Jag kan störa mig som fan på folk som inte fattar humorn tex The Office och liknande program.
Det måste ha med intellegens att göra, dom måste va lite korkade.
Har jag fel??
Klart, man kan säga att en humoristisk person analyserar själva händelsen/repliken och vrider på situationen tills den hittar det roliga.
Medans en person utan humor, egentligen inte har den förmågan, utan skrattar mer åt vad denne tror anses roligt. Mindre analyserande människa helt enkelt
Ja tror det handlar om allmänbildning faktiskt. Man måste kunna känna igen situationerna. Men visst har det med den mentala utvecklingen att göra också. Har tänkt mycket på det där faktiskt..
Det som är humor för den ena behöver inte vara det för den andra.
Vad man finner roligt är ofta kopplat till om man förstår skämten osv, dvs intelligens och allmänbildning.
Att skämta med människor, på rätt sätt. Anser jag själv är ett bra tecken på social skicklighet och en viss grad utav intelligens.
Ingen klockren måttstock för intelligensen, men absolut för den sociala skickligheten. Dock tror jag personligen att de sociala skickligheterna delvis är baserade på intelligens men också om man är "vis".
(Ja, det är skillnad på vis och intelligent)
Att se humorn i ett skämt handlar dock mer helt om personligheten och smaken hos den personen anser jag. Det man är intresserad av brukar man kunna hitta humor i lättare.
Blir svårt för en jägare som aldrig hållt på med något annat än jakt/boskap att förstå:
Skämt nedan. OBS, pik mot samhällare.
-Varför kan man inte ta roten ur en samhällare?
-För de har ingen funktion.
absolut så har det en koppling.
är man retarderad så tycker man att den där jävla ekorren i ice age som aldrig får ordning på sin nöt är stor humor. vilket det inte är.
ju mer man känner igen situationer och händelser desto mer kan man finna det roligt.
även att finna detaljer som andra helt missar.
peter wahlbeck pratar om detta (ja, alla tycker inte om honom, så har vi det sagt) i sketchen pizzeria pingvin. de flesta ser namnet och skrattar åt det men tänker inte så mycket mer på det, andra tänker ett steg längre och funderar på, HUR gick det till när de kom på namnet, om man sedan vill ta det ett steg längre, som peter gör, så spelar man upp händelsen i huvudet...och fnissar åt sig själv.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!