Hur gamla var ni när ni gjorde revolt mot era föräldrar?

Eller ni kanske inte kommit dit än?

Det handlar inte om en tidsfråga, jag har ännu inte behövt och kommer aldrig att behöva.

Jag har aldrig känt det behovet. Min mamma hade det svårt nog med revolterande ungar. Jag växte upp och blev min egen person. En stor del av den personligheten skiljer sig från den person min mamma önskade att jag skulle vara, men att det skulle vara en revolt vill jag inte påstå.

Låter mer som att din moder accepterade dom förändringar du ville göra till hennes livssätt. Du har säker tagit åt dej mängder med råd och gör precis som din mamma, men din mamma accepterade bara ditt sätt att leva.

Min mamma hade järngreppet till man blev 18, vi är tre bröder och hon släpper järngreppet vid dagen man fyller 18. Så "revolten" kom naturlig, innan 18 var det omöjligt att göra det. Efter 18 kunde man gör vafan som helst.

Jag knarkar idag.

Haha, ja vad skulle hon göra? Jag var ju vuxen och hade flyttat 50 mil ifrån henne. Och nej, hon har inte accepterat att jag är ateist. Det kommer hon aldrig att göra fast jag fyller 30 i år.

Som sagt, revolten är inte en tidsfråga. Om föräldrarna inte har ett hårt grepp om sina ungar brukar det inte finnas behov för revolt. En någorlunda intelligent person sätter ju sitt eget välmående framför behovet att göra revolt mot sin föräldrar.

Det var ungefär när jag börjat gymnasiet och blev liberal helt plötsligt. Det är än idag pinsamt att prata om politik med mina föräldrar...

Eftersom din mor hade ett stenhårt järngrepp om dig tills du var 18 år förstår jag att du knarkar idag.

Jag gjorde aldrig någon revolt mot mina föräldrar..

Eller ja, jag flyttade visserligen hemifrån väldigt tidigt (16) men det var inte något mot dom utan för att jag kände för det och hade möjligheten.

En enda gång har jag varit "tonåring" och skrikit åt min pappa att jag hatade honom, tror jag inte fick gå på nån fest el dyl.. men det gick över rätt snabbt, fick så dåligt samvete så jag kom storgråtandes tillbaka efter 10 min o bad om ursäkt

Sen att jag inte var guds ängel som tonåring har inte med saken att göra, det är inget dom vet om än idag

Revolt tolkas individuellt, jag anser själv att min revolt började när jag var cirka 13-14 år gammal. Umgicks med pundare och diverse eftersläntrare, började givetvis själv dricka och röka, osv.

En liten sammanhängande anekdot;
Jag kallades för pundare/knarkare, etc. från början till slutet av högstadiet. Dock tröttnade jag på detta beteendet och mognade till omkring sista året (9an), vilket också råkade vara samma tid då alla andra som kallat mig för skiftande öknamn började "revoltera", alltså i somliga människors mening dricka och röka.
Dubbelmoral, någon?

Jag revolterade aldrig.

HAHAHHAHAHAHAHAHA Ung och dum?

Jag var det innan, ja. Jag mognade då.