och varannan dag fylla på med lite extra sub för att stå ut med tillvaron (man måste ju orka ta sig till jobbet också). Så jag gav till slut upp hela tanken...

Men finns det fler där ute som lyckats sluta med sub så kom igen och berätta hur man gör!! Det lät som ett bra tips någon sa, att man kan trappa ner till 2 mg och sen ta ett helt år på sig att gå från 2 till 0 mg. Det är bara det att varje gång jag läser om någon som lyckats sluta med sub så klarar de aldrig att vara drogfria mer än ett år, sen verkar de halka tillbaka igen på suben eller nåt ännu värre...

Jag går i programmet och ligger på 24 mg och jag frågade min läkare om jag vill sluta hur ska vi göra en nedtrappning isf, och hon svarade att den kommer göras sakta i ett år jag vet inte om det är så på alla mottagningar men här så är det ett år om man ligger på 24 mg. dom tar typ bort 2mg var tredje eller fjärde vecka.