Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Juholtbråket går vidare.

Arena bombar på som tidigare nämnt.

Men nu hoppar Stig-Björn Ljunggren in. Jag blev själv förvånad över att han gör det.
Han skriver bland annat:


För tidigt att räkna ut Juholt

Mer än mild kritik. Nu ska man inte lionisera Ljunggren på något sätt, men han är mer än väl medveten om kritiken som kommer från den kulturmarxistiska falangen som totalt dominerar bland medieetablissemanget, men han räds dem inte.

Ulf Bjereld har agerat Juholts bästa kompis, en statsvetare han också på Göteborg.
Detta är människor som aldrig har lyft ett finger mot det mångkulturella projektet och nu stormar ut till försvar till Juholt och rentav hånar pride(!), som i Ljunggrens fall. Eller hans lätt sarkastiska 'identifikationspolitik istället för folkhemsgemenskap'.

I kriget om mångkulturen så öppnar sig små minikonflikter upp och nu verkar Juholt bli en liten konflikt i sig. Arena har redan bestämt sig för att han är en Ond Man, men de två allra tyngsta socialdemokratiska statsvetarna håller honom tryggt. Märkligt tycker jag, särskilt från dessa två, varav en(Ljunggren) beskrivit SD's väljare som 'white trash'(och detta från en sosse från arbetarbakgrund själv).

Det finns något här som jag missar, som är inkonsekvent med deras beteende.
Janus? Inställsamhet? Blind lojalitet mot partiet trots annan personlig övertygelse?
Läpparnas bekännelse gentemot mångkulturen? Jag vet inte.

Att somliga rycker ut till försvar för Juholt är inget konstigt. Det händer alltid när en partiledare är i blåsväder. Om Juholt mot förmodan skulle överleva och bilda regering så är det fullt möjligt att en sådan som Bjereld skulle kunna bli statsråd. Juholt har förmodligen idag inte tillräckligt många lojala medarbetare för att ens bilda regering, så Bjereld ligger inte dåligt till. Och blir han inte statsråd så kan han bli europaparlamentariker vilket är ett tio gånger bättre jobb än det han har idag. Gigantisk lön helt utan ansvar eller arbetsuppgifter.

Det är tråkigt att Juholt blev en flopp. Hans försiktiga omprövning i mångkulturfrågan var hans stora bidrag till socialdemokratins idéutveckling och förmodligen kommer han ta den med sig när han avgår. Så som jag ser det är sossarna nu räddningslöst förlorade.

DogDylan har alltså återvänt. Inläggen är fortfarande outhärdligt långa och överbelästa, men jag tycker också de känns mer stringenta än tidigare. Skönt, ett tag var jag orolig över att du satt och skakade under diskbänken och vaggade en Kymlicka-volym i famnen.

Förlåt, jag höll bara på och provocerade, du kanske vet att jag brukar göra det lite för ofta. Och naturligtvis anser jag inte att MK förtjänar en snyting, men jag tyckte samerna var roliga som gav MK en verbal snyting, jag vet att de inte problematiserade någonting. Jag ber om ursäkt till MK och alla som tog illa vid sig och hoppas att det är ok. Vad jag svamlar om är inte nödvändigtvis mina åsikter.

A J-H:s senaste alster är intressant. Blir han lynchad nu?

Att våga insinuera att det går att vara invandringsmotståndare utan att vara rasist kan mycket väl leda till galgen.

"Hela Lindbergs utgångspunkt, som är gemensam även för ledarskribenterna i Expressen, Aftonbladet och på många andra ställen, är att SD ”egentligen” består av självcensurerande rasister som försöker uppfinna rumsrena argument för att motivera en politik vars enda syfte är att bekämpa invandrare. Rasismen är det som antas förklara invandringsmotståndet. Tal om kulturkonflikter, andra kulturers kvinnosyn, djurskydd, invandrares brottslighet etc är bara ett sätt att i efterhand motivera en rasistisk politik.

Men tänk om det är tvärtom? Tänk om det är en genuin oro över etniska motsättningar, över en kvinnosyn som upplevs främmande, över en ökande brottslighet eller över ett försämrat djurskydd som driver såväl väljare som aktiva Sverigedemokrater att vilja minska invandringen? Att invandringsmotståndet förklaras av andra värden – jämställdhet, demokrati, djurs rättigheter, lag och ordning – och att rasism inte har något med det att göra?

Vi behöver dock inte gissa. Väljarforskningen av anti-invandringspartiernas framgångar i Europa har hittills gett mer stöd till den sistnämnda förklaringen än till den första. Vill man på allvar inte bara förstå Sverigedemokraternas och deras väljares drivkrafter, utan också ha goda förutsättningar att möta dem i en debatt, vore det betydligt bättre att faktiskt ta idéerna på allvar."


Tror inte han blir lynchad, däremot kommer Anders "jag är fullvuxen men ser ut som 12-13" Lindberg att twittra surt. Daniel Swedin och Ali Esbati kommer att retweeta lika surt. Därmed har den övriga retardvänstern fått vatten på sin kvarn: Eftersom A J-H lyfter tanken att SD inte skulle vara rasister måste A J-H själv vara rasist. Ignorerad kanske, men inte lynchad.

Hur tafatt "mediakriget" än är så kan det vara intressant att se efter vilka premisser det förs.

En statsvetarprofessor i mängden (de duggar jävligt tätt) resonerar kring SD:s förslag till nytt principprogram. Skenbart talar han om den felaktiga användningen av "socialkonservatism". I själv verket riktas kritiken mot att svenskhet används i politiken på ett "exkluderande sätt". Vad än svenskhet är så får det inte vara exkluderande. Alla kan vara svenskar.

Han konstaterar att vad den svenska nationen är har genomgått en förändring i partiet. Från "blodsband och etnisk gemenskap" till "kulturell identitet i språk och traditioner."

Svenskhet är nu en myt och alls inte ursprunglig och stabil enligt Lindberg.
Ur denna sanning följer, ja vad? Givetvis ingenting. Frågan är förstås vilka kulturimpulser och varför den lysande idén att importera främmande folk är vägen att gå för att få fatt i dessa åtråvärda kulturimpulser.

Det nya kulturella nationsbegreppet liknar ett utkast till en apartheidstat enligt Lindberg.

Det kanske är värt att påminna om vad apartheidsystemet innebar.

1. Raslig klassificering.
2. Segregation.
3. Giftermål över rasgränserna förbjöds.
4. Sexuellt umgänge över rasgränserna kriminaliserades.
5. Kommunala regler för att separera medborgarna tilläts.
6. "Bantustans" skapades (självstyrelse för svarta hemländer).
7. Mötesfriheten upphävdes delvis.
8. Ett segregerat utbildningssystem skapades.
9. Partier förbjöds.

Inget av detta föreslås såvitt jag förstår. Enligt Lindberg själv så är de föreslagna kategorierna dessa:


Vad som kan vara värt att konstatera är att något som ens andas svenskhet kritiseras så för att

(I) vara falskt (svenskhet diskvalificeras som kategori för att 1. den är inte stabil, 2. den har utsatts för influenser utifrån historiskt sett)
(II) det här liknar ett kulturellt nationsbegrepp som delar in medborgarna närmast liknar apartheid.

Lärdomen man kan dra av detta är kanske inte så värst imponerande men svenskarna sedda som något annat än "majoritetssamhället", som en grupp med självständiga och rättmätiga önskemål, ses iaf med oblida ögon av en eller annan statsvetarprofessor.

Inte undra på att liberalerna håller på och duttar med sina omskärelser med hänvisning till barnets rättigheter. Då riskerar man iaf oftast inte att bli beskylld för att vara extremist i förklädnad. Det är ungefär så "radikal" man kan vara i det pågående "mediakriget".

Inget nytt kanske men ändå, kände bara för att kommentera Lindberg.

http://www.dn.se/debatt/sds-nya-ideologiska-etikett-andrar-inte-partiets-politik

PK-Sverige i ett nötskal!

Svårt att förstå sig på Andreas Johansson Heinö. I förrförra blogginlägget ("Populistisk argumentation om manlig omskärelse!") använde han Anders "främlingshatet" Lindbergs retorik och "logik". De höll med varann på twitter.
Men i dagens blogginlägg diskuterar och resonerar A JH som en helt normalbegåvad människa helt utan pk-programmering.
Är det månne två olika människor som skriver under samma nom de plume ?

Johansson/ Jekyll - Heinö/ Hyde ?

Svårt att begripa hans lågvattenmärke i frågan om omskärelse av spädbarn. Det var både språkbruksmässigt ("populistisk") och logiskt riktigt uselt.

För nu låter det helt annorlunda:
http://andreasjohanssonheino.blogspot.com/2011_11_01_archive.html


Hur kan A JH vara så klar över vilka ideal som råder i Sverige, samtidigt som han försvarar religiös omskärelse på småbarn? Omskärelsen är ju en del i ett idékomplex som är främmande för oss, som kollektivistisk syn på människan, religiösa regler. Hur kommer det sig att att han anser att kampen mot omskärelse är "populistisk", medan kampen för "jämställdhet, demokrati, djurs rättigheter," osv inte är det?

Curiouser and curiouser.

Ställer mig väldigt tveksam till att avfärda frågan om omskärelse som populistisk, i det stora hela, gällande Sveriges framtida utveckling så är det möjligtvis en ickefråga men för de som drabbas är det naturligtvis inte det.
Kvinnlig omskärelse förbjöds redan tidigt 80-tal och exempel på extremerna bland denna företeelse har det inte varit sparsmakat med, vare sig då när det begav sig eller nu i rent propagandasyfte när någon vill betona muslimernas barbarism. Men varför utelämnas extremerna bland manlig omskärelse från debatten? När frågan diskuteras beskrivs ingreppet som något som utförs på sjukhus i steril miljö av doktorer, där den drabbade senare inte har några klagomål och allt är frid och fröjd, detta är inte sant och jag startade en tråd om saken här;

https://www.flashback.org/t1168227


Varför utelämnas liknande extremer från debatten när det gäller manlig omskärelse, när det kommer till kvinnlig, har media skrivit om och visat inslag på tv, övergrepp som måste ses som väldigt mycket ovanligare och i Sverige inte alls förekommande i syfte, antar jag, att skapa opinion.

Kanske har AJH tagit intryck av hur Dogdylan klädde av honom i kommentarerna till blogginlägget om gossestympning och velat bevisa att han inte är ännu en PK-tomte?

Erm, han har tagit intryck av DogDylan2:s argumentation och i likhet med DogDylan1, ska vi saga anpassat sitt nasta inlagg

Skamt asido, heder at bade Doggen och "Weino" for de senaste valargumenterade insatserna som aterigen pavisar den relativa skillnaden mellan intelligenta skribenter och ledarskribenter.

En tanke: Att man nu tycks försöka tala med medelklassen (DN:s artikelserie och Aktuellts reportageserie, Nöjesguiden m m) istället för att tala om Den IntolerantaTM Underklassen kanske är ett tecken på defensiv. Är man rädd att tappa medelklassen?