Oändligt universum - samlingstråd

Ja... fast bara för att jag kan tänka tanken så är det ju inte säkert att realiteten finns. Jag kan "tänka tanken" att det finns en exakt kopia av "universum" i alla dess oändlighet förutom att Megan Fox är i mitt sovrum och precis tar av sig sina kläder för lite rajtantajtan. Vad hände nu, 2 oändliga universum?

Men tänk om vi är den första intelligenta livsformen i universum och att de andra livsformerna inte än har hunnit utvecklats men att inom sinom tid så kommer det finnas oändliga många kopior av våran planet.

Tja, vi vet att universum är begränsat i tid(big bang). Och något som är begränsat i tid är även begränsat i rymd.(vet att detta sticker i ögonen att läsa hos somliga av er, men jag försöker vara lite pedagogisk här.)
Det observerbara universum har en massa på ungefär 10^53kg (http://en.wikipedia.org/wiki/Observable_universe#Mass ) Den massan som finns "utanför" vårt observerbara universum är svårare att uppskatta/verifiera, men ur ett vetenskapligt perspektiv så är den i rådande diskussion irrelevant då vetenskapen handlar om det mätbara.

Nu är det inte uteslutet att det inte finns i detta universum. Faktum är att om vi förutsätter att det finns oändligt många universum så är liv någonting väldigt sällsynt, så flygande dalahästar är mer sannolika i vårt universum än ett godtyckligt taget universum av alla de oändliga med alla de oändliga konfigurationer av naturlagar som det skulle medföra.

Men med ett oändligt antal universum så följer också ett oändligt antal universum som bär liv, och då blir helt plötsligt just vårt universum ganska litet i lotteriet om vilket av alla dessa skulle få äran att bära flygande dalahästar.

Jag kom på att du faktiskt placerade denna tråden i filosofi-delen, så om ett strikt vetenskapligt perspektiv känns obekvämt så får jag ödmjukast backa här och lämna diskussionen till "men är detta livet verkligen på riktigt?"-gänget.

1: OT raderat.
2: Det här har redan diskuterats till leda, använd någon befintlig tråd istället för att starta en ny. Tråd låst.

/Mod

Jag har hört folk vid flertal tillfällen säga att universum inte kan vara oändligt i rum och tid eftersom att isåfall skulle hela "himlen" vara helt full av stjärnor och galaxer osv, vilket den inte är. Men om rummet är oändligt så måste väl ljuset från stjärnorna som ligger oändligt långt bort färdas i oändligt lång tid för att vi skulle kunna se dom på jorden, eller? Förstår inte riktig hur man kan avfärda ett oändligt universum med det argumentet, kan någon vara snäll och hjälpa mig reda ut detta?

måste det finnas stjärnor bortanför det vi känner till då? de kanske bara är kall rymd och inget mer.
Svårt att tänka sig att det skulle finnas ngt som är oändligt. ännu svårare att tänka sig va som skulle finnas där universum "slutar" om de inte skulle vara oändligt o.O

Detta är ett gammalt argument som faller med rödförskjutningen, som fungerar precis som dopplereffekten. Det är samma sak som när en bil i hög fart passerar dig. Då kommer ljudet att ändras precis när bilen passerar. Om den hade passerat tillräckligt fort skulle ljudet bli infraljud, och således ej hörbart. Om en stjärna är tillräckligt långt bort gör rödförskjutningen att ljuset blir infrarött.
Måste det ens finnas kall rymd? Det kanske inte finns något alls.

Universum anses vara oändligt och samtidigt begränsat.

Rummet kröker sig så att om du färdas "rakt fram" hela tiden så kommer du tillbaka till samma plats du började ifrån.

Rummets krökning kan till en del göras åskådlig om man istället för en krökt tredimensionell rymd betraktar en krökt tvådimensionell sfärisk (klot) yta. En varelse som förflyttar sig på ytan till ett klot kommer aldrig till något slut trots att ytan på klotet är begränsad.

Himeln är mörk därför att ljuset från hela universum inte har hunnit hit ännu.

Blir alltid kall och svimmel när jag börjar tänka på sånt :P

har även hört att universum expanderar hela tiden och att vissa forskare påstår att de faktiskt har ett slut och att ngt anant börjar bortom universum. minns inte vart ja läste det dock.


fast de är fruktansvärt intressant =)

Det är själva tomrummet som expanderar, hur konstigt det än låter. Materien, galaxerna, bara följer med när rummet expanderar. Universum expanderar likformigt, dvs lika mycket i varje punkt och de yttersta rumsdelarna rör sig fortare än ljuset.

Just när man börjar betrakta rummet som något, så blir det lättare att greppa teorin om att inget finns utanför universum. Det blir alltså inte fråga om ett oändligt tomrum bortanför universum. Sådan oändlighet blir ju lika obegriplig som ett oändligt universum.

Nej, bortanför universum finns ingenting. Inte ens ett rum. Noll dimensioner. Svårbegriplig tanke, men inte lika sinnesjukt som begreppen evigt och oändligt som skapar så ofantligt många paradoxer.

Kanske finns det inte ens något oändligt?

Angående universums slut så verkar det nästan finnas en tanke att aldrig kunna nå dit. Universum expanderar snabbare än ljuset. Men allt inuti universum måste följa universums lagar, och kan därför aldrig färdas så snabbt.

Därmed så spelar det alltså ingen roll vart i universum man befinner sig, eller åt vilket håll man åker, eller hur länge. Slutet når man aldrig, ens om man kommer på ett sätt att färdas rakt fram genom ett krökt rum.