Frågor betr. Egenmäktighet med barn

Det är första gången som jag frågar eller skriver på internet om min händelse.

För ganska så precis ett år sedan så flyttade min då 11-åriga dotter till sin pappa, under mystiska förhållanden. Hon hävade att hon var rädd för mig och att hon kände sig en som slav här hemma. Jag gjorde valet att gå med på att hon flyttade till sin pappa, 35 mil iväg eftersom att vi har gemensam vårdnad och hon har alltid bott hos mig från ett halvårs ålder. Kände att hon kanske ville prova att bo hos sin pappa.

Jag kan med handen på mitt hjärta säga att hon absolut inte haft någon som helst anledning att känna sig rädd. Tvärtom så har vi haft en bra och nära relation och hon har alltid åkt till sin pappa varannan helg. Vid de tillfällen som han erbjudits utökat umgänge så har han alltid tackat nej.

Efter det att min dotter flyttat upp och bytt skola, så började anklagelserna hagla över mig och min man. Att jag tvingade henne att sova naken med mig, att jag knarkade, söp, att min man var obehaglig, att jag använde henne som slav för att städa etc. Detta var anklagesler som kom via hennes pappa.

Jag tog kontakt med socialtjänsten och en utreding startades. Äntligen hoppades jag på att saker skulle lösa sig. Min dotter vägrade nu att prata med mig per telefon enligt pappan. Vi är nu inne i mars månad 2010. I Juni kallas jag till socialtjänsten på min dotters ort. Självklart åker jag dit. Träffar en mycket agressiv far, med sig har han ett brev från min dotter. Detta brev läses upp av social tjänsten. Min dotter anser mig sjuk i huvudet, alkoliserad, galen och äcklig.

Aldrig har jag fått höra direkt av min dotter att hon inte vill ha kontakt med mig. Utan bara via brev eller hennes pappa.

Utredningen avslutades på socialen med resultatet att de inget kunde göra.

Det har nu gått ett år utan att jag fått prata med min dotter.

Jag undrar nu om detta är tillräckligt starkt för att kunna anmäla pappan för egenmäktighet med barn?

Jag är medveten om att min dotter nått den ålder som krävs för att hon själv ska bestämma, men hur vet jag att det är hon som tycker detta när jag aldrig fått prata med henne själv?

Pappan vägrar att ge mig information om hennes tillstånd och hälsa etc. Han svarar varken på mail eller telefonsamtal. de få gånger han svarat så frågar han alltid om jag är full. Trots att han säkert hör att jag sitter i bilen och det är mitt på blanka dagen.

Då jag har två barn med olika fäder så tänker jag mycket på son. Han saknar sin syster mycket! Varje gång han ringer och pappan svarat så säger han att min dotter inte är hemma.

Han har polisanmält mig för trakasserier på grund av mina samtal, vilket lades ner i tingsrätten samt att han fick sig en rejäl utskällning av herr domare.

Och vad skiljer grov egenmäktighet med bara egenmäktigthet?

Är tacksam för alla tips som Ni kan ge mig.

Ledsen för att mitt inlägg blev långt men det kändes som om det krävdes, hoppas Ni orkade läsa hit.

Har inte pappan gjort vad som förväntas av honom? Om ens dotter säger att hon far illa kan man ju inte bara ignorera det.

Har han ensam vårdnad?

Nu förstår jag inte riktigt vad du menar? Nä pappan har inte gjort det jag förväntar mig ialla fall.

Nej vi hr gemensam vårdnad.

Om vi antar att dotterns historia är trovärdig är det väl inte ett dugg konstigt att han inte låter henne prata med dig, då jag antar att han litar mer på sin dotter än sin f.d fru.

Vidare: https://lagen.nu/dom/rh/1999:68 Nu är visserligen inte Svea Hovrätt HD-prejudicerande, men de la ner ett fall som rörde att en förälder höll kvar ett barn efter att båda godkänt att barnet åkte till den.

Har ni gemensam vårdnad får han inte ta egna beslut rörande barnet. Barnet har då rätt till er båda. Anser han att du är en dålig förälder får han ansöka om ensam vårdnad. Det är ju en process. Det låter som om ni ska kontakta sociala myndigheter där ni bor för att reda ut det här.

Om dottern verkligen inte vill vara hos dig kan ni ju inte tvinga henne, men det låter ändå som om det bästa vore om han fick ensam vårdnad i så fall, alternativt att ni enas om hur den gemensamma vårdnaden ska skötas. Hur som helst är det inget ni kan lösa på flashback, ni behöver nog hjälp av sociala myndigheter för att reda ut det här på ett bra sätt.

Sluta skriva saker som att Det är inget ni kan lösa på Flashback!
Folk skriver inte här för att lösa problemet, de skriver för att få tips och råd om HUR de skall gå till väga för att kunna lösa sina problem.

Ni som av olika anledningar har problem med att folk skriver här för att få råd kan hålla era kommentarer för er själva, ni behöver inte lägga mer sten på bördan genom att försöka skuldbelägga eller få folk att tro att de gör något fel med att tala ut här.
SKÄMS!

Det är nog snarare du som ska skämmas. Du menar alltså att amatörpsykologer och amatörjurister ska komma med tips på knep att reda ut en situation som de inte egentligen vet något om.

Pellepolis ger ett vederhäftigt svar och hänvisar till kontakt med socialtjänsten, vars uppgift är att bevaka att barn inte far illa. Det är sedan upp till varje vårdnadshavare att avgöra om det går att hitta samförståndslösningar eller om det måste gå "lagvägen".

Ett barn som är 11 år kommer själv att ha en avgörande inverkan på utfallet av en eventuell vårdnadstvist. Rätten kommer att ta stor hänsyn till barnets egen vilja.

Vad det beträffar "egenmäktighet med barn" ska det ställas mot de "preventiva" åtgärder som en vårdnadshavare gör om det kan antas att barnet far illa.

Du har alltid möjligheten att starta en vårdnadstvist. Observera dock att en vårdnadstvist alltid kommer att handla om "barnets bästa".

Det är inte alla som vet hur de skall gå tillväga för att få sin sak prövad. Det är det TS vill veta genom att beskriva sin situation. Ingen här skall sitta och ge råd utifrån om man tycker det är rätt eller fel. Alla har rätt att bli prövade och att fråga här vart de skall vända sig och vad som gäller.
Det märks tydligt att svaren är färgade av skuld gentemot TS och det är det jag vänder mig emot.
Det är ingen här som vet hur det ligger till egentligen.

Visst ger Pellepolis rådet å ena sidan att ta kontakt med socialmyndigheterna men å andra sidan försöker han skuldbelägga TS genom att säga att problemet inte löses på FB. Att slå på en som redan ligger ner är inte speciellt lämpligt, definitivt inte i ett forum som heter JURIDIK!

Slå på någon som ligger ner? Det var väl lite väl starka ord att komma med?

Jag skuldbelägger ingen, men i hennes situation och barnets situation är det rimligaste att socialförvaltningen övertar ärendet från Flashbacks jurister. Jag tror helt enkelt de kan göra ett bättre jobb för alla parter. Det hon bör göra är således att förklara sin situation för dem och be dem om hjälp att lösa den här situationen. Mina råd hindrar dock inte andra från att delge sina råd. Så har du några råd till TS är du givetvis mycket välkommen att dela med dig. Eller du kanske tycker det är roligare att klanka ner på andras försök att hjälpa till?

Sen tycker jag iofs att "odlarmaja" är ett lustigt namn för en ansvarstagande mor(?) men det har jag inte sagt något om, förrän nu.

Din argumentationsteknik hjälper då definitivt inte TS. Du har inte kommit med ett enda konstruktivt råd.

Om du ser skuldbeläggande hos de andra, kan man fråga sig om det mer handlar om din egen övertygelse att TS är oskyldig. I så fall skuldbelägger du motparten.