Citat:
Ursprungligen postat av Herr Ordförande
Jag skulle snarare säga att ett av Sveriges största problem är den enorma normlösheten, och känslan av bristande gemenskap. Kan du förklara på vilket sätt det är ett bra drag att inte värna om normer och värderingar?
Jag kan ge ett svar på den frågan, om det passar? För sjuhundra år sedan hade vi trälar i Sverige. För femhundra år sedan var Sverige ett katolskt land. För hundra år sedan fick kvinnor inte rösta, och de var föga mer än egendom. För femtio år sedan var det olagligt för två personer av samma kön att älska varandra.
Menar du på fullaste allvar att du helst skulle vilja att Sverige var ett katolskt land som tillämpar slaveri, där kvinnor inte får rösta? För allt detta handlar om normer och värderingar. Och häri ligger konservatismens problem, för någonstans måste man sätta stopp; någon gång kommer även den mest konservative debattören till en punkt så långt bak i tiden att normer och värderingar inte längre stämmer överens med vad man själv tycker, och helt plötsligt blir det väldigt svårt att förklara hur man skall kunna hänvisa till normer, värderingar och traditioner samtidigt som man förkastar de normer, värderingar och traditioner som man själv finner osmakliga.
Det är också intressant att ni i ena stunden talar er så varma för bevarandet av traditioner och värderingar, för att i nästa stund slunga svavelosande eder över primitiva muhammedaner som gjort just det - bevarat värderingar som att kvinnan är mindre värd, traditioner som
jihad. Då är det plötsligt arabernas brist på framåtskridande som är problemet.
Citat:
Jag undrar också om de som här i tråden skryter med sin bristande känsla av gemenskap med allt och alla tror att detta gör dem lyckligare på något sätt? Eller vilka värderingar de har som anser det är bättre att inte känna någon naturlig gemenskap?
Jag tror att du har missförstått något här, i alla fall vad gäller mina inlägg. Jag har inte skrutit över någon bristande känsla av gemenskap, utan blott konstaterat faktum. Gör det mig lyckligare? Ja, jag tror det. Jag har inget behov av någon folkgemenskap, så jag mår inte dåligt av brist på den, vilket de som efterlyser en bredare gemenskap verkar göra.