100000 i kravaller i Kairo mot regeringen! Livestream i första inlägget[Mod]

sms 3 feb 18.25

'anstalld pa nile tv avgar, han ar med folket och vill inte vara med pa statens proppoganda, det kan vara en oppning.
finns dar nagot satt att komma at tv-huset?'

6 timmar innan det promenerade vi forbi tv-huset, 40 stridsvagnar var utplacerade runt huset. jag hade svart att se en oppning.


3 feb 19.29 pa vart hostell.
snuset kickade skont in.



zamalek/zamlik 3 timmar efter utegangsforbudet.
hungern slar till.
hundra meter ner langst 26e july street och omradet ar morkt som det vore stromavbrott.
lyxhotellet marriott verkar vara enda utvagen.



medborgargardena kantar gatorna men tillbakadragna, kollar bilar och endast ger oss snabba blickar.
jag forsoker inte mota deras blickar utan tittar ner i marken.
far samma vibbar som jag vore pa en fest med hundratals huliganer som vill fa forsta anledning att soka konfrontation


'kanns som att hela kairo ar pa tjack' mumlar jag tyst till min resekamrat.



nasta samling man hundra meter langre fram, min van bryter den spanda tystnaden
'salam alejkom',
'alejkom salam' svarar alla 6 och vi gar lugnt vidare.


den aldre mannens korta vaxt far mig nastan att missa honom och vi ar nara pa att krocka, han tittar upp pa oss,
'welcome to my country'
sager han med hes rost och ger oss det varmaste leendet jag mott under resan som avslojar en enkel tand.
bandaget runt hans huvud lyser som solen pa hans smutsiga klader och blodflacken som tranger igenom ar det enda fargglada pa honom.


'were you going' fragar en ur den 7e medborgargardet vi stoter pa.
han foljer oss hela vagen till marriott.
till skillnad fran ramses hilton ar det valbevakat.
8 vakter reser sig direkt vid var syn, och pekar vagen till resturangen.
vi passar fler vaktposter, hundkojan bredvid dem far mig nastan att skratta.


dem kraftiga bomberna pa andra sidan nilen ekar lange i den maktiga ingangen till hotellet.
en sakerhetskontroll likt flygplatser tar oss till innergarden dar varldens journalist elit sitter samlad.


danska journalisten fran flyget som vi stotte pa langst nilen och kaka falafel med tidigare under dagen, moter oss med ett leende, 'svenskarna som overlevde' sager han stolt till sitt sallskap av skandinaviska jornalister runt sitt bord.


'vad ska ni ha for en ol'? 80 pund svarade kryparen. pizzan kostade 55 pund.
nagra liter vatten senare och matta kanns det kul att fa anvandning utav visa kortet som annars ligger tryckt i strumpan.


vagar oss ut langst nilen och blickar ut over 6e oktober bron. inte ett tecken av liv. lugnet fore stormen.

pa 26 july bron patrullerar polisen som nu ar i full tjanst igen bredvid ligistgangen.
vem som har valdsmonopol och bestammer ar en gata for mig.

tanker tillbaka pa lynchstamning bland ligistgangen vi stotte pa i city.
okunskap, fattigdom som uppenbarligen blivit kopta.
mannens standiga behov att havda sig och sysselsatta sig.
fanatismen visar sin mest vansinniga skepnad. i grupp tappar mannen all sin moral.

promenaden har lugnande effekt pa vagen hem, medborgardena i zamalek ger inga problem och ingen sliter passen ur fickan.

vi passerar ett till medborgargarde, enbart morkhyade man
'nar far vi se en kvinnlig vagblockad' sager jag hogt for mig sjalv.

den mentala pafrestningen har slappt. men varje gang militarhelikoptern passerar lagt over vart hostellet gar en kall rysning langst ryggraden.

lyckas vi ta oss in till fredagsbonen och tahiri imorgon med det utlovade motstandet sa sover vi over dar. och da javlar.