Att älska någon men inte kunna visa det. Är det ens möjligt?

Är det inte nog med såväl bekfräftelse som "känsloprat" att han faktiskt väljer att vara med dig? För detta gör han ju av fri vilja.

Du verkar vara lite bekfräftelsetorsk, men inget att skämmas för, för det är det många och åter många tjejer(framförallt) som är.

Det finns ju det där talesättet som säger att handlingar säger mer än ord. Hans handlande genom att vara med dig borde vara bevis nog för hans känslor för dig. Detta utan att ni ska behöva stirra varandra djupt in i ögonen och prata känslor eller vad du nu vill göra.

Du är ju numera väl medveten om hur han är? Vill du vara med den personen? Isåfall får du som sagt acceptera hur han faktiskt är när det kommer till detta. Kanske förändras han, men då ska det som jag redan skrivit, komma från honom och detta utan att känna press/påtryckningar från din sida.

Resten du beskrivit om honom att han t.e.x var den som hörde av sig efter ert uppbrott osv, tyder ju på att han inte är en helt tafatt snubbe. Låter som du vill få en annars bra relation och kille att bli perfekt och det tror jag aldrig kommer sluta bra.

Och i ärlighetens namn, hur äkta hade det känts om han efter ni diskuterat det hela börjar bete sig precis så som du i dina drömmar hade önskat?

Om vi vänder på steken;
Varför ska hon vara tillsammans med någon hon mår dåligt av att vara tillsammans med?

Kärlek i all ära, men fungerar det inte så gör det inte det. Kärlek är en grund till ett förhållande, men båda parter ska också må bra och trivas i förhållandet. Jag kan vara så kär att hjärtat hoppar ur bröstkorgen på mig - känner jag mig oälskad av min pojkvän så mår jag kasst. Att leva i ett förhållande med någon som man känner sig oälskad tycker jag är ungefär lika dumt som att leva i ett förhållande med någon som använder fysiskt våld.

Du har någon fantasibild i huvudet att man är "tillsammans". Man är med varandra och inte tillsammans.

Vet du vad olyckligt kär betyder? Även om någon älskar mig och jag gillar den personen så betyder det inte att vi inte är med varandra.

Varför ska jag älska dig för att jag har charmat dig till att älska mig?

En fantasibild? Jag tycker snarare att det är du som har en fantasibild som tror att allt som behövs är att man älskar någon så är förhållandet packat och klart.

Men okej. Om du är tillsammans med någon som får dig att må dåligt, du känner dig oälskad och hela tiden osäker på om personen faktiskt vill vara med dig - då är du tillsammans med personen ändå endast för att du älskar denne? Du skiter fullständigt i att du mår psykiskt dåligt över det, du bara kör på ändå alltså?

Du har totalt missuppfattat mig. Men du är inte den första som gör det.

Jag svarade på TS frågor. Hon älskar uppenbarligen sitt ex och han älskar henne också. Problemet var att han inte VISADE det på samma sätt som henne.

Det jag tyckte var korkat var att göra slut med någon man älskar och som älskar en tillbaks (för det skrev hon att han gör). Men att behöva ytterligare bekräftelse är bara idiotiskt. Eftersom hon kommer att sluta upp med en annan kille som älskar henne OCH visar henne det.
Men vad gör det när hon älskar sitt ex mer än den nye killen.. Fattar du?

Nej, jag förstod dig fullt ut och jag är fortfarande lika konfunderad.

Det spelar ju ingen roll om/hur han visar det egentligen, det handlar om hur TS mår. Uppenbarligen mår hon dåligt eftersom att han inte visar vad han känner för henne och dessutom tvivlar hon ju på om han faktiskt älskar henne eftersom att hon ens har startat denna tråd. Därför tycker jag snarare att det är ett klokt val att göra slut och gå vidare (om ingen förändring sker), istället för att sitta kvar i ett förhållande som man mår dåligt av - bara för att man är kär? Förhållandet kan ju knappast vara sunt och hålla i längden om TS ska gå runt och känna sig oälskad och må dåligt hela tiden.

Och sedan så behöver ju TS nödvändigtvis inte slänga sig in i ett nytt förhållande med en kille hon inte älskar lika mycket som sitt ex. Jag menar... en normalt funtat människa slänger sig inte in i ett förhållande när h*n älskar någon annan fortfarande(?). Livet går vidare, och så gör även kärleken i många fall.

Men ja, vi kanske har helt olika syn på det hela bara.

Ja vi har olika syn på det.

Att hon KÄNNER och MÅR på ett visst sätt kan man aldrig förneka. Men det har ingenting med SANNINGEN att göra. Känslor är något som kan förändras på sekunder.

Om man som kille lyssnar på vad som gör henne lycklig, så kommer man att hamna i en jäkla berg och dalbana. Ingen KÄNSLA är konstant och därför är tjejer (även extremt känsliga killar) väldigt ambivalenta i vad som gör dom lyckliga. Det blir "from moment to moment".
Visst kan man som kille välja att göra henne "lycklig" varje gång hon får en KÄNSLA. Men det håller aldrig i längden och killar blir bara bittra med meningar som "jag gav henne allt hon ville men ändå så dumpade hon mig".

Men alla får givetvis välja att leva sina förhållanden som dom vill. Men jag är säker på om mannen är den stabila och SJÄLV reda på vad som gör tjejen lycklig. så blir förhållandet mer harmoniskt (FÖR BÅDA).

Ptja, jag tycker i alla fall att det låter mycket sundare att de går skilda vägar och finner kärleken hos någon som fungerar som dem. Han med någon som inte behöver bekräftelse i samma utsträckning, och hon med någon som ger henne den bekräftelse hon behöver.

Men ja, olika åsikter som sagt

Jag begär inte ständiga, dagliga kärleksförklaringar. Jag är inte någon som kräver bekräftelse ständigt. Men någon gång ibland skulle det vara mycket trevligt om han kunde ta intiativ till en kram eller puss eller kanske till och med sagt att han saknade mig. Jag kräver inte att han ska säga att han älskar mig heller, jag vill inte vara en last för honom som kräver en massa, men däremot ÖNSKAR jag att han ville ta på mig, ville krama mig, ville säga att han saknar mig eftersom det känns så naturligt för mig att säga det till honom. Som det är nu känns det som sagt som att jag är en av hans killkompisar och så känns det hela tiden förutom när vi har sex, då är han väldigt aktiv med kyssar osv. Där skulle en spontan puss göra stor skillnad ibland, för att bryta den känslan lite.

Det skulle ju mycket väl kunna vara så att han ser mig som en kk men någon gång har han pratat om att vi ska bo ihop så småningom, och han titelerar mig som sin flickvän när han pratar om mig till andra, eller gjorde när vi var tillsammans.

Jag VILL vara med honom och jag VILL att han vill vara med mig.
Jag är dock osäker på hans känslor till mig eftersom det är helt nytt för mig att vara med någon som varken tar på mig eller säger sig tycka om mig men som ändå säger att allt är bra så länge han inte säger något annat.

Därför undrade jag om man verkligen kan älska någon utan att kunna visa det och uppenbarligen verkar det som man kan det. :-)
Det har bara varit främmande för mig fram tills jag träffade denna underbara man ;-).

Jag kan inte heller säga att jag mår dåligt över det hela. Bara osäker. Jag skulle önska att han la upp att "så här och så här är det, gilla läget eller dra" det skulle hjälpa oerhört, men eftersom han flyr allt som heter känsloprat så blir det genast lite svårare och leder till osäkerhet. Därför känns det skönt att skriva av sig lite här :-)

Oavsett vad folk skriver här till dig osv osv så tror jag inte att du kommer att nöja dig med honom..det har ju tagit slut ett par gånger och så kommer det att fortsätta..erkänn för dig själv istället att vissa saker kan man inte leva utan.

Det är kanske så enkelt. Ett kort och bra inlägg. Ska försöka intala hjärtat det där med.