Starkast? Nikotinberoende eller beroende att skära sig?

Jag och min flickvän bråkar om vad som är mest beroendeframkallande.

1. Nikotin, beroendet att ha nikotin, svårt att sluta röka eller snusa?

2. Skära sig, svårast att sluta skära sig.

-----------------

Vad är svårast att sluta med?

Jag har inte hållt på med något av det, och kan säga att jag tror nikotin.

Någon som kan något av det? Skriv gärna ett argument.

Nikotin ger fysisk abstinens, skära sig är endast psykiskt...
Om man skär sig är något uppenbarligen fel och man bör såklart söka professionell hjälp.

Nikotin - Enkla anledningen till att det ger ett starkt kemiskt beroende utöver det psykiska.

Det som talar för att skära sig själv är väl att de som skär sig ofta(re?) är psykiskt labila samt att det utsöndras endorfin när man upplever smärta.

Då borde de väl ändå vara svårare att sluta röka än att sluta skära sig?

Det sägs ju att snus är lika beroende framkallande som heroin vet dock inte om det är sant. Btw bara folk som tycker synd om sig skär sig eller liknande.

Det här var en märklig fråga...

Visst är nikotinet beroendeframkallande, men det verkar vara väldigt olika från person till person.
Ibland får jag intrycket att folk tror att man blir fast i ett beroende efter bara ett par cigg, vilket är helt fel.
Men att röka ska väl smaka gott, vara en njutning, en avkoppling och kanske ett sätt att varva ner ett par minuter. Även detta kan ju skapa ett visst beroende, en skön känsla man inte vill vara utan.

Jag har väldigt svårt att förstå hur man kan få den känslan av att skära sej själv - det är väl bara en stunds smärta för att tränga undan andra, jobbigare, känslor - elller..?!

Nä, lägg undan kniven, ta en cigg och koppla av en stund istället!

Själv tycker jag att fysiska beroenden inte är i närheten så jobbiga som psykiska. Fysiska är det ju bara att stå emot de nästan obefintliga effekterna de närmaste dagarna, problemet man har med att sluta med tobak brukar ju faktiskt vara att man inte kan sluta tänka på tobaken - det försvinner inte ur huvudet, medan fysiska försvinner ur kroppen, om man säger så. Och mår man så dåligt att man behöver lägga fokus på något annat än ens problem och skär sig och blir beorende av det så tror jag ärligt talat att det är knepigare att sluta med än att sluta med tobak.

Det är jobbigare at känna sug efter nikotin än att känna sug efter att skära sig. (Kanske för man hade rökt längre än skärt sig..)

Men att skära sig är ändå lättare än att röka. För om man ska röka måte man ta sig till affären och köpa cigaretter, om man ska skära sig är det bara att leta upp något vasst hemma.

Förresten så "fastnade" jag mer för att skära mig när jag gjorde de första gången än när jag rökte första gången.
Tyckte att det var jätteskönt att skära mig (ja jag är konstig) och jag kan inte påstå att första ciggen smakade speciellt gott.

Jag har också en liten teori om att det är mera accepterat att röka/snusa än att skära sig, det bidrar också till att det är lättare att sluta skära sig för man skäms mer för det.

Idag så har jag slutat skära mig, men röker gör jag fortfarande.

En kompis har skärt sig sen vi gick på högstadiet och både jag och hon är 19 nu och hon tycker det var svårare att sluta skära sig en att sluta röka

Jävla konstig jämförelse...

Att sluta skära sig var otroligt svårt för mig, men jag har inte slutat röka än. Så jag antar att nikotin är svårare för mig.

Har också skurit mig en del. Rätt brutalt också, men nog är snus mer beroendeframkallande för mig.
Skära mig har jag aldrig varit beroende av, det har jag bara gjort ibland av olika personliga skäl.

Däremot har jag knarkat mycket. Bensodiazepiner och opiater. Det är riktigt svårt att sluta med.