Existerar det mänskliga värdet eller är det något vi skapar oss själva som människor?

Gärna. Det värde som skänkes en person av naturen har inget att göra med hudfärg och alla har inte samma värde.

Modern följer sin natur vid nedkomsten: hon fragar sig är detta barn livsdugligt? Kommer barnet att klara sig? Är det nagon idé att ge barnet mjölk? Etc etc...om det rör sig om en blivande vetenskapsman/teknolog är svaret givet: Nej! Om det däremot rör sig om en god och frisk person som uppvisar gott humör, en liten kämpe som man lätt "tycker" om, da är det kanske värt att satsa pa en san individ, eller hur?

Vad säger du? Är inte värdepreferensen klar fran början? Det misslyckade barnet aker i soptunnan och det lyckade blir älskat och är värdefullt.

Tänk dig nu motsatt situation: det lyckade barnet ses med skepsis och det misslyckade som "lugnt och fint". Resten kan du lista ut. När tillräckligt manga sadan "barn" blir stora dyker föreställningar om "allas lika värde" upp. Det är ju självklart. Den misslyckade, dalige och destruktive är helt enkelt tvungen till det - han/hon följer sin (o)natur.

Men är det sa vi vill ha det? Vad har det lett till? Se dig omkring.

Du blandar ihop en människas egenskaper och människan i sig. Men låt oss bortse från det nu.

Vad du säger bygger på att du vet vad som är rätt och vad som är fel, vad som är bra och dåligt för allt och alla, endast då har du rätt att kasta "felande" barn i sopptunnan. Kan du verkligen säga att du vet det? Om så berätta gärna hur du fick denna kunskap.

Om flickan, den födande flickan, är osäker, finns det i sunda samhällen barnmorskor som känner till vilka barn som ej är destruktiva/svaga/eländig/olyckliga.

Jag är själv man och föga lämpad att avgöra sadan fragor. I ett sunt samhälle vore jag förmodligen nagonstans djupt inne i skogen pa vandring.

För att första varför naturen har velat ha det pa det sätt som jag beskriver kan man föreställa sig det slöseri som äger rum vid avlandet. Alla dessa sädesceller där en enda kanske nar fram. Dom flesta av oss lever ett destruktivt liv eftersom vi inte borde vara: värdet pa människan ökar ju längre hon överlever. Tänk dig en tillvaro utan "sjukhus"; om en person inte är stark nog att klara en infektion, ja da bör hon ocksa dö...en sadan föreställning är inte grym...det är motsatsen som är grymt, inte bara mot individen utan mot alla och allt som lever.

Kom gärna med fler fragor. Jag lämnar maskinen för idag och gar till vila under en gran, utvilad aterkommer jag i morgon.

Mvh, Tinman

Nej ett värde är alltid subjektivt. För mig är ni inte värda ett piss, jag skiter totalt om ni lever eller dör, så till vida om ni är ariska. Är ni undermänniskor ska ni helst vara döda. Jag däremot är värd allt. Många skulle nog inte hålla med mig i mitt uttalande och där ser ni att värdet som sådant är subjektivt.

Jag förstår hur du menar med att ett värde alltid är subjektivt. Du har nog min sympati på den fronten, men jag skulle inte vilja se en okänd död på grund av att jag inte har nog relation till denne (dvs. lågt värde för mig) av moraliska skäl. Kanske är det ett tecken på att människovärde existerar i och med att de flesta kan känna empati/sympati för någon de aldrig träffat.

Gillade skarpt vinas003 tanke om att FN är otydliga med att sära på människan i sig och människans egenskaper. Tror, trots att det finns en klar och vettig skillnad mellan de två, att den subjektiva teorin kan appliceras...

OffT: Är arisk

värde uppstår från känslor och känslor existerar. utan känslor skulle det inte finnas några värden. alla tycker att de själva är värdefulla, därför tycker de också att andra okända människor är värdefulla, för att de är lika oss själva.

Det borde ju innebära att ett värde existerar

Har du 8 eller 24 Mbit under granen?

Jo jag förstår hur du menar så brukar jag göra med saker. Jag har massa fotbollar och brukar slänga de som börjar bli trasiga. Det kan jag enkelt göra då jag vet att de endast existerar för att vara en fotboll, om den inte längre fungerar som sådan så har den förlorat sitt syfte och är nu endast i vägen för saker som inte har det. Inte kan den skapa sig ett nytt syfte heller...

Problemet uppstår när man använder samma kalla filosofi på människor. Vi människor har ju inget syfte. Det finns ingen anledning till varför vi skapades. Vår existens kommer före vår essens.

Så det finns inga dåliga eller bra människor i sig. För att kunna bli värdeladdad måste det finns ett syfte man kan jämföra sig med.

En sten på marken har inget syfte, det är därför vi aldrig säger titta vilken bra sten. Däremot är det vanligt att vi säger titta vilken fin sten.

Så visst finns det ett samband mellan en människa i sig och en människas egenskaper. Men jag känner mig inte lämplig att avgöra vilka egenskaper som är rätt och vilka som är fel. Går livet ut på att bli en svensson? Kanske gud finns och då skulle ju livet gå ut på att sitta i kyrkan. Det kanske inte ens finns en mening med livet.

Så jag är inte beredd att bestämma vilka som får leva och vilka som ska dö när jag inte har all fakta som jag har med mina fotbollar.