Sambo köpa in sig i bostadsrätt

[quote=derox]Jag skulle säga 50% av vad du spenderat på lägenheten. Så (inköpspris+renoveringskostnad)/2.

Är vad jag skulle krävt om jag var i samma situation.[/QUOTE




Tänk om , tänk rätt!

Precis som de flesta andra säger så är ju det enda rimliga att hon betalar ett marknadspris. Om hon vill köpa 50 procent således 750 000 som hon kan finansiera via lån eller kontant.

[quote=Sall2001]

Eller så är man inte snål mot sin sambo. Skall man starta ett hem och ett liv med någon är ju hela idén att båda skall vara i samma båt. Varför skall sambon ha behövt betala mer pengar för det gemensamma boendet?

[quote=derox]
Jag håller med till viss del, att sambon ska betala mer är en absurd tanke. Vilket blir extra tydligt om man tänker sig att lägenheten är obelånad. Personligen kan jag inte se någon som helst vits med varför sambon ska köpa in sig överhuvudtaget och skulle undvika det in i det längsta då det känns som att nackdelarna är betydligt fler än fördelarna.

Att komma överens om en lämplig/rättvis summa sambon ska betala känns smidigare.

Men om sambon nödvändigtvis ska köpa in sig är det enda vettiga att det är marknadspriset som ska gälla och inget annat. Det är ju inget som säger att relationen håller för evigt och vid en separation är risken stor att någon som äger 50% av lägenheten inte nöjer sig med mindre än marknadsvärdet.

Men som sagt att sambon ska köpa in sig överhuvudtaget känns lite märkligt.

Det är väl en bra tanke, men det är väl så att ni startar ert gemensamma boende idag, och då ska ju det priset som gäller idag för lägenheten vara rådande. Inte vad TS ev betalade för en massa år sen. Man kan ju inte vrida tillbaka klockan och säga att förhållandet startades när TS köpte sin lägenhet själv?
Som du själv sa i ett tidigare inlägg borde det ju jämställas med att man köper sin lägenhet tillsammans och det blir det ju om man tar dagens marknadsvärde. Det är ju omöjligt att ha en helt jämlik historik i två olika liv.
Sedan kan jag hålla med att scenariot kan bli att TS får in så mycket pengar så han blir helt lånefri medans sambon kanske måste låna en massa pengar och därmed får en högre boendekostnad. I så fall bör ju sambon gå in med en lägre andel för att det inte ska bli för ojämnt. Alternativet är ju att han helt enkelt ger henne andelen i gåva. Snällt, men är man så kär att man ger bort flera hundra tusen eller kanske 1 miljon kronor så kan man ju lika gärna gifta sig direkt (utan äktenskapsförord). Du kanske kallar det snålt men för de flesta är det en rätt stor summa.

Effekten blir dessutom att TS ger 50% av alla den historiska värdeökningen i gåva till sin sambo, och det är ju generöst. Men då kan han ju lika gärna ge henne pengarna direkt. Dessutom tror jag det kan bli en del skattemässiga problem, eftersom TS måste deklarera försäljningen till sin sambo och betala skatt på vinsten. Om han inte genomför den till marknadsvärde och deklarerar någon vinst kan det riskera att underkännas (misstänker jag).

Av erfarenhet vet jag att det lätt blir så att känns inte helt som ett gemensamt hem om ena parten löper in sig. Så jag håller med om att köpa in sig låter konstigt.


Nej jag tycker inte maknadsvärdet är bra. Att vara rädd för separation förstår jag inte, om det tar slut är pengarna det minsta man bryr sig om. Pengar kan man alltid skaffa mer av.

Nu gäller detta förmodligen inte dig, men jag märker något som verkar vara en utbredd tanke i Sverige. Att det är JÄTTEVIKTIGT att man tjänar så mycket man kan när det gäller pengar med nära och kära, kan inte bjuda till. Lånar man pengar till en kompis när kortmaskinen är paj på cafét är det VIKTIGT att man får tillbaka dem, kan inte efterskänka 30 spänn till en kompis. Däremot är det självklart att man skall betala stora pengar till främlingar via skatt och annat. Jag är tvärtom, inga problem med om min sambo får köpa in sig lägre än marknadsvärdet eller om man bjuder en vän på lunch när han glömt kontanter/plånboken, resten av mänskligheten tycker jag skall få fixa sina egna pengar.

Som en liten spin-off på den här tråden kan jag inte låta bli att undra hur ni tycker man går tillväga om man vill bli sambos och köpa sitt boende gemensamt men har väldigt skilda inkomster.

T.ex. att ena parten tjänar 30.000kr efter skatt och den andra parten 15.000kr. Ska man då köpa ett boende som båda ha råd att ta lån på eller ett boende som den gemensamma ekonomin tillåter?

Det kan ju kännas lite trist att skaffa sig ett bra jobb med bra inkomst men inte kunna skaffa ett schysst boende bara för att man kärat ner sig i "fel" person.

Eller... Hur beter man sig om man har ett boende, träffar en person man vill bli sambo med men så visar det sig att den tilltänkta sambon inte har råd med 50%? Slutar man vilja vara sambos då och nöjer sig med ett särbo liv?

Jo jag förstår det och säger inte att det är snålt att använda marknadsvärdet. Men om man tycker som Sall2001 att det är otänkbart och att det är feltänk att göra så tycker jag man visar tecken på snålhet. Jag gav bara insikt i hur jag skulle gjort om jag var i sådan situation och han verkade tycka det var helt otänkbart att man kan ge sin sambo en del av sin framtida vinst i gåva så att båda får lika mycket då.

Nu kanske jag är speciell men jag skulle aldrig flytta ihop med någon som jag inte trodde att jag skulle spendera resten av livet med. Sen kan ju vad som helst hända, men jag vill inte snåla för det.


Ja, hur man gör rent tekniskt är ju ännu ett problem, det har jag faktiskt ingen koll på. Även om jag inte tror det blir så stora problem om man gör det med sin nyblivna kärlek.

Nu är ju jag jag men jag väntar med att bli sambo i gemensam bostad tills jag är säker på att det är rätt person. Ev bo en del hos varandra innan osv tills man skaffar något eget, sen lägger man allt i samma gryta och betalar därifrån.

Några förtydliganden; det är inte jag som TYCKER utan endast försöker förklara hur man hanterar en dylik situation som TS eventuellt befinner sig i. Enklast förklarar man detta med om ena parten har köpt en 3:a i innerstan i Sthlm för 20 år sedan för låt säga 1,5 Mkr och som i dagens läge är värd 7 Mkr. De allra flesta förstår att det vore orimligt att låta någon köpa in sig för 750.000:- när marknadsvärdet för 50% är 3.500.000:- dvs hela 4-5 ggr högre. Det är mig veterligen fortfarande inte ens lagligt att genomföra en sådan "affär" i Sverige, rätta mig om jag har fel.

Däremot har du helt rätt i att man får ge hur stor gåva som helst till t ex sin sambo. Men det är en helt annan tråd....