Varför uppkom rasismen i Tyskland under mellankrigstiden?

Varför rasismen i Tyskland uppkom är en intressant fråga som säkerligen har mer än ett entydigt svar. Ponera att man kan resonera utifrån fyra olika perspektiv:

Psykologiskt perspektiv
Hade exempelvis Hitler några personliga erfarenheter som kunnat utveckla rasistiska föreställningar? Attraherades likasinniga till rasistiska föreställningar? Och varför lade just Hitler så stor vikt vid ras?

Religiöst/kulturellt perspektiv
Fanns det något i den tyska kulturen som lockade till rasism? Möjligtvis tanken kring den "tyska renheten"? (även fast det är föga till kulturell koppling)

Social/ekonomiskt perspektiv
Kanske förutsatte den prekära samhällssituationen och den sviktande ekonomin i Tyskland under tiden behovet efter en syndabock för debaclet? I sådana fall är det enkelt att skylla på en viss grupp när situationen i samhället är krisartat då det är enklare för folk att tro på det någon påstår.

Historiskt/politiskt perspektiv
Versaillesfreden, dolkstötslegenden osv. anses ligga bakom åtminstone problematiken i ovanstående perspektiv

Vilken eller vilka av dessa förklaringsmodeller anser du bäst kunna förklara förintelsen och de rasistiskt baserade förföljelser som utspelar sig i nazityskland före och under det andra världskriget? Diskutera, analysera och motivera ditt svar!

OBS! Jag lägger inga värderingar i det jag skrivit!

Juden.

Judar har väl alltid varit mer eller mindre förfölja i Europa i många århundraden. Hitler tog makten i Tyskland genom att rikta folkets missnöje mot judarna.

Inte så utförlig förklaring, men Hitler ville ha en syndabock efter första världskriget som inte gick så bra.

judar var en allmänt hatad folkgrupp i europa då, mycket enkla att ha som syndabockar eftersom att egentligen ingen gillade dem
Hitler lyckades ena det tyska folket och stärka nationalismen genom att övertyga de att alla andra, framför allt judarna var mindre värda och förtjänade att utrotas

Rasismen uppstod inte i Tyskland, inte heller uppstod den under mellankrigstiden.

Rasismen har alltid funnits, såväl i Tyskland som i resten av världen.

Det är först efter andra världskriget som man börjat med tankar om att alla är lika och inga raser finns och det är endast hudfärgen som skiljer.
Vi hade ett rasbiologiskt institut i Sverige, och i USA så körde man stenhårt med segregering och jag tror till och med man hade lagar mot miscegeni (blandning av raser) i del områden.

Inte heller är förföljelser av judar något som var nytt eller specifikt för Tyskland, utan har förekommit tidigare än så och i andra länder.
Tvärtom ansågs Tyskland innan detta att vara det mest jduevändliga landet i världen.

Men Tyskland drabbades extremt hårt av följderna efter första världskriget, mycket hårdare än vad de egentligen borde, med tanke på hur kriget faktiskt gick, och någon måste få skulden för att man mer eller mindre gav upp trots att man vid krigets slut hade segrat på östfronten och på västfronten ännu inte hade en enda allierad soldat på egen mark.

Judarna hade, då som nu, väldigt mycket inflytande i förhållande till sin andel av befolkningen och nu som då så sätter judarna sig själva framför landet de bor i (med undantag för Israel, av naturliga skäl).

Judarna utsågs därför till syndabockar, och Hitler och nazismen som trodde på ett land ett folk, ville naturligtvis ha bort det främmande folk som parasiterade på det tyska landet och det tyska folket.

Rätta mig om jag har fel, men jag har för mig att hatet mot judar från början kom till för att judarna inte tror att Jesus är Gud, och detta blev en nagel i ögat på de kristna. Sedan har hatet överlevt genom århundradena.

Det var ju heller inte det TS menade, det var den strikt tyska rasismen som avsågs. I vilket fall var den statligt sanktionerade tyska antisemitismen relativt otippad ur ett historiskt perspektiv. Polen, Ryssland och Frankrike hade mkt starkare traditioner av judehat. Om man år 1900 skulle sätta en slant på i vilket land historiens värsta pogrom skulle komma 40 år senare hade jag satsat mina stålar på just Polen eller Frankrike. Just goes to show....

Mycket utförliga diskussioner angående bakgrunden till tysk mellankrigstidsantisemitism involverande insatta användare som Rektangel och Ormen Långe finns annars att söka på historieforat. Tänk dock på att avsätta ett par timmar.

Snarare är det väl så att judar hatas pga att det är deras fel att Jesus dog.

Att ingen gillade dem är långt ifrån sanningen. Judarna hade många ledande positioner och goda kontakter - att detta sedan blev deras undergång är en annan sak. Dem var enkla måltavlor, och genom historien fått ta mycket slag. I Tyskland var det snarare en radikal ledning som gjorde att hatet blommade upp ovanligt och onormalt mycket. Flera andra länder hade större kapacitet för att hatet skulle ha tagit sitt fäste snabbare än i Tyskland, dvs om det inte vore för naziregimen.

I vilken religion tror man att Jesus är Gud..? Snarare grundar sig hatet i att det sägs varit judar som dödade Jesus samt att Hitler påstod att det var judarnas fel att WW1 gick som det gick.

Nja, även om Versaillesfreden var hård och orättvis,
så var den inte på något vis hårdare eller orättvisare än de freder
som Tyskland bara något år innan hade tvingat på både Rumänien och Ryssland.

ANg. den tyska krigsmaktens skick 1918, så hade man en flotta som p.g.a. myteri
hade upphört att vara en effektiv stridande organisation och man hade en armé
som hade hundratusentals "eftersläntare", d.v.s. soldater som i praktiken
höll sig undan från fronttjänsten genom att "tappa bort sig" under förflyttningar.

Armén var hösten 1918 inte längre kapabel att bedriva effektiv försvarsstrid,
och allierade anfall som vid liknande styrkeförhållanden
skulle ha slutat i katastrof året innan, var nu framgångsrika och till rimliga förluster.

De tyska soldaterna hade helt enkelt fått nog.
De var knäckta, förmådde inte längre strida effektivt,
de smet till stor del undan och i många fall deltog de t.o.m. i myteri.

En total kollaps av den tyska krigsmakten, liknande den i Ryssland
var troligen en fråga om några få månader eller t.o.m. veckor.

De tyska generalerna, som hade styrt landet som en militärdiktatur under kriget
(och bl.a. tvingat igenom diktaten mot Rumänien och Ryssland)
var dock inte sena att kasta in handduken, låta de civila ta över
och tvinga dessa att förhandla om och skriva under en ofördelaktig fred
som enbart den tyska militären var skyldig till, samtidigt som de omedelbart
började skylla ifrån sina egna misstag på "dolkstöten" från "socialisterna och judarna".

Att det sedan fanns ytterst få judar i den regering som tvingades ta över
efter militärens misslyckande och att judarna var den folkgrupp i Tyskland
som stred hårdast under kriget, det bortsåg man helt från.