Var det inte mer än såhär?

Jag blev faktiskt väldigt inspirerad av filmen Into the Wild.

Min tes om livet är att det består av tre delar. Arbete, familj och fritid.

Gungar det på ett ben så börjar det gunga i livet, trivs man inte på jobbet så är livet inte i balans. Har man lite fritid - som du skriver om ovan - så är man inte i balans.
Fritiden - som jag ser den - är den du har när du inte arbetar eller sover.

Och livet består ibland i en sortering av just de tre. Du planerar nu - mest antar jag - och ser fram emot en utbildning du ska gå. Och är i ett slags vänteläge.
Du har dessutom nyligen blivit egenboende, ensam. Inom fyra väggar. Även om du kanske inte snackade med pappa eller mamma så var de ju där. Runt dig.
Så. Du har genomgått, som man ska, en omstörtande - ja, faktiskt - förändring i ditt liv.
Då sorterar man. Och undrar.
Du upplever just nu det som kallas att vara människa.

Och redan har du tagit det första steget efter din sorteringsfas.
Du är inspirerad, det är inte sådana som fastnat i en slags gegga av funderingar.
Se fler filmer om natur på din fritid då, eller på vägen till jobbet?

Hoppsan, vänta nu ett tag...du har 7500 kvar efter skatt.
Mat per månad för en ensam person torde gå på...suck orkar inte titta på någon av bankernas budgetsidor...3-4000? Kanske.
Då är det i runda slängar kvar 4000. SL-kort . . . hm . . . vad kostar de nuförtiden. Nå...1000 då. 3000 kvar. Låt oss säga att jag räknat fel.
2000 kvar.
Det är mer än jag har kvar varje månad efter alla räkningar är betalda.

Men...observera att trots denna min uträkning ovan så är det fortfarande arbeta, familj och fritid livet består av. Inte pengar, arbete och fritid, inte arbete, pengar och familj, inte ...ja...du förstår.
Vad ska du läsa hade du tänkt?

Äntligen en filosof som svarar. Det låter riktigt det du säger, men jag kan inte hålla med dig om det du säger är fritid. Fritid är ett mycket löst begrepp. Jag kallar inte det fritid att dra till gymmet och träna. Det är heller inte fritid att sitta på facebook och uggla i 20 minuter innan man går till sängs. Fritid måste på något sätt vara positivt enligt mig. Att styrketräna eller facebooka är inte alltid något positivt. Att med damsuga rummet upplever inte jag heller som något direkt positivt. Fritid är hellre de som jag faktiskt upplever som roligt, till exempel att hänga med en kompis, se en bra film eller läsa tidningen en söndagsmorgon med en god kopp kaffe och känna sig allmänt tillfreds.

Din matematik är inte helt fel, men jag känner iallafall att mina pengar inte finns kvar för att spara, då det går till bl.a. (förutom det du räknat upp) diverse räkningar (mobil, bredband), alkohol, småelektronik som måste köpas ibland, julklappar och presenter. Jag har precis varit i London och sedan på fjället i Norge, där rök en 6000 kr (då är res- och boendepriser inte inräknat och ändå levde jag relativt billigt). Överlag är det svindyrt att bo i sthlm.

Dock är jag påväg till Norge, har besked i slutet på veckan om jag skall flytta eller ej, då tjänar jag ungefär 26 000 SEK i månaden och lever med ungefär samma kostnader som idag, förutom att jag måste skaffa bil (3000 extra i månaden).

Detta var inte heller någon personlig ekonomisk rådgivning jag behövde heller egentligen, utan en diskussion kring en filosofisk fråga.

Tja, du väljer vilka saker du vill göra... Vissa saker är kanske att rekommendera om du vill överleva. Annat än att göra saker som gör att du överlever, är kanske värt att fundera över...

Problemet ligger kanske inte i de sakerna du gör... Visst, omständigheterna får dig kanske att känna på ett visst sätt... Men det är inget som säger att det inte går att förändra det (att de får dig att känna på det sättet).

Eftersom du har börjat fundera lite på meningen med livet och om du seriöst vill ha ett svar, så är det kanske lämpligt att vara lite öppensinnad och inte gå efter vad som anses normalt eller att ha förutfattade meningar om saker, eftersom vi påverkas så mycket av samhället och "det som är normalt"...

Angående det du skrev om Jesus är det förståeligt att man inte vill ha kristna fanatiker som vill övertyga dig om deras tro...

Du kanske har förutfattade meningar angående spirituell utveckling, meditation, studera sitt inre och så vidare...

Men om du vill... Må bättre helt enkelt (är det inte det vi alla vill?), så gäller det ju att ha ett inre som får dig att känna behag, inte sant? Alltså det inre är ju det som får oss att må bra eller dåligt...

Vet inte hur du känner, men känner du som jag, så är det kanske att rekommendera vissa saker som jag själv har börjat undersöka...

Men som sagt, det viktigaste i livet för dig är kanske att ha en hustru, barn, etc. och leva ett "vanligt" liv. Med detta säger jag inte att man inte kan må bra om man har det eller att det inte går att förändra sig om man har fru och barn. Syftade mer på att om man inte bryr sig om att lägga ned energi på att förändras, så är det såklart som så att man inte förändras och kanske ger större tendens till att leva "ett vanligt liv".

Många känner säkert att livet är lite meningslöst ibland men bryr sig inte så mycket om att förändra det. Vissa ifrågasätter och lägger ned energi på att förändras... Andra ifrågasätter kanske inte alls... Det finns kanske folk som ifrågasätter, men sedan slukas de upp av vardagen igen och har inte den där drivkraften längre...

Du vill kanske bara ha mer fritid så du kan umgås med vänner?

Återigen ett ämne utsatt på 'filosofi'-grenen, som mera nog egentligen kan besvaras annorstädes...och den här gången änmer på ett intressant och utvecklande sätt på en 'psykoanalytisk teori vs praktik'-tråd, som dessvärre inte finns på Flashback...

Det jag ändå, med pretentiösa ambitioner, vill säga till trådstarts-frågaren är att:
Svaret är nej! Det blir inte mer än "så", som du i och med ditt beskrivande uttrycker problematiken, och Saken. Livet bärs tyvärr (eller dessbättre...) upp av slika illusoriska momentum som gör att man förr eller senare ställs inför en sådan retorik du här anger.

Livet kommer alltid att lida brist s.a.s....på någonting...inför någonting osv.,
för att säga det med rätt så renodlade psykoanalytisk-filosofiska bokstäver.

Vet du det eller är det ett antagande av egen erfarenhet (även om väldigt trolig från din sida)? Om du vet, hur vet du? Om det är ett antagande, varför skriva det som om du vet? Det kanske får vissa att ge upp och missa detta eventuella sätt att hitta detta "mer" till livet...

Denna tråd fick mig att tänka på ett citat från filmen Garden state:

Min så kallade "erfarenhet" i ämnet relateras och konstitueras i mångt och mycket av en slik ontologisk och ontologiskt verksam erfarenhet av dess diskurs-ivitet.
En sorts åter-teoretiserande praktik av saken, om man så vill beskriva densamma.

Jag vet egentligen ingenting, för övrigt, i stort sett, märkvärdigt nog.

Min skriv-stil i, och om, ämnet ter sig till synes lätt anspråksfullt, och kanske direkt beskäftigt, därav att det mest alltså "ser ut" som om jag ger uttryck för att "veta" något, eller i någon mening sitta inne med nycklarna till någon sorts sanning. Så är icke fallet, på långa vägar...

Jag försökte/-er i detta ämne redogöra för den reala och skeende verkligheten i frågeställningen.


Hur ser Du på Sak-ämnet?