Hur rika är DINA föräldrar?

Pappa är riktig arbetarklass, men tjänar jävligt bra nuförtiden. Mamma kommer från överklass, men jobbar idag inom kommunen. De har ingen förmögenhet alls, vad jag vet om.

Vad räknas som vad egentligen?

Hamnar man högre upp i klasserna om man är ekonomisk? Är det när man har en fet lön? Är det när man ett jobb där hög kompetens krävs? Är det när man är utbildad? Är det när man har en massa dyra och onödiga prylar? Är det när man bor flott? Är det när man inte har några skulder och istället har en förmögenhet?

T.ex. vi säger att jag är akademiker från en tung utbildning men tjänar sämre än vad en sopa gör på lagret skift, är jag i arbetarklassen då?

Jo det gör jag ju. Speciellt då dom lovat att betala körkortet, men inte har haft råd. Tack och lov gick ju mitt körkort på dryga fyra tusen så det var ju inte så farligt, men allt fick jag betala själv. Jag är nå otroligt besviken på dom, det är inte förräns nu som dom börjat ta iallafall lite ansvar för sin ekonomi, det funkar inte att handla massa grejer på avbetalning som dom har gjort, för dom har ju inte råd att betala något sen heller. Eller som när jag för några veckor sen bad mamma köpa ost och hon svarar att det har hon inte råd med. Men att köpa fika till sig själv och lättöl till middagen åt pappa, det hade hon råd med. Usch jag hatar det.

Hur hög belåning?

Detta är inte tänkt att vara en fråga där vi försöker definiera samhällsklasser, då en hel drös andra faktorer än just rikedom spelar in där, mig veterligen. Jag vill veta i vilken ekonomisk situation era föräldrar är/var, och hur det har påverkat era liv.

Snackar vi taxerad årsinkomst eller hur mycket de sitter och trycker på?

OT: Hur visste jag att TS föräldrar skulle tjäna mer än medelsvensson, innan jag läste igenom hela topic?

Skämt åsido, men mina föräldrar äger en stor gård med tillhörande skog, och dom har kunnat ge mig tillräckligt för att leva ett flott studentliv. Med andra ord. absolut inget extraordinärt sett till medelflashbackaren.

Övre medelklass. Har alltid ställt upp med husrum, mat och utlånande av bil etc, men aldrig bidragit med ekonomiskt stöd efter min artonårsdag. De har alltid hållt ett vaksamt öga på min ekonomi och genom kontakter hjälpt mig att få tag på ett tillfälligt jobb eller två. Har alltid själv fått spara ihop till egen dator, spelkonsol, resor utan familjen (numera betalar jag självklart för min egen resekostnad när jag åker iväg med dem), osv.

Föräldrarna bor i villa - >2,5 miljoner i värde, ej skuldsatta, båda med en god inkomst och pengar på banken.

Har väl främst gjort mig till en sparsam och ansvarsfull människa när det kommer till pengar. Har aldrig skuldsatt mig med studielån etc, då jag har haft något extrajobb vid sidan av studierna sedan 13/14 års ålder, och sitter just nu med några hundra tusen hårt ihopsparade slantar.

Hur är din egen ekonomi för tillfället? Jag har på något sätt fått för mig att folk som kommer från fattiga bakgrunder (De som inte blir kriminella/knarkare iallafall) ofta blir motiverade att in sluta upp som sina föräldrar och på så vis är drivna och motiverade och lyckas även om de inte har en fin utbildning.

Själv kan jag känna att det säkerhetsnätet jag vet kommer att fånga upp mig om jag någon gång skulle falla ner för ruinens brant kan hämma min motivation att "växa upp" och inte bara leva för att ha kul för stunden.

Jag går ju fortfarande i gymnasiet, och har tyvärr inte tid för så mycket jobb. Jag har pengar så jag klarar mig, men sparar till en resa nu i sommar så måste ju lägga undan det mesta jag tjänat från jobbet. Skönt att veta att jag har jobb när jag går ur skolan iallafall! Jag är väldigt motiverad att inte bli som mina föräldrar, jag handlar när jag har råd, annars inte alls.

Jo men det måste ju vara väldigt skönt att ha det så också? Blir faktiskt riktigt avundsjuk när kompisars föräldrar har sparkonton åt sina barn, sätter in en summa i månaden och har gjort det från dom föddes tills dom går ur skolan. Jag har ingenting förutom det lilla jag kommer tjäna nu och väljer att spara.

Rika var dom verkligen inte utan vanliga knegare. Morsan har dock skog men är uppvuxen som bondedotter och har givetvis kvar den mentaliteten. Skog säljer man inte...
Var dock sjukt bortskämd med mina föräldrars tid. Att dom skulle säga nej jag har inte tid fanns inte, jag spelade nog varje bollsport som fanns och hade träningar eller skulle till kompisar jämt. Jag hade alltid mina föräldrar på matcher och som skjutsade mig till träningarna.

Jag hade enligt mig själv en bra uppväxt och hoppas jag kan ge mina egna barn samma värderingar som jag och min syster fick. Curlingbarn som inte klarar sig själva trots vuxen ålder är det värsta jag vet.


Edit: Ska man lägga fram vad dom ev äger i kapital. Skog 2-3milj, en ganska sliten bondgård, en villa på 120kvm som antagligen är värd mindre än 1milj, är väl nästan skuldfria på villan.
Antar att dom har lite pengar på banken också ha dock ingen aning om hur mycket. Bara att morsan lär ha mest då hon är snål som fasen och farsan får betala det mesta

Barndomskompisen föräldrar var väldigt rika, egenföretagare som gick mycket bra. Ständigt nya bilar, snöskotrar, crossar, resor osv. MEN jag tyckte aldrig att kompisen och hans bror var bortskämda, dom fick hjälpa till väldigt mycket hemma. Och gjorde dom inte det så fick dom inte nyttja dom roliga sakerna.