Citat:
Ursprungligen postat av Herr Ordförande
Jag har inte påstått att jag inte vill att folk reflekterar kring normer. Tvärtom är det en förutsättning för ett friskt samhälle att det utvecklas, även vad gäller normer och värderingar. Däremot är en förutsättning för att alls kunna tala om normer och värderingar att kunna säga att vissa ageranden är fel. I själva verket är det det huvudsakliga innehållet i begreppen; det finns inga normer som inte kritiserar vissa beteenden, inga värderingar som inte säger att något är sämre än något annat.
Har du tänkt dig att en samhällsgemenskap ska byggas helt på värderingsfria kriterier? Hur ska detta gå till i sådana fall? Jag tror att det är mycket svårt att känna gemenskap med andra som har fullständigt andra värderingar och beter sig fullkomligt främmande, och detta handlar inte om vilka kriterier som ställs upp. Det handlar om hur människor fungerar.
Detta stämmer naturligtvis, men är nog mer en språklig konvention än något annat. Det finns, upplever jag, en väldigt specifik form av svensk självhävdelse. Eftersom Svensken är fostrad (av den svenska kulturen och dess värderingar, märk väl) till att inte anse sig vara förmer än andra blir uttryckssättet mer objektivt till sitt språk. Man talar ogärna om att det svenska sättet att göra något är bäst. Däremot talar man väldigt gärna om att man i Sverige gör saker på rätt sätt. Detta kan ofta ses i media där länder som gör saker på ett annorlunda sätt än vi gör här förstås göra saker på fel sätt. Där en fransman kanske skulle säga "Det franska sättet att göra X är världens bästa" säger svensken snarare "Vi gör X på rätt sätt, varför gör inte ni också det?". Sannolikt förekommer den variant jag kallar för svensk ovan även i andra kulturer. Det är dock fel att hävda att Sverige skulle vara unikt självkritiskt.
Har du tänkt dig att en samhällsgemenskap ska byggas helt på värderingsfria kriterier? Hur ska detta gå till i sådana fall? Jag tror att det är mycket svårt att känna gemenskap med andra som har fullständigt andra värderingar och beter sig fullkomligt främmande, och detta handlar inte om vilka kriterier som ställs upp. Det handlar om hur människor fungerar.
Detta stämmer naturligtvis, men är nog mer en språklig konvention än något annat. Det finns, upplever jag, en väldigt specifik form av svensk självhävdelse. Eftersom Svensken är fostrad (av den svenska kulturen och dess värderingar, märk väl) till att inte anse sig vara förmer än andra blir uttryckssättet mer objektivt till sitt språk. Man talar ogärna om att det svenska sättet att göra något är bäst. Däremot talar man väldigt gärna om att man i Sverige gör saker på rätt sätt. Detta kan ofta ses i media där länder som gör saker på ett annorlunda sätt än vi gör här förstås göra saker på fel sätt. Där en fransman kanske skulle säga "Det franska sättet att göra X är världens bästa" säger svensken snarare "Vi gör X på rätt sätt, varför gör inte ni också det?". Sannolikt förekommer den variant jag kallar för svensk ovan även i andra kulturer. Det är dock fel att hävda att Sverige skulle vara unikt självkritiskt.
Alltså i en nationalist synvinkel skulle normer vara någonting vi ska bevara från de som varit. De som tagit oss fram i vår stolta historia. Det går inte ihop med att resonera kring dem hela tiden och ändra dem.
Men just eftersom normer, värderingar och samhällen hela tiden bör ändras så har jag inga problem att umgås med folk som tycker olika från mig. Det är deras demokratiska rätt att göra så. Åsiktsfrihet och utbyte av sådana är extremt viktigt och vi bör kunna ha ett samhälle med gemenskap fastän vi inte tycker lika.
Och att diskutera normer behöver inte vara att man anser att något är rätt eller fel. Man kan "tycka" att något är det men det kan inte "vara" fel som bestämt. Eftersom det inte finns någon universell sanning och om den fanns skulle den konstant ändras ändå.
Det finns dock vissa normer och värderingar som inte går att se förbi. Som att döda. men det har vi ju lagar som behandlar. Alltså, det som inte är olagligt tycker jag inte att vi ska ha bestämda normer kring. Det får folk tycka vafan de vill om och debattera mycket och ju mer öppen man är inför andra värderingar desto lättare hänger man med i utvecklingen.
Angående sista stycket: Jag förstår vad du menar, bra poäng. Men Jag skulle nog säga att ändå får du svårt att hitta ett mindre nationalistiskt land än Sverige i världen. Sverige har självklart dock nationalism till viss del pga våra framgångar.
