Är serier på väg att dö ut i Sverige?

Dör ut gör nog serier aldrig, men som flera här har skrivit håller genren på att förändras. Det nya informationssamhället med gratis serier på nätet och ett överflöd av tv- och datorspel gör att ungarna har annat att göra. Om jag ser på barn i släkten och bekantskapskretsen ägnar de inte speciellt mycket tid åt serier. Visst, en del familjer prenumererar väl på Kalle Anka, men serietidningar är ett påfallande klent inslag.

Serierna går mot en riktning med mer bitsk satir och socialrealism. Jag har svårt att se alltför många 10-12-åringar nu för tiden som finner något större nöje i serier som Lilla Fridolf, 91:an, Åsa-Nisse och Kronblom. De spelar World of Warcraft istället. Det skulle vara intressant att se statistik på hur upplagorna har förändrats de sista 30 åren på serietidningar som t ex 91:an.

Däremot har ju genren förändrats såtillvida att det idag finns gott om vuxenserier, och att det är accepterat som vuxen att läsa serier. Dessutom verkar det också finnas fler kvinnliga läsare. På 70-80-talen var det en barn- och ungdomsgrej att läsa serier, och bland tonåringar var det få tjejer som läste.

I framtiden finns det nog få naiva buskisserier av Kronblom- och Åsa-Nisse-typ kvar. Dessa kommer att läsas av de som växte upp med dem. Nya serier är mörkare, rappare och mer "vuxna".

Tecknade serier dör inte ut. Inte ens som pappersformat.

Däremot: de förändras.

Silverpilen och Pilot finns inte kvar längre, men har du sett hur mycket manga det finns i alla boklådor och serietidningsbutiker?

Kolla in det här:
http://www.annonsinfo.se/gui/static/...a%20titlar.pdf

Egmont publicerar vilken upplaga respektive serietidning har.

Jag kommer fram till att Egmont ensamt driver 37(!) olika titlar. De flesta ligger mellan 15000-35.000 i upplaga. Fantomen ligger på ca 24000, 91:an på 33000 och Kalle Anka är oslagbar med 80000-130000.


Ungarna (dvs, pojkarna) i 10-12 års åldern? De spelar inte bara WoW. De läser även Starwars, Ben 10, Pokemon och Banzai.

Det där var intressanta siffror. De flesta ligger på 20 000-25 000 ex. Lite förvånande att Uti vår hage med sina 35 000 är större än t ex 91:an, och att Ernie hade så lågt som 12 000. Det skulle som jag skrev ovan fortfarande vara intressant att se hur upplagorna har förändrats sedan 70-80-talet.

Ja, serier är på väg att dö ut.

Sverige var aldrig ett riktigt serieland, svenska folket blev aldrig riktigt seriebelevade... Folk tror liksom att serier är på sin höjd uti vår hage när det finns otroliga serier som preacher, sandman etc.

Det gjordes lite försök att ta in mer kulturberikande serier på 80-talet som Blueberry, Jeremiah m.fl men tyvärr dödade internet detta då vi som är mer kulturellt belevade helt enkelt kunde ladda ned våra serier, så endast Herman Hedning-patrasket fanns kvar.

Nu är det väl på sin höjd patrasket plus lite nostalgiska 50åringar som köper serier.


Förresten borde du ha stryk för att du sålde dina Blueberry album

Inte helt och hållet. Däremot är det på väg att gå från massproduktion till en konstform.

Ja, det var ju ett intelligent uttalande. Vad skulle det hjälpa? Att albumen kommer tillbaka?

Nej, som rent straff

Är det inte straff nog att jag lider varje dag? Att det gnager på mitt samvete? Vetskapen om jag aldrig kommer se dem åter?

I övrigt så vill jag tacka alla för intressanta svar och intressant diskussion.

Ja och nej (som andra sagt)

Regelrätta serietidningar har varit mer eller mindre döende länge, numera finns mest Kalle Anka, ett antal serier riktade till barn, lite buskishumor (herman hedning och uti vår hage typ) och Fantomen och Agent X9... och det är typ allt. Nästan alla säljs numera även med någon form av leksak för att barnen ska vilja ha den. Men det är långt från hur det såg ut sent 80 tidigt 90 och rent pinsamt om man jämför med 60-70 talet... Då fanns det betydligt bredare utbud, saknar Magnum och Tung Metal... Dessa tryckte upp mästerverk som Preacher, Hellblazer, tror Sandman också var med nån gång, Judge Dredd, otaliga andra europeiska serier, Linda och Valentin... De tidningarna höll liv i mitt serieintresse när intresset för regelrätta superhjältar svalnade.

Men vi har fortfarande en ganska stabil utgivning av album från fransk-belgiska serier och det görs ganska mycket alternativa serier av svenskar. Har till och med sett vissa omnämnas och lovordas i amerikanska podcasts om serier.

Det hävdar jag är en myt. Utbudet såg likadant ut på 70-talet som idag. Vi har bara glömt bort det.

Någon som kommer ihåg: Daffy, Helan och Halvan, Lilla Fridolf, Snurre Sprätt, Hulk, Peo, Dennis, Pellefant, Tarzan, Buffalo, James Bond, Flax, Lajban, Tvillingdeckarna, Rosa Pantern, Fix och Foxi, Tumac ... ?


Barnserier, buskis, äventyrstidningar och en och annan superhjälte har alltid varit det domierande utbudet. Med lite vuxnare serier som ett komplement vid sidan om.


Däremot försvinner titlar med jämna mellanrum och ibland hela genrer. Idag, 2011, finns det inga sportserier kvar. Krigsserierna försvann för länge sedan och cowboy och indianserierna också.

Istället har vi fått in exemeplvis mangan, och graphic novels är någonting som kom på 80-talet.

Men hur låga upplagor kan en tidning ha innan den läggs ner? 91:an har 33 000 nu.

Serierna har utvecklats en hel del sedan 1990, det finns ingen plats för en blek superhjälte som räddar världen i varje äventyr. De som är uppväxta med serier kräver att karraktärerna utvecklas och visar tecken på att vara levande för att de skall läsa dem. Intresset för den nya superhjältens förmågor faller bort och vad vi vill veta är vilka problem superhälten har i sin tillvaro blir viktigare. Superskurken kan inte längre vara en galen vetenskapsman som bara är ond, vi vill veta varför superskurken blev ond och vad han egentligen vill med sina planer. Ibland vill vi att skurken inte skall vara genomond utan vilja något gott men på fel sätt.

Att serier som levt i snart 100 år börjar tappa stinget är inte konstigt, jag har aldrig gillat 91:an, Åsa-Nisse, Fantomen och liknande serier. De är för bleka för mig och ger inget när jag läser dem.

Till TS kan jag bara säga att du borde fått betydligt mer för din samling, att du inte tog dig tid att hitta samlare. Hade du sålt av serierna över ett par år skulle du kunnat göra en vinst på dem. Jag har äldre samlarsaker som jag säljer av ibland, det är allt möjligt junk som jag inte behöver och jag tror att jag har fått mer än jag betalat för det mesta jag sålt. Jag söker upp köpare istället för att hoppas att någon hittar det jag har att sälja på blocket.

säg att vinsten är en tia per tidning, och jag tror det är optimistiskt räknat... personalen på redaktionen lever nog inte lyxliv direkt