Frihets problem

Frihet, vi i väst älskar det, och vem kan klandra oss, den är ganska ljuvlig, men vart går gränsen för frihet? Jag kommer presentera två frågor nedan som jag hoppas en filosofisk diskussion kan växa fram ur, men nog med utläggningar:

1. Är frihet även frihet att välja bort frihet?
Förtydligande: Kan således en person som utnyttjar sin frihet till att ge upp sin frihet klacifiseras som fri, då han tekniskt sett inte är fri genom att han givit bort sin frihet har han trots allt ändå frivilligt valt detta.

2. När blir min frihet inte längre fri pga av någon annan?
Förtydligande: En total frihet antyder även friheten att tex ta bort andras frihet, detta kan jämföras med en demokrati där vi i fria val väljer våra representanter, genom vilka vi kränker minoritetens frihet genom att styra över dem genom makten vårt antal ger oss. Stalins Sovjet kan knappast klacifiseras som fritt, men Stalins frihet att beröva sitt folks frihet behölls, men vart går gränsen då min frihet att inskränka din frihet inte längre gör min frihet "frihetlig"? (Och låt oss betänka att vi inte kan svara denna fråga genom att säga att den slutar vara frihetlig när den inskränker någon annans frihet (förutsatt att vi inte antar att frihet inte existerar), då vi aldrig kan göra något som inte inskränker någons frihet om vi inte är ensamma i universum, för att dra det till sin spetts: mitt val att bära byxor berövar min omgivning friheten att se mina håriga ben)

Trött och icke filosofiskt lagd som jag är satt jag ändå och reflekterade över din första frågeställning.

Kom fram till både ja och nej på den frågan först.. sen till denna trista slutsatts.. Det är frihet att välja att ge upp den (friheten) dvs själva valet, men när man gett upp den är man inte fri längre. Man kan ju inte vara faktiskt fri utan frihet. Som att vara glad utan glädje typ? Mer avancerat svar får du inte av mig i a f.
Men ett svar dock....

Att ha friheten att kunna ge upp den samma måste vara den högsta av dem alla.

Visst är det så att total frihet med fler än en person är omöjligt då själva begreppet total frihet innebär att att man får göra vad man vill med den andra, men då är den andra inte längre fri.

Man får helt enkelt nöja sig med att vara lite fri så det inte krockar med andras lilla "frihet".

Lite off topic men det får mig att tänka på de länder som vill tvinga kvinnor att inte bära burka. De hoppas ju att kvinnorna ska inse att de är fria att själva välja vilka kläder de vill. Är det dubbelmoral, ironiskt eller helt enkelt efterblivet?

Ja det är jag beredd att hålla med om


Om man som fri individ frivilligt kan använda sin frihet till att ge upp sin frihet, kan man då som icke fri individ frivilligt ge upp sin frihet igen?
Om svaret är nej så kan man således inte kategoriseras som fri om man frivilligt valt det.

Man kan väl inte ge upp något man inte har?

Ditt följande resonemang är väl irrelevant då det tar upp en annan situation än den vi diskuterar. Vad jag förstår av TS inlägg så är frågan (1) om man kan klassas som fri om man med sin frihet ger upp den. Vad som händer efter man gett upp sin frihet är som sagt irrelevant då vi inte är i samma situation längre. Tycker du gör samma fel som TS själv gör när han sedan målar upp en efterkommande situation:

"1. Är frihet även frihet att välja bort frihet?
Förtydligande: Kan således en person som utnyttjar sin frihet till att ge upp sin frihet klacifiseras som fri, då han tekniskt sett inte är fri genom att han givit bort sin frihet har han trots allt ändå frivilligt valt detta."

Nu kan det vara så att jag tolkat TS inlägg fel, i sånna fall ber jag om ursäkt. Om inte så är mitt svar fortfarande: Att ha friheten att kunna ge upp den samma måste vara den högsta av dem alla.

Det finns ju frihet, frihet och frihet. Frihetsivrare från höger som talar att folk ska ha frihet utan att inskränka på annans frihet begår, enligt mig några av dom fel du är tar upp. Vissa menar att låga klassklyftor ökar friheten, då folk som annars varit fattiga får friheten att leva ett liv som annars vore omöjligt. Vissa skulle dock påstå att det inskränker marknadens frihet. Friheten det innebär att känna sig trygg i sin anställning krockar med arbetsgivarens frihet att kunna sparka folk utan giltigt skäl. Friheten att inte behöva utsättas för hets mot folkgrupp krockar med nazisters rätt att hetsa mot judar. etc etc etc.


Jag tycker frihetsbegreppet är alltför luddigt. Det känns svårt att diskutera vikten av frihet och hur friheten ska ökas om man inte först är på det klara med var frihet innebär. Det är nog där skon klämmer en aning. Det känns som att frihet i sin simplaste form nästan förutsätter att människan är fri. Att varje människa är en ö. Att man i egenskap av individ som i nån grad är fri från yttre påverkan har en reel möjlighet att göra fria val. Människor med denna tro har ju även en tendens att tillskriva friheten ett egenvärde. Att det är det som är prio nr 1. Jag som däremot är utilitarist som sätter lycka och välmående i första rummet och ser alltså inte något egenvärde i friheten. Om man strävar efter att maximera lycka och välmående till så många som möjligt, vilket är den pupuläraste ståndpunkten hos dagens filosofer, kan inte friheten ha ett egenvärde. Man kan ju däremot va av åsikten att föreställningen om individuell frihet kan fungera som ett ypperligt effektivt intrument för att få till en värld som är så god som möjligt. Det är faktorer man måste ta till sig när man tänker på din fråga om var gränsen går för frihet. Helt enkelt: har friheten ett egenvärde eller inte?

Nu blev jag långrandig och kanske lite OT, men hoppas jag lyckades bidra med nåt

För det första tycker jag inte att frihet är objektivt.

Frihet kan man inte välja bort, eftersom det skulle betyda att man inte kan ta tillbaka den, vilket man alltid kan.

Du kan skapa ett inre medium där du väljer bort din frihet, men du kan alltid gå tillbaka till total frihet.

Jag har friheten att snacka skit om dig, du har friheten att mörda mig och polisen har friheten att låsa in dig. Då har du friheten att läsa böcker.

Därför tycker jag att frihet är subjektivt, annars hade jag haft friheten att flyga eller krossa jorden mellan mina fingrar.

En fungerande liberal version av frihet skulle kunna beskrivas som:
Detta löser alla interaktiva konflikter. Du får handla hur du vill så länge alla andras rätt att göra detsamma bevaras.
För icke-myndiga personer blir det förmyndaren som definierar deras frihetssfär. Uppenbar källa till missbruk. Någon med en bra lösning?
Att frivilligt avstå friheten faller under rätten att sluta avtal (ingår i min frihet). Om jag vill sälja min frihet till någon annan är det ok. men jag har alltid min frihet att säga upp avtalet kvar. Friheten kan ses som en handelsvara.
Så länge kontraktet gäller är jag inte fri att bryta mot det och om kontraktet gäller min frihet är jag i det läget inte fri.

1. No, the person in question no longer has a free will becuase it's free will gave up it's free will.