Vilken känsla är djupast, att vara kär eller att älska någon?

Det är en fråga jag har tänkt på många gånger.

Vilken känsla är egentligen djupast att vara kär i en person eller att älska någon.
Nu har jag aldrig varit kär i någon men jag vet hur det är att älska någon eller något.


Man kan älska flera stycken samtidigt.
Sin familj.
Sitt barn.
Sina vänner och man kan till och med älska att göra saker.
Som jag, jag älskar att sjunga och skriva och en del annat.

Att vara kär är man förhoppningsvis bara i en person åt gången.
Att vara kär framkallar lyckliga känslor på ett väldigt speciellt sätt.
Ja det är vad jag har hört i.a.f.
Man vill vara med den personen hela tiden.
Den personen tar upp ens tankar hela tiden o.s.v.

Svårt för mig att förklara men jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Så skulle vara trevligt att höra vad ni anser är den djupaste känslan.
Att vara kär eller att älska någon.

Eller är de lika djupa känslor fast på olika sätt?


Till er mods om tråden ligger fel så flytta gärna på den.

Att vara kär är som att knarka. Att älska är som att vara nykter, men fortfarande en nice känsla
Att vara kär känns alltså starkast i kroppen och huvudet, men att älska någon är den djupaste känslan.
För mig, iaf.

Personligen finner jag älska starkare, det behöver inte vara älska på kärlekens vis men älskar du någon hyser du oerhört mycket känslor för den personen.

Att vara kär, ja det är också känslor, men det kan gå över snabbare och det kan komma snabbare igen. Du kan vara lite småkär i någon men inte älska någon lite, älskar du någon älskar du dem full ut

Blev nog lite ostrukturerat, skyller på att jag är trött

Definiera "djupare känsla" tack.

Iaf, en förälskelse är ett chocktillstånd, det domminerar en fullständigt vid tillfället och man skulle inte klara livet om det inte mattades av och gick över. Den har alltså en för stunden betydligt starkare påverkan än känslan av att älska någon har. Sätter man likhetstecken mellan stark och djup så ja, då är förälskelsen djupare.

I det långa loppet påverkas vi inte särdeles mycket av en förälskelse (förutsatt att det inte lett till en relation), tappar alt. får vi aldrig någon vi bara var förälskade vid så glömmer vi det betydligt lättare än vi glömmer förlusten av någon vi älskat.

Skulle man vilja beskriva detta med "djupare känsla" så då ja är att älska någon en "djupare känsla".

Att vara kär ju ganska flyktigt och intensivt, medan älska är djupare.

De exempel du nämner bottnar i ganska säkra och konkreta familjeband alt. egenintresse som man inte kan göra något åt alt. ha full kontroll över.

När det kommer till att älska sin flickvän (eller pojkvän) kommer det inte att finnas något konkret och fast som binder mig till henne som det gör t ex till min mor eller till min dotter (om jag nu hade en sån). Alltså, i fallet med mor och dottern är det ju ganska säkert att vi är kopplade genom biologin och så kommer det alltid vara och går inte att ändra på. När det gäller intressen är det ju inga andra personer än jag själv inblandade i det vilket gör att jag ha full kontroll över de känslorna.

I fallet med flickvän/fru (resonemanget omfattar även det motsatta med pojkvän/make) finns det inga säkerheter som kopplar mig till min flickvän/fru som biologin gör i fallet med mor/dotter. Skapar osäkerhet.
Jag kommer heller inte kunna ha full kontroll över känslorna då jag inte kan kontrollera min flickvän/fru på samma sätt som jag kan med intressen. Skapar osäkerhet.

Det vill säga att det finns en jäkla massa osäkerhet kring att verkligen älska någon annan, då man inte längre har några bakomliggande säkerheter att luta sig emot. Visst man kan älska sina vänner och de har ju inte heller något med en själv att göra, men det blir oftast inte vidare djupt och man kommer alltid att ha back-ups till det. Så man aldrig sitter i sjön.

För att verkligen älska någon utan alla dessa säkerhet krävs ett mod, då riskerna med det är väldigt stora och säkerheterna är inga. Därför är att verkligen älska någon innerligt och villkorslöst den djupaste känslan som finns. Att vara kär är inte på något sätt lika djupt.

Svårt för mig att definiera djupare känsla eftersom jag aldrig har varit kär.
Inte efter det ens vänner och som du nu berättar.

Men djupare känsla för mig är att man älskar en person så mycket att man skulle kunna göra allt för den personen.
Man finns alltid där och skulle man förlora den personen så skulle man bli otroligt ledsen.


Fast nu kom jag på en annan fråga...är det någon skillnad att vara kär och förälskad?

Du har själv besvarat din fråga.

Ja när det gäller mig själv kanske men samtidigt har jag vänner som är så kära att de skulle göra allt för sin pojkvän/flickvän.

Det är väldigt olika från person till person

Förälskelse/"vara kär" är dock något av en minipsykos så det blir därefter livräddande på lite annorlunda grunder.

Definitionen av själva ordet älska är givetvis subjektiv men bör ha en djup grund som är svår att finna annat än i familjerelationer eller långa perioder av vänskaps-/förhållandeband.

Mycket bra beskrivning, det är så jag också känner. Även om jag inte vet hur det är att knarka har jag hört och läst en del. När man är i närheten av den man är kär i är man i ett rus och känner sig lycklig. När man inte är i närheten känner man sig irriterad och gör allt man kan för att komma nära.

men shit Visste inte att du var så här djup!

Att älska någon är ju djupast för att det handlar om så många olika grejjor.

beter mig som en fån när jag är kär, känner mig nästan äcklad av mig själv för jag blir så annorlunda. det kanske bara är bra vem vet?
har aldrig sagt att jag älskar någon