Svåraste språk att lära sig?

"Sentinelese" kanske är det språk som av praktiska anledningar är svårast att lära sig. Det talas av en grupp infödingar som är avskiljda från den moderna världen. De bor på en ö i det andamanska havet och försök att kontakta dem har möts med våld. Man vet praktiskt taget ingenting om språket.

http://en.wikipedia.org/wiki/Sentinelese_language

Det här är ingen enkel resa:

"Från Institutionen för döda språk rapporterar man upptäckten av ett nytt kasus, som tills vidare går under namnet purgativ. Vad det skall användas till, vet man ännu inte."
[källa: Karnevalstidningen i Lund]

Det var 1950 och nu vet vi. För en IT-nörd är det latinska verbet purgare bekant. Före år 2000 var datadiskar dyra. I ett historiskt operativsystem gjorde man “purge <files>”.

I det gamla Rom var det kanske mycket stillasittande vid griffeltavlan som låg bakom purgativt casus.

Empiriskt har det också visats att purgativ är en naturlig del av fikonspråket.

Fikon "purge <piles>" ? Jag trodde det var plommon...empiriskt....

Vilket kasus kan användas mot farorna vid datorskärmarnas myckna stillasittande? :

http://www.sydsvenskan.se/vetenskap/...skerar-cancer/

Kanske gubbarnas myckna masturberande vid datorerna kan fungera...pornotivt?

Vilket språk anses vara svårast av majoriteten?

Många vill säga polska pga grammatiken. Det finns till och med en hel tråd på flashback om detta.

Själv skulle jag nog säga att riktigt avancerad matematik är väldigt svårt, kanske svårast. Om man nu vill räkna matematik som ett språk, och då avancerad i synnerhet.

Två inlägg flyttade hit från (FB) SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!
/Mod.

Ryska är svårast.

Svåraste språk att lära sig bör vara sådana språk som aldrig utsätts för nykomlingar eller konfronteras med utomstående. Det är nämligen så att när ett språk växelverkar med ett annat så förändras det (långsamt) i riktning mot mer regelbundenhet och klarare begrepp. (Likadant med religioner, kulturer, klädkoder, osv.)

Det ironiska är att till och med språk (och kulturer) som medvetet distansierar sig från varandra brukar vara lättare att överbrygga än de som är okända för varandra.

Bara en sån sak som att ha en definierad ordlista är faktiskt ingen självklarhet. I svåra fall kan språk vara hopplöst polyglottiska – tror jag det heter – dvs ordens betydelse ligger mer i sammanhangen än i själva orden. Som stock i engelska: in stock ”på lager”, stock and stone ”stock och sten”, of good stock ”fin härstamning”, stock cube ”buljongtärning”, stocks ”värdepapper”, put stock in ”intressera sig för”, osv

Hur kul är det att försöka lära sig ett språk som är bara är ett inferno av ologiska fraser?

Sen kan man diskutera vad ”lära sig” innebär. Engelska är ganska lätt att lära sig, men det är omöjligt att lära sig framstå som en fullfjädrad engelsman.

Skulle sålunda gissa att det svåraste språket är något okänt språk djupt inne i Sydamerikas djungel.

Vad är det som är så speciellt med just nordpicenska (språk begynnas med gemener på svenska )?

Ja, det har du ta mig djävulen alldeles rätt i, men jag är då inte sämre än att jag ålägger mig att under nästa vecka i tal använda minst tre förlegade och svårbegripliga svenska ord som straff för denna onödiga anglo-saxiska fason.

Nord-picenska är ett språk ingen numer begriper ett skvatt av. Dock kan vi läsa de få inskriptioner vi har, eftersom de är skrivna med latinska bokstäver.

Om utdöda språk skall räknas, varför inte fiktiva? Entiska förefaller efter beskrivningen rätt svårlärt!