Definationen av stolthet?

Kan man vara stolt över sitt ursprung? För mig är stolthet något man själv har bidragit till, inte en följd utav andras aktioner.

Jag kan vara stolt över en fin bild jag ritat, eller när jag hoppar högt. Men ingen har ju någonsin aktivt valt sina föräldrar. Det är sällan man hör någon berätta hur stolta de är över sin längd, näsa eller något annat genetiskt.

Att vara glad över sitt ursprung har jag absolut inga som helst problem med, men kan man vara stolt?

Hur definierar ni stolthet?

Så om din bror skulle ta nobelpriset skulle inte du känna dig stolt?

Jag definierar stolthet likadant som du gör det, att de är något man själv åstadkommit med.

Fast du är ju del i den sociala och kulturella struktur som via andra deltagare i den strukturen producerar saker, som du genom denna delaktighet, kanske kan vara stolt över. Ingen man är en ö. Människan är inte ensam, utan gemensam, och våra interaktioner med varandra bestämmer de roller och och projekt som vi kan anta.

Utan en korrupt regering i Egypten skulle inte de tiotusentals människor som protesterar kunna gå in rollen som protesterande. Projektet att omkasta den politiska strukturen och starta en ny bestäms också av denna tilldelning tillsammans med alla andra sätt människor i den kulturen har interagerat med varandra.

Dina handlingar bestämmer till viss del vilka handlingar som finns tillgängliga för andra. Att en mor som uppfostrat sin dotter kan vara stolt över henne är därför inte särskilt märkligt då detta samband kanske aldrig blir tydligare än i förhållandet förälder-avkomma.

Vad kallar ni känslan man får av folk på semestern hyllar Sverige för sina snygga tjejer? Detta fenomen beror inte på en själv så känslan man får kan inte vara stolthet eller kan den? Om det är inte stolthet vad skulle man i så fall kalla känslan?

Det blir lite problematiskt med en familjemedlem, eftersom det är en ständig interaktion och jag kanske har något med hans framgång att göra.

Jag kan vara stolt över att någon jag har levt med och på så sätt påverkat (både på gott och ont) lyckats ta nobelpriset. Men det är väl mest en ego-boost?

Om jag har hjälpt honom i studierna eller vad det nu kan vara så kan jag känna stolthet över det.

Skulle du känna stolthet om din bror som du aldrig träffat eller hört talas om fick nobelpriset? Du får såklart veta i efterhand att det är din bror.

Men ens ursprung är väl inte en produkt av ens handlingar. Däremot kan jag förstå folk som är stolta över ett grannskap, samhälle eller land. Man bidrar sitt lilla strå till stacken och kan känna stolthet över det och även helheten.

En mor som är stolt över sin dotter har ju haft en aktiv roll i dotterns uppväxt och kan därför känna stolthet över det/henne.

Är man stolt över något man har presterat, något man har, sin bakgrund, en bil etc. så enligt min erfarenhet höjer man sitt värde (tror man) än om man inte hade gjort/haft denna sak. Man tycker man är bättre på grund av detta. På så vis är det som en illusion

Edit: Man identifierar sig med denna sak/prestation

Jag är stolt över att vara arier,född till man,över att vara finsk,att ha större kuk än de flesta och att kunna formulera mig så att jag ytterst sällan blir pissförstådd.
Jag känner glädje över denna min stolthet.
Jag är stolt och stark också.

Jag är determinist. Varför ska jag vara stolt över något som inte kunde gått på något annat sätt? Eftersom Big bang (alt. den okända orsaken till BB) är faktorn som triggat alla andra orsakskedjor, då kan jag alltså inte känna stolthet med din definition. Du säger att vi inte gjort något val, men det har vi inte annars heller, fria val är en illusion och då kan inte begreppet stolthet existera.

Stolthet är enligt mig att endast göra saker man står för, inte titta tillbaka på sina handlingar och skämmas.