Asså detta med tavlorna. Vilken lallare han är.
Läste
denna artikel i
The Hollywood reporter, som verkar vara de enda som skrivit om det här, där framkommer ett antal intresssanta punkter.
Där framkommer att Olof försökt sälja konstverk till en brittisk affärsman, som har bekanta inom konstvärlden men ingen egen erfarenhet av konsthandel. Affärsmannen får se ett antal konstverk och menar att Olof flyttat mer än 200 tavlor från "Escobars samling" till Dubai.
Olof har till affärssmannen sagt att han själv har burit med sig tavlorna med flyg via L.A., postat via
FedEx eller tagit hjälp av kurirer. Det låter dyrt.
Affärsmannen kontaktar
Christie's i Dubai, som överhuvudtaget inte är intresserade.
Sotheby’s ber dem komma tillbaka när de kan bevisa äktheten och proveniensen (ägarhistoriken). Ett företag som heter
Ruksas, specialiserade på en viss konstnär, fick nio bilder på tavlor och ville veta mer om åtta av dem. Men pga. vagheter om äktheten blev det inget mer med det. Det ansågs även skumt att så många specifika verk plötsligt dök upp på en och samma gång.
Olof har sagt att detta bara är "toppen av ett isberg" och att det finns mellan fyratusen och sextusen ytterligare konstverk i en "lagerlokal i den Colombianska djungeln".
Efter ett tag börjar affärsmannen ana oråd och efter att ha hört om Olofs koppling till Escobar drar han sig ur. Han påstår även att de då skall har förekommit hot.
Det framkommer att Olof skall ha hört av sig till det välrenomerade auktionshuste
Bonham’s i L.A. och tagit med sig en eller två tavlor dit. Enligt Bonham's verkade han inte vara speciellt intresserad av att sälja tavlorna utan mer att lära sig om vad han behövde kunna visa upp för dokumentation. Hursomhelst såg Bonham's inget intresse av att ta sig an konstverken. Och även om de verkligen varit äkta så hade någon som helst koppling till Escobar direkt dödat affären, menar man på Bonham's.
Ska försöka bena upp lite om den kriminella affärsidé kring de här tavlorna han verkar ha lagt väldigt mycket energi på.
Även om konsthandel fortfarande används till pengatvätt så har det blivit mycket mycket svårare på grund av en ökad medvetenhet som växt fram. Är själv i branschen och man självsanerar hellre än bli hårt reglerad av myndigheterna. Det är en liten värld med ganska blyg omsättning faktiskt. Idag har man mycket mera koll, det finns mer dokument och mer spårbarhet. Det är numera långt ifrån som det var för 40 år sedan. Det räcker alltså inte bara med att förfalska själva konsten, du måste lägga ned minst lika mycket arbete på att förfalska dokumenten om det specifika konstverket som ska bevisa äktheten. Vilket Olof alltså inte gjort. Han verkar inte kunna så mycket om detta. Lallare som han är.
Proveniens är superviktigt. Man lever på sitt rykte i branschen och är mån om att inte skrämma bort seriösa kunder. Att låta folk förstå att tavlorna har tillhört en av historiens värsta knarkbaroner är att skjuta sig själv i foten. Olof begränsar då sin kundkrets till ett fåtal skumma typer som tycker det är coolt med Escobar-konst. Kanske någon boss i den albanska maffian eller en och annan gangsterrappare. Olof kan ha anat detta och därför försökt sälja i Dubai där många shady figurer rör sig.
Det är stor sannolikhet att Olofs konst är falsk. Idag gör man rigorösa undersökningar för att bevisa ett verks äkthet: ägarhistorik, tidigare försäljningssiffror, experter som kollar på stil, metoder och material, spektrumanalys, röntgen och infraröd belysning för att se om något ändrats. Även materialets kemiska beståndsdelar och Kol-14-metoden används. Konsthistoriker undersöker referenser och listor på konstnärens verk. Konstnären eller annan förvaltare kontaktas för att se om det finns en officiell certifiering. Olofs tavlor har inte undersökts på detta sätt och därmed finns det finns inga bevis för äkthet.
Olof kanske har blivit lurad att köpa falsk konst som inte går att sälja? Men i sitt missriktade självförtroende tror han att han kan sälja dem, utan att veta något om branschen.
Men det konstigaste i denna soppa är ändå hur Olof alltid skall ljuga så att han tar i från tårna. Som att det finns mellan fyratusen och sextusen konstverk i en lagerlokal i den Colombianska djungeln. Cool story bro. Det vore typ det sista stället man bör förvara konst. Luftfuktigheten är runt 85% i tropiskt klimat. Konstmaterial trivs bäst från 30% till 55%. Det kräver ett monster till anläggning för klimatkontroll i det lagret. Likadant med temperaturen som kan flukturera mellan 20-35 grader från natt till dag. Att då hålla en optimal innetemperatur på 18-21 grader kräver en klurig ingenjör och duktiga tekniker. Insekterna i djungeln är också ett stort problem. Sedan kan man räkna med att elförsörjningen är sketchy och att man bör ha två generatorer (för redundans) och helst solpaneler. Du behöver speciell förvaring, säkerhetsvakter och konstspecialister. Det skulle kosta miljoner att drifta det där lagret. Och det måste flyga under radarn från organiserad brottslighet och myndigheterna. Det finns helt enkelt inte någon annanstans än i Olofs fantasi.
Att Escobar-familjen kan ha 6000 konstverk gömda, jo tjena. Hade han sagt att det finns ett dussin gömda under ett parkettgolv någonstans kunde det ha låtit trovärdigt. Escobar-affären är lite som Palme-mordet i Sverige. De colombianska myndigheterna skulle hugga på minsta prinskorv som tillhört Pablo.
Jag blir oerhört fascinerad av människan Olof K. Gustavsson. Fenomenet alltså. Och personlighetstypen. Hur fungerar han? Hur blev han såhär? Först tyckte jag lite synd om honom, kanske taskig uppväxt, mobbad, låg självkänsla etc., men nu tror jag mer på att han är såhär på egen bedrift.
