Hur vet vi att det inte finns en fjärde rymddimension?

Hur vet vi att det finns en tredje rymddimension?

Lite undvikande svar tycker jag, tycker TS är väldigt tydlig...

Massvis med forskare dedikerar hela sina liv åt strängteorin, där 11 dimensioner ingår, det måste ju finnas något experiment i verkligheten som ger stöd åt denna teori, eller sitter de bara å lullar i nån fantasivärld där allt är möjligt och hittar på saker titt som tätt för att skiten ska funka?

Vi kan av uppenbara skäl inte förnimma mer än 3 dimensioner pga hur vi är skapta...

Men det måste väl finnas något sätt att ''märka av'' andra dimensioner genom olika naturfenomen, experiment, osv.

Att säga att verkligheten består av 11 dimensioner och inte 3 måste ju ha något slags stöd för sig, nej?

Som i den välbekanta ''flatland''-liknelsen, där 2 dimensionella varelser bor i en 2 dimensionell värld så kan dessa varelser ändå märka av den 3:e dimensionen. Om man släpper igenom ett päron genom detta ''flatland'' så kommer det uppstå en figur som ändras i form hela tiden för att sedan försvinna.

Förövrigt, hur har du tänkt dig att fler än en tidsdimension ska fungera? Det är en intressant fundering och jag har själv tänkt på det, men inte kommit på vare sig vad det skulle innebära eller hur man skulle formulera grundläggande mekanik etc.

Nu är jag inte påläst alls om strängteori men när man säger att det ingång 11 dimensioner i den teorin är det väl i form av 11 frihetsgrader, inte 11 rumsdimensioner?

Lite undvikande svar tycker jag, tycker TS är väldigt tydlig...

Massvis med forskare dedikerar hela sina liv åt strängteorin, där 11 dimensioner ingår, det måste ju finnas något experiment i verkligheten som ger stöd åt denna teori, eller sitter de bara å lullar i nån fantasivärld där allt är möjligt och hittar på saker titt som tätt för att skiten ska funka?

Vi kan av uppenbara skäl inte förnimma mer än 3 dimensioner pga hur vi är skapta...

Men det måste väl finnas något sätt att ''märka av'' andra dimensioner genom olika naturfenomen, experiment, osv.

Att säga att verkligheten består av 11 dimensioner och inte 3 måste ju ha något slags stöd för sig, nej?

Som i den välbekanta ''flatland''-liknelsen, där 2 dimensionella varelser bor i en 2 dimensionell värld så kan dessa varelser ändå märka av den 3:e dimensionen. Om man släpper igenom ett päron genom detta ''flatland'' så kommer det uppstå en figur som ändras i form hela tiden för att sedan försvinna.

Du slår huvudet på spiken. Strängteoretikerna har inga experiment som stödjer sin teori. De behöver de här extra dimensionerna just för att annars skulle deras teori inte fungera.

Deras teori stämmer överens med det man hittills kunnat testa inom kvantmekaniken (den är alltså inte falsifierad) och matematiskt sett går den ihop med delar som den klassiska kvantfysiken har problem att förklara. Den är falsifierbar, men kanske inte direkt testbar idag(?). (Vad jag läst om den inom populärvetenskaplig literatur.)

Om det fanns en till rums dimension så borde det väll titt som tätt försvinna till och dyka upp saker från den 4 rums dimensionen?

Hur hade du tänkt dig att man ska falsifiera något som inte går att testa?

Det går naturligtvis inte. Men den kan ändå vara falsifierbar. Testbar idag. Det är skillnad mellan falsifierbar och testbar. Dessutom vet jag inte om den kanske rentav är testbar idag iom. CERN.