Citat:
Ursprungligen postat av Sockerpappan
ungefär som det är korkat att känna gemenskap med sin familj, bara för att man råkat födas i en....
Så om du föddes in i en familj bestående av outbildade, våldsamma missbrukare där du inte får uppleva något annat än fysiska och psykiska övergrepp under hela din barndom så skulle du ändå känna någon slags gemenskap med dem, bara för att de är din familj? Jag skulle inte göra det, och det tror jag faktiskt inte att du heller skulle göra, och där har vi bara ett exempel på hur man mycket väl kan växa upp i en familj man inte känner någon gemenskap med.
Citat:
Ursprungligen postat av Stryp-Enok
Du underskattar betydelsen av att växa upp i samma kultur och samhälle. Alla oskrivna regler, förhållningssätt och referensramar man fostras in i och bär med sig. Du tar dessa ting för givna och reflekterar helt enkelt inte över deras betydelse när du interagerar med andra svenskar eller personer med mycket närliggande kulturell bakgrund.
Nu kan inte jag tala för alla som känner som jag, men jag förkastar de oskrivna regler, förhållningssätt och referensramar som du pratar om. Jag lever som jag vill, enligt mina lagar och regler. Vad andra tycker om det, tja, det kan inte jag göra något åt, de får acceptera det eller inte.
Citat:
Ursprungligen postat av Ja!
När ni känner av en gemensam yttre fiende kommer nog nationalismen och gemenskapskänslorna komma fram

Jag känner i alla fall av den yttre fienden, men den inre fienden - nationalstaten - är ju ett mycket större hot.
Citat:
Ursprungligen postat av Deliberately
Jag ser det som självklart att folk känner en större samhörighet och gemenskap med folk som är mer lika en själv, och skulle tycka att det var ytterst besynnerligt om majoriteten av folk i världen inte gör det.
Exakt, jag håller med till till hundra procent. Men - jag känner ingen samhörighet med en person bara för att han ser ut som jag. Känner du större samhörighet med Anders Eklund (han som våldtog och mördade Engla, du vet) eller Barack Obama, till exempel?
Citat:
Jag kan utan tvekan säga, och jag tror att många andra också skulle tycka, att de vill bo med sitt eget folk.
Återigen håller jag med dig, men vilka som är mitt "folk" bestäms inte av hudfärg, utan av vilka värderingar de har. Jag har mer gemensamt med en svart högeranarkist än jag har med en vit vänsterpartist, till exempel.
Citat:
En direkt fråga till dig skulle vara om du skulle känna dig lika hemma, känna samma gemenskap och samhöriget med folket om du bosatte dig i Somalien som du gör i Sverige med svenskar?
Du förutsätter att man måste känna gemenskap med svenskar för att man bor i Sverige. Jag kan inte tala för någon annan än mig själv, men jag gör inte det. Jag skulle heller inte känna gemenskap med britter om jag bodde i England, fransmän om jag bodde i Frankrike, turkar om jag bodde i Turkiet eller japaner om jag bodde i Japan. Och självklart inte somalier om jag bodde i Somalia heller. Men jag känner mig precis lika utanför samhället i Sverige som jag skulle göra i Somalia. Jag har helt enkelt inget gemensamt med de flesta svenskar - och med "de flesta" menar jag inte sex av tio, utan snarare niotusenniohundranittionio av tiotusen.
Jag har däremot väldigt svårt att förstå - på tal om en svart-vit världsbild - de som drar slutsatsen att bara för att man inte känner någon gemenskap med folkgruppen svenskar så anser man att samarbete och grupper är något dåligt. Det anser inte jag.