Var det inte mer än såhär?

Säger inte emot det, och det finns ingen egentlig motsats i att försöka ta reda på det, och att uppleva livet som meningsfullt alltigenom ändå - för många är meningen bara att försöka hitta något svar, och de mår bra medan de söker! Vissa människor skulle inte klara av om det fanns ett slutgiltigt svar, medan vissa inte klarar av om det inte finns något.

Några få rader, med en del att kommentera:

"Något mer" finns alltid att tillgå, och att lägga till etc.!
Det är Det som är kruxet, en sorts nodpunkt, bl.a. med livsprocessen som sådan.
Och "missar", som B. är inne på, gör man ju förvisso oupphörligt i någon mening, beroende på vad vi snackar om i själva varandet eo ipso.

Kontexten i denna utsaga kl. 21:37 blir ändå förhållandevis oförståelig, då sista meningen är skriven som en uppmaning, men utan utropstecken(!)...

Så har jag tänkt också. Sa upp mig förra året från mitt jobb. Men jag är rätt välbeställd, vill vara med mina barn och ha tid med mina privata saker. Få se vad jag gör i framtiden, har akassa + försäkring, 22k. Är runt 25.

Jag funderar också på hur man uppnår lyckan(Det gör väll alla egentligen).
Hur tror ni munklivet är?
Ja, det om något är en loop, men det är ju ett stillsamt och skönt liv
Vad tror ni?
För er som undrar så har jag inga planer för tillfället på att bli munk

Finns många som du. Du har indoktrinerats den samhällska uppbyggnaden kulturen och normen och du har just nu börjat ifrågasätta den för första gången.

Jag upplever det som att du inte är lycklig, men inte heller olycklig. Du är någonstans mitt emellan, trivs, otrivs inte men stormtrivs inte heller. Du trivs, men trivs kanske inte är good enough så därför startar du blygsamt en tråd på FB.

Först vill jag säga grattis. Det finns ingenting som är bra och dåligt och att du följer samhällets alla normer och så, är ingenting som är dåligt eller bra för den delen. Men jag vill säga grattis att du upptäckt något nytt.

Det finns en sak du kan göra för att komma ur ljusglimtarna och göra något stort. Och det är att följa dina drömmar. För precis som du säger, så kommer ingenting egentligen förändras. Precis som ingenting egentligen förändrades från högstadie till gymnasium, gymnasium till jobb, så kommer ingenting egentligen förändras från jobb till högskola heller. Eler från högskola till jobb igen, jobb till villa och villa till barn. Ingenting kommer förändras såvida du itne väljer att förändra det.

Följ dina drömmar. Kan låta religiöst och flummigt, men när du väl insett och greppat vad jorden universum är, och kunnat ta det för vad det är. Så kommer dina drömmar bli det absolut viktigaste du vet. Du är begåvad med en extremt stor hjärna, ben armar och allt möjligt. Fråga dig själv, vad vill du göra? Blunda och föreställ dig att du träffar dig själv någonstans. Hur töntigt det än känns, så gör det. När du träffat dig själv så frågar du dig själv. Hej jag, vad vill jag göra? Och inväntar ett svar. Sen gör du det.

Det finns ingenting man inte kan lära sig, det finns ingenting man inte kan göra på den här planeten. Så ifall något känns omöjligt, ha det i bakhuvudet att den absolut enda anledningen till att du inte tror att du kan åstadkomma det du drömmer om är att du är rädd för något.

^ Absolut!

Hitta din passion och spring med den.

Mot bakgrund av denna din "fundering", undrar jag inte så lite hur du just funderar...

Du säger alltså: "Jag funderar också på hur man uppnår lyckan (Det gör väl alla egentligen)."(!)
Va! Alla?... Själv anser jag att den så kallade "lyckan etc" mest är ett ovidkommande fenomen,
och som är ointressant i ett sant ontologiskt perspektiv. Lyckan är ett mytiskt konstruerat och traderat väsen, nästan för övrigt som ett gängse populäramerikaniserat geschäft-momentum som sådant i analogi med..., som av oklar obskyr anledning förleder somliga människor...åt fanders.
Fragment av lyckliga ögonblick, kan jag förvisso finna en gnutta intressanta...

Och "munkar"(!) som du är inne på, he he..., tja det finns ju även tomtar och troll...

Mer än såhär blir det inte...

Förstår inte vad du menar
Alla människor söker väll efter lycka?

Det låter ju som du inte tror på att det finns munkar...

Fakutm är att jag tror på existentialismens syn på livet. Alltså det vill säga att livet från en början inte innefattar någon större innebörd och livet är relativt meningslöst. Precis som att du du lever efter en norm ett samhälle har skapat. Det blir trots allt vad du gör det till. Faktum är att du kan finna din livslycka igenom att göra som i Into The Wild, ifall detta nu är det som lockar dig. Du skulle förvisso kunna göra något ännu mera kontroversiellt, men det handlar om vad man själv gör.

Såklart behöver man erhålla pengar för att överleva och jobba, men jag finner större lycka i ett väldigt fint arbete än lite bättre lön. Nu pratade du om att du trivdes med jobbet och att du sedan skulle plugga vidare. Det låter som en bra idé, ifall det nu är så att du verkligen vill det. Så sanningens ord är att livet blir vad man gör det till. Det kan bli precis hur mycket som helst, men det kan bli precis hur lite som helst också.

Det var inte min mening att förbrylla dig och vara provokativ.

Jag menar dock på seriöst allvar att jag både anser att "alla människor" verkligen inte
söker efter en så kallad lycka, och att detta dylika lycko-sökande sannerligen inte
är en tillfyllest sökväg i livets existentiella skeende och levene.

Förvisso kan jag "tro på att det finns munkar" -
såsom i en sorts simili-filosofisk kvasi-verksamhet då.
Den lösning som munkar / "munk-rörelsen" (lite vårdslöst och elakt uttryckt av mig kanske...)
kan erbjuda ex.vis vad gäller det ämne, 'Var det inte mer än såhär?', som här omhandlas,
är alldeles för intellektuellt inpyrd, "feel good-religiös" och samtids-avskild etc.

Det låter helt rimligt att det faktiskt är mer än så. Jag har ju själv fått uppleva detta nu. Jag lever för de små stunderna just nu. Till exempel när jag flörtar med en tjej jag tycker om på jobbet, när jag äter en riktig god semla och dricker en kopp kaffe när jag kommer hem från jobbet och när man som sagt umgås och trivs med sina vänner. Det är ju dessa stunder jag lever för nu. Jag antar att det även i framtiden kommer vara så att man lever för sådana tillfällen, då det känns som att själen har ro (ok, då kanske man också lever för sin fru och sina barn, om man nu får sådana).

Mina drömmar följer jag ganska strikt tycker jag nog. Jag hade önskan hela gymnasiet att flytta till Stockholm och jobba ett tag, done! Ville också till Norge och jobba, done x2! Har även drömmar om att ut och resa, men då jag ser problemet i att jobb och studier kanske måste gå före, men jag ser ljusglimten i att jag har möjlighet på mitt kommande universitetsprogram studera ett år utomlands.

I framtiden vill jag jobba med infrastruktur och järnvägar, idag jag tvivlar inte heller på denna drömmen.

Jag har för övrigt diskuterat frågan med kollegor (bör nämnas att några av dem är väldigt kristna), och deras svar är att finner man Jesus - så finner man meningen med livet. Men jag har svårt att tro att en person som knallade runt här för 2000 år sedan skall ha någon större inverkan på mitt liv. Det är snarare en genväg till att få bättre kontakt med sitt undermedvetande, och ger en själv mer säkerhet och stabilitet i livet då man tror att gud och Jesus alltid finns vid ens sida. Alltså, religionen är genomskådad och är inget för mig.