Psyksjuk i kompisgänget

Vi är ett gäng på 15 personer, några lite tightare med andra, men vi hittar ofta på saker allihop tillsammans, främst att festa men även saker som att spela innebandy och andra aktivititer. Vi är alla mellan 18 och 20 och går andra eller tredje året på gymnasiet.

Problemet jag/vi har är en vän vars besvär bara blivit värre och värre. När jag först lärde känna "Håkan" för 3 år sen, var han vid första intrycket väldigt blyg men han blev snabbt väldigt lätt att prata med och hade en väldigt bisarr humor, som många skrattade åt. Men jag märkte snabbt att alkoholen var ett problem för Håkan, och han hade ingen social kompetens när det gällde att bekanta sig med folk eller att prata med tjejer, men lyckades emellanåt få hem svinpackade brudar som han sedan skröt om inför grabbarna. Att Håkan är adopterad anser jag också vara ett stort problem för honom. Han började så småningom få snefyllor där han skrek att han inte hade några vänner, och jag och gänget har många gånger fått ingripa när han försökt veva mot folk på krogen. Självmordsförsök/Uppmärksamhet i form av att sitta på tågrälsen, har också varit med i bilden ett fåtal gånger. Jag var en av hans närmaste inom vår krets men började bli trött på all uppmärksamhet och närhet killen behövde, men samtidigt var han en mycket härlig kille, och jag gav han mer chanser att bättra sig.

Jag fick chansen att plugga i USA i ett år och tog den. Att åka var inga problem, men efter en tid därborta började han maila mig att han saknade mig och behövde mig där hemma, samtidigt som gänget återigen berättade om snefyllorna för mig. Jag försökte att inte tänka på det utan levde mitt liv där borta så gott jag kunde. När jag kom hem i somras blev det som blev bara, vår krets var fortfarande kompakt, men jag flöt omkring och blev bättre vän med andra, och fick även vänner utanför gruppen jag spenderade tid med.

Vi träffades inte lika ofta tillsammans och nu när vi gjorde det, var det oftast ute eller på hemmafest, där han skrek att jag svikit honom och att jag var en jävla fitta! Han lämnade mig aldrig ifred utan fortsatte med sina påhopp och försökte få andra att "inse vilken jävla fitta jag är". Jag kan enkelt ha tryckt ner Håkan närsomhelst men i situationen han är i, har jag låtit bli. Men nästa dag kunde Håkan fråga mig om han kunde bjuda mig på middag, men nästa dag igen, nykter eller ej, kunde jag återigen ha svikit honom och vara den falskaste personen i världen, och det är ungefär här jag är idag. Vi planerar en partyresa i sommar och Håkan har precis fått ett av sina infall och skrivit i gängets privata mailgrupp att han inte vill ha med mig.

Jag hade nog kunnat skriva en bok om alla sjuka saker Håkan har gjort men ändå förstår nog inte alla av mina kompisar hans psykiska problem. De som gör det, låter även bli att tänka på det, och vill inte göra något för att få skulden för ett möjligt självmordsdåd. Jag är själv inte så stark i psyket och känner att jag möjligen bryter ihop, för all skit jag får ta emot från honom, och tanken på att jag inte kan ge igen utan att få dåligt samvete. Det är enbart mig och ibland en annan kille som får ta emot dessa smällarna av honom.

Men vad kan jag göra? Att enbart jag säger upp min bekantskap med honom kommer inte leda någon vart då han fortfarande är en del i gänget. Jag tror snart att jag bestämmer mig för att avboka min resa även om jag inte vill det, eftersom många av de som ska åka kommer jag förmodligen inte se igen på väldigt länge, men jag är även rädd att jag inte kommer kunna undvika Håkan och att han kommer förstöra min resa på diverse sätt. Jag lever väldigt stressat just nu och känner också att om det forsätter så här kommer jag bryta ihop. Tack för förslag på kanske ett udda problem!

tror faktiskt att många som blivit adopterade genomgår nån kris när de blir vuxna tror jag hade tre adopterade kompisa på gymnasiet som alla flippa ur totalt.. men det är ju hans problem. Tycker du ska ta ett snack med honom inte va forbannad eller nått utan bara att det inte e okej, du har ju liksom alltid varit shyst mot honom. Men det är helt omöjligt att ge några andra råd då det är han som borde gå till psykolog el äta antidepprisivt el nått. Men jag tycker inte du ska ta mer skit e ju fn cpit att du ska bli knäckt pågrund av honom. Han låter inte som nån höjdar vän så ta inte mer skit å låt fn inte han vända folk emot dig då får du sätta stopp du är inte skyldig honom nått å om man inte sätter stopp så blir det säkert värre, lycka till

Tufft läge du har. Kanske du borde ha ett snack med han på hans nivå.

Typ säga att bara för att du flyttar nån annastans för tillfället betyder de inte att du sviker han.
Att du får ta dom flesta smällarna från han betyder att du är viktig för fan. kanske synns men han är ju inte frisk som du säger. Men snacka lite med han i alla fall. På en neutral plats som ett fik eller nå, Men gör de inte om han är en känslig person som blir arg/ledsen när man snackar allvar som handlar just om han.

Lycka till, Hoppas det löser sig för er alla

Luktar borderline eller liknande. Du kan inte få med dig några andra ur gänget och tillsammans förmå Håkan att söka hjälp för sina problem? Börja med hans problem gällande alkohol, de kanske är lättast för honom att förstå eftersom de är så tydliga. Sen kanske resten ger sig efter hand.

Han har vid några tillfällen nämnt att han tagit anti-depressiva, och att det är det som är grunden till vad som händer med honom när han dricker alkohol. Håkan låtsats som att inget har hänt efter sina fyllor, och när vi snackar om dem blir han irriterad. Vi har försökt hjälpa honom, och han hade en period där han varit nykter i några veckor, men sedan får han i sig en öl på något sätt, och då börjar hela historian igen. Fast som du säger är nog alkoholen det största problemet. Han har "festat" i flera år nu, tränar inte längre, och skiter fullständigt i skolan.

Låter lite likt en gammal vän till mig i viss mån. När vi började umgås så var han jättetrevlig, visst behövde han lite mer uppmärksamhet än andra jag kände men han var trevlig. När det bekom sig hade min gamla vän som vi kan kalla Krille, ett välbetalt jobb vilket jag inte hade. Och Krille ville festa ofta, och därför blev det efter ett tag naturligt att han bjöd, vilket han inte verkade ha några problem med. En sommarkväll när jag kände att jag inte orkade festa så märker jag dom första tendenserna till psykiska problem. Han ringer och säger att jag svikit honom, och att han alltid ställt upp på att bjuda men nu får det vara nog, därför att jag inte orkar. Och han hade räknat ut att jag skulle betala han nära 5000:- för allt han bjudit på. Vilket jag godtar och säger att jag behöver några veckor men att han hädanefter inte behöver bjuda. Dagen efter ringer han som ingenting hänt och frågar om jag vill komma över på vin, vilket jag nekar till och hänvisar till det han sa igår. Krille blir väldigt upprörd men ringer redan nästkommande dag och ber om ursäkt och säger att han skoja om skulderna jag hade.

Fortsätter festa och dessa situationer blir fler och fler, tills en dag då jag är hemma hos honom och han beter sig väldigt konstigt och det känns som han vill säga farväl. Kollar in i hans sovrum och ser att han annordnat en snara, varpå jag kommenterar att han inte ska göra något han ångrar. Då blir han väldigt arg och nästan aggressiv och ber mig dra åt helvete, så jag lämnar men ringer polisen då jag inte har samvete att ha vetat om vad som kanske kommer ske men att jag kunde förhindra det. Väntar utanför tills polisen kommer och efter ett tag kommer polismännen ner ifrån hans lägenhet och undrar varför jag ringt? Krille hade sett polisen och tagit ner snaran och lagt sig i sängen för att låtsassova och har sagt till polisen att han sovit i 2-3 timmar. Då bryter jag kontakten helt.

Men fortfarande idag så ringer han mig, skickar sms på fyllan med påhopp, skryt eller inviter men jag ignorerar. Bör tilläggas att det är ett år sen snart som jag bröt kontakten.

Vad jag vill säga med detta är att det kan vara oerhört svårt att bryta med en vän som har dessa problem.

MVH wempen