Hur vet vi att det inte finns en fjärde rymddimension?

Folk gillar att prata om den fjärde dimensionen som tid. Men hur vet vi att det inte finns en fjärde rymddimension?
Eftersom så många forskare stöttar 4d=tids-teorin är den antagligen korrekt, jag tänker inte förneka den, men hur går resonemanget?
Ifall det nu fanns en fjärde rymddimension är det ju knappast något som vi skulle kunna uppfatta så beviset kan inte vara "det syns ju".

Ja menar, ok, nu vill jag inte låta som någon religiös fanatiker men vi kan ju inte direkt bevisa att det inte finns en fjärde rymddimension. Dessutom finns det en massa oförklarliga fenomen som, jag vet inte, kanske kan ha sitt ursprung i existensen av extra rymddimensioner?

ja vi ser ingen eller märker av någon, därför VET vi inte...

Men vem säger att det inte skulle kunnas finnas fler dimensioner.

strängteoretikerna vill väll att det ska finnas minst 6 till typ. Men jo vetenskapen säger typ att det finns inget som tyder på att det finnas något sådant (de syns inte) så de finns antagligen inte.

Hur vet du att du inte just nu blir förföljd av en osynlig kanin med drakvingar? Den avger inget ljud, ingen lukt och du kan inte ta på den.

Det finns massvis med saker som skulle kunna finnas, men som du förstår från resonemanget ovan så är det tämligen meningslöst att söka efter saker som det inte finns någon indikation för att det skulle kunna finnas.

En sak jag tänkt på angående detta, vore det inte möjligt att det finns en fjärde dimension eller att vårt rum på något annat sätt är begränsat så att vi inte på ett systematiskt sätt kan upptäcka det? Nu är ju inte 2d-varelser möjliga, men vore de det kunde vi stänga in dem på en sfär och låta dem tro att det är hela världen.

Vad händer med kausaliteten när 4d-rymd-aliensarna petar in sitt finger i den del av världen vi lever i, så att säga?

Jag tror själv att det "finns" ett oändligt antal rumsdimensioner, och ett begränsat antal ( men mer än en) tidsdimension i den miljö vi lever och verkar i.

Rumsdimensionerna 'kollapsar' naturligt till ett mindre antal, dvs de kan i stor skala approximeras till 3, i mikroskala till 11 o.s.v. beroende på hur många frihetsgrader man "behöver".

Varför skriver jag "finns" och "behöver"? Jo, för dimensioner är inget annat än ett sätt att uttrycka relationer grafiskt. De behöver avmystifieras. Vill jag använda 7 dimensioner för att tänka på vad jag vill äta till frukost så ska fan i mig ingen hindra mig! Använder man inte 9 dimensioner i vissa newtonianska beräkningar, och håller inte den där operatorn Hamilton till med sina rymdäventyr i ett oändlig-dimensionellt hilbertspace kanske?

Men nu blandar du ju ihop "faktiska" rumsliga dimensioner med dimensionaliteten hos diverse abstrakta rum. Mångdimensionella rum är ju precis som du skriver väldigt användbara inom fysik, som t.ex. de oändligtdimensionella Hilbertrummen och fasrummen i statistisk mekanik som ju har ~10^23 dimensioner (för makroskopiska system). Alla dessa rum är ju dock just abstraktioner, de har så många dimensioner för att modellera antal frihetsgrader. De kan dessutom ha en helt annan topologi och geometri än vår vanliga, hyfsat platta rumtid.

Rumsdimensioner tycker jag är lite annorlunda. Om man säger att det finns 9 rumsdimensioner istället för 3, får ju alla partiklar 12 extra frihetsgrader de inte hade innan (6 från position, 6 från rörelsemängd). Dessa dimensioner borde dessutom gå att direkt observera vid tillräckligt höga energier, något som absolut inte gäller abstrakta rum.

Strängteoretikerna får in sina extra dimensioner för att de behöver de där extra frihetsgraderna för att inte vissa räkningar ska ge otrevliga oändligheter (enligt min begränsade förståelse, iaf). Förövrigt, hur har du tänkt dig att fler än en tidsdimension ska fungera? Det är en intressant fundering och jag har själv tänkt på det, men inte kommit på vare sig vad det skulle innebära eller hur man skulle formulera grundläggande mekanik etc.

Lite undvikande svar tycker jag, tycker TS är väldigt tydlig...

Massvis med forskare dedikerar hela sina liv åt strängteorin, där 11 dimensioner ingår, det måste ju finnas något experiment i verkligheten som ger stöd åt denna teori, eller sitter de bara å lullar i nån fantasivärld där allt är möjligt och hittar på saker titt som tätt för att skiten ska funka?

Vi kan av uppenbara skäl inte förnimma mer än 3 dimensioner pga hur vi är skapta...

Men det måste väl finnas något sätt att ''märka av'' andra dimensioner genom olika naturfenomen, experiment, osv.

Att säga att verkligheten består av 11 dimensioner och inte 3 måste ju ha något slags stöd för sig, nej?

Som i den välbekanta ''flatland''-liknelsen, där 2 dimensionella varelser bor i en 2 dimensionell värld så kan dessa varelser ändå märka av den 3:e dimensionen. Om man släpper igenom ett päron genom detta ''flatland'' så kommer det uppstå en figur som ändras i form hela tiden för att sedan försvinna.

De tre meningar jag plockat ovan från ditt inlägg visar hur jag tänker om det här: ja, jag 'blandar ihop' verkliga och abstrakta rum. Jag hävdar att det är samma sak: ett geometriskt uttryck för (eg. representation av) relationer.

Ja, abstrakta rum behövs för på grund av frihetsgraderna. Och som du sedan skriver så hävdar strängteoretikerna att vi har så många 'verkliga' dimensioner just för att de behöver det så att deras små strängar får... frihetsgrader att flaxa omkring i!

Hur vet vi att det finns en tredje rymddimension?

Det finns likheter med de tre rumsdimensionerna och tidsdimensionen: Samtliga är nödvändiga för att definiera en punkt. Det finns också skillnader som gör att alla inte är ense om ifall tiden verkligen platsar som en dimension, eller om den är någonting annat.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dimension

Bör ge dig en rätt bra ledning.