Svåraste språk att lära sig?

Jag undrar: vilket eller vilka språk är svårast att lära sig? Som svensk van vid latinskt alfabet borde ju t ex tyska vara enklare än kinesiska. Men om det kom en besökare från yttre rymden till Jorden utan tidigare kännedom av mondiala språk och bestämnde sig för att lära sig ett, vilket språk skulle då vara det svåraste?

Själv gissar jag att ryska är bland de svåraste, men det vore kul att höra lite vad ni andra tror/vet...

Grekiska lär vara svårt för den normala, men enklare för dyslextiker.....

Någonstans har jag hört att baskiska skall i princip vara omöjligt att lära sig om man inte har det som första språk.

Edit:

Som någon klok person har sagt så är det språket som är mest annorlunda än det egna svårast att lära sig.

Annars påstår en del att Engelska är svårast:
http://www.antimoon.com/forum/posts/4106.htm

har jag fått berättats är omöjligt att lära sig fullt ut så vida man inte är från barnsben uppvuxen på ön.

baskiska har jag också hört ska vara det svåraste. Polska och ryska är väl heller inget man lär sig på en eftermiddag direkt. Keltiska är jag inte bekant med men det ser ju inte heller lätt ut i skrift direkt.

Afrikanska språk med klickande ljud känns inte som något helt lätt. Men det är kanske lättare än man tror?

Man kanske kan gissa litet?

Svårt i bemärkelsen "lära sig om man börjar från scratch" är bevisligen inget språk. Alla småbarn lär sig ju sitt modermål, och vid samma ålder.

Men vissa språk upplevs som väldigt svåra av personer som redan lärt sig ett annat modersmål. Varför? Då måste ju förklaringen ligga i det redan inlärda språket. En förklaring borde vara att under inlärningen av modermålet har hjärnan cementerats i ett grammatiskt mönster som inte är grundläggande generellt. Då borde man få lätt för besläktade språk men i det närmaste vara obildbar på främmande språkgrupper.

Låter vettigt?

Med viss insikt i östasiatiska språk så skulle jag vilja påstå att japanska inte är helt lätt att lära sig. Inte för att språket i sig är extremt svårt map uttal osv men i japanskan väver man in den sociala hierarkin i språket. Dvs du har väldigt stora skillnader i språket beroende på vem du talar med, gode vännen, dottern, frugan, chefen osv.... Och detta tror jag är svårt att lära sig utifrån enbart teoretiska studier utan du måste dit och studera det på plats och umgås i olika omgivningar för att komma till insikt.

Jag fick under mina språkvetenskapliga studier lära mig att dessa anses som de svåraste. I varje fall för oss nordeuropéer.

Om det mot all förmodan kom en varelse från yttre rymden, varför skulle det vara självklart att han just skulle lära sig ett mänskligt språk? Antalet människor på jorden är väldigt litet jämfört med andra djur.

Han kanske är döv och stum, men känner lukter väldigt bra och kommunicerar med kroppsrörelser, därför söker han upp hundarna och försöker lära sig deras "språk".

Eller besökaren från rymden kanske är pytteliten och försöker kommunicera med gråsuggor eller gonokocker.

Svenska hör väl till de svårare språken, iaf om man ska tala det väl.
Tag bara tomten och anden problematiken, och att det är nästan omöjligt
att inte råka ut för syftningsfel ibland.

/Kryptografen

Men då vi svenskar behärskar och förstår det här med toner i språket har vi relativt lätt för att lära oss tex kinesiska.

Att bara skriva kinesiska var lite slarvigt men jag åsyfter tex mandarin, kantonesiska mfl språk