Orden sakna och längta.

Att känna saknad eller längtan. Anser ni att dessa två har en identisk innebörd?

Eller finns det en skillnad, språk- och/eller känslomässigt?

En klar skillnad är att du inte kan sakna något du aldrig upplevt, men det går bra att längta efter det.

Man kan känna saknad för någonting, utan att längta efter det. Du kan t.ex. sakna något som försvunnit/dött men eftersom du vet att det inte kommer att komma tillbaka längtar du inte efter det. Om du t.ex. längtar efter någon kan du sakna personen, men om du saknar personen är det inte säkert att du längtar efter den.

Tycker inte orden betyder samma sak, även om de är rätt lika.

Längtan är nog alltid den enskildes upplevelse. Man kan inte summera längtan från flera personer. Att saknas (~bli saknad) kan svara mot en nära nog fysisk lucka.

– Hoppas att du trivs på nya jobbet i Skövde, vi är flera som saknar dej i bridgeklubben.

Personligen saknar jag absolut absolut gehör, har aldrig upplevt hur det är att äga denna egenskap. Den som har absolut gehör lär kunna längta bort från en miljö där det sjunges falskt. Vi har förmåga att tolka tal från stämband med vitt skilda geometrier, eftersom vår tonala kräsenhet är så modest. Begränsat absolut gehör är närmast ett socialt krav. En talgoxe som sjunger en halv ton fel är rökt i genernas långdans. Så tyckte i alla fall en zoolog av facket.

Jag undrar det. Det är okonventionellt att säga att man "längtar efter" någon man inte har väldigt starka band till, tror jag är en sannare förklaring till att bridgeklubben inte uttrycker sig så. Förutom att jag menar att InnocentWar1 och Sopel har rätt: kommer h*n aldrig tillbaka till bridgeklubben, säger man saknar också av den anledningen.

Däremot tror jag att "pappa kom hem, för vi längtar efter dig" inte enbart är att förklara med att det är barnspråk och ska passa versen.

Om jag flyttat permanent till ett sydligare land kan jag sakna den svenska vintern/våren/sommaren/hösten men jag längtar inte eftersom den inte kommer.

Jag kan längta till semesterresan i juli men jag kan knappast säga att jag saknar den.

Fråga Verner von Heidenstam:


Stenarna är nog utbytta, men han längtar efter dem från sin minnesbild.

Fråga Edith Södergran:

Skillnaden som finns mellan de båda orden i tid och rum är väl det som skiljer. Längtan gör du väl nästan alltid framåt till någonting, eller tillbaka till någonting som var. Hursomhelst är saknad mer inriktad på nutid, mer ett konstaterande än en viljeinriktning.

Kan dock tänka mig att de används synonymt också, men det här var mina tankar kring betydelsen.

Nu leker du med de två betydelserna av sakna, men jag antar att du är medveten om det. Vad InnocentWar1 skriver stämmer ju utmärkt på sakna i betydelsen känna saknad efter, medan du beskriver sakna i betydelsen vara i avsaknad av. Det senare behöver ju inte alls ha ett positivt objekt: "Jag saknar pedofila böjelser" t.ex.

Man kan rent av tala om fyra olika betydelser. Ordbokens inordning av betydelsevarianter varken kan eller skall vara knivskarp.

1-bv: bilen saknar katalysator
2-bv: vi saknar några siffror i redovisningen

Betydelse 1-bv kommer av att bilar saknar(!) känslor. Betydelse 2-bv är ytterligare ett exempel där känslomässig saknad kan vara rätt banal. Exemplet 2-bv är knappast ironiskt, jämför längtar nedan. ª

– Audiogrammet visar att jag saknar diskanthörsel över 12 kHz.
– När jag sitter på konserten saknar jag min diskanthörsel.

Tipstack till G-P PS (Sture Hegerfors):

– Nu när jag är botad – peppar peppar – så saknar jag mina tvångssyndrom lite.

ª Ironiskt kan längta betyda detsamma som sakna 2-bv:

revisorn längtar efter en förklaring

Det går säkert att hitta en massa bibetydelser av de flesta ord, men vad gäller sakna är det nog oftast ganska klart att det rör sig om någon underavdelning av de för det mesta klart avgränsade "känna saknad efter" och "vara i avsaknad av". Ingen skulle t.ex. missta ditt exempel "Jag saknar absolut gehör" för "Jag känner saknad efter absolut gehör". I så fall finge man formulera det "Jag saknar mitt absoluta gehör", för den händelse att det funnits men gått förlorat, eller t.ex. "Jag saknar absolut gehör i den här ensemblen".

Detta påminner mig om en historia från lumpartiden. En soldat har tappat bort sin hjälm.
Kaptenen frågar: saknar soldaten sin hjälm?
"Nej, kapten!", svarar soldaten.
"Var har soldaten sin hjälm?"
"Jag har tappat bort den, kapten!"
"Då saknar ju soldaten sin hjälm."
"Nej, kapten! Jag har tappat bort den, men jag saknar den inte".

M v h

Petter Eremiten