Den stora tråden om vetenskap och intuition

Efter att ha sett ett antal trådar degenerera till en diskussion intuition så vill jag att det ska finnas en tråd som behandlar detta, så jag skapar därför denna tråden.

Först och främst så måste vi definiera vad vi menar med intuition, givetvis går man allra först till kunskapens källa, Wikipedia.

http://en.wikipedia.org/wiki/Intuition_(knowledge)#Various_definitions

Där har den dessa definitioner, enligt mig så är den första den "mest korrekta". Det vill säga att intuition är något som härör ur ens minne. För mig så är intuition, precis som för alla andra "när man bara vet något", men! Det betyder inte att ens intuition nödvändigtvis är något man måste lyssna på.
Om vi antar att intuition är en funktion av vårat associativa minne så måste man ha kunskap om något för att intuitivt kunna säga att det är rätt, ifall man tycker att något känns fel utan att ha någon förkunskap så kommer man i 99 fall av 100 ha fel (I vetenskapliga sammanhang). Vilket innebär att "intuition" kan vara hjälpsam i många fall, men också ytterst skadlig då förhastade slutsatser kan vara väldigt fel, och farliga.

Men då får man ställa sig frågan:
Är intuition fortfarande intuition om man är tränad i att se mönster och direkt kunna dra slutsatser från dem?

Vad ska då diskuteras? Jag skulle kunna skriva mycket, mycket mer om min syn på detta, men det kommer leda till cirkelargument och motsägelser, först måste vissa saker fastställas. (Som t.ex Var går gränsen mellan intuition och kunskap?)

Så, vad är er syn på intution? Är det positivt eller negativt för vetenskap?

Intuition är en form av kunskap - eller som en neurolog skulle säga - en form av minne. I detta fall argumenterar jag för att det är ett långtidsminne, en kombination av motoriska minnen och deklarativa minnen. Med motoriska minnen menas här begrepp som operant betingning. Det är viktigt att inse att en mus som är operant betingad att utföra en viss åtgärd när en lampa lyser och en signal piper - inte behöver ha någon högre förståelse - mer än att den får mat om den gör så.

Intuitionen, precis som alla andra minnen, hjälper oss när vi konfronteras med nya problem eller vill förstå vår omvärld.

Intuition och erfarenhet verkar gå hand i hand - och är säkert sidor av samma mynt. En god intuition tycks alltså förutsätta erfarenhet och kunskap. Har man aldrig sett en osthyvel så lär man undra ganska länge vad det är för en knäpp pryl.

En grottmänniska utan erfarenhet av bilar kommer att ha en helt värdelös intuition vad gäller att förklara principerna bakom en förbränningsmotor.
Någon som inte läst matematik kommer att ha en bedrövlig intuition vad gäller talbegreppet. Detta är inte konstigt då det tagit mänskligheten lång tid att förstå vad talen är för något och är man inte Gauss själv så är man rätt chanslös i att intuitivt komma fram till ett korrekt och välfungerande talbegrepp.

Vetenskapen måste respektera intutionen då den är något som alltid kommer finnas med människan. När intutionen vänds emot oss blir saker och ting fel.

Intuition och erfarenhet går inte hand i hand. Se bara på Pocahontas. Perfekt intuition och noll erfarenhet av framtiden. Däremot så har du rätt i att många tekniska prylar säger emot intuitonens natur, och där krävs ett erfarenhetsbaserat minne.

Utveckla.

Jag ser att människor försöker bete sig som om vi vore robotar. Matematiken är ju RÄTT, medan intuitionen och medvetandet allmänt är inte delar av vetenskapen och är därför FEL och ska tryckas ned i så stor utsträckning som möjligt. En till stor del undermedveten process i varje modern individs hjärna är att efterlikna vetenskapens regler. Detta hämmar intuitionen. Intuitionen verkar vara en jävligt bra egenskap och vi bör bygga samhället så att de naturliga reglerna får fotfäste.

Vilka samhällen byggdes med intuition? Inga. Inte ens jägarsamhället. "Naturlig intuition" och instinkt hör hemma på savannen.

Det där vet jag ingenting om. Den dag människan tröttnar på kaosmongosamhället är detta vägen att gå. Vi kan aldrig aldrig fly från intuitionen, den kommer inte försvinna oavsett hur mycket du och andra trycker ner den. Den finns till för att skydda mot faror och att leda oss in på trevligare vägar.

Jag tycker att intuitionen är en sammanslagning av tidigare kunskap och erfarenheter. Jag har som ett exempel på detta, jag löste en uppgift som involverar en pendel och några fjädrar (oviktigt exakt hur) och fick ett svar som sa att lösningen blev starkt dämpad om saker blev på ett visst sätt. Detta kändes för mig konstigt och min intuition sa att detta var konstigt och visst hade jag räknat fel.

Men i vissa fall kan man ha gjort rätt och bara hittat något oväntat, skulle man här lyssna på sin intuition skulle man förkasta detta vilket bara leder fel. Detta är en stor fara med intuitionen !

Jag tycker att lita endast på intuitionen verkar otroligt dumt för att man borde sträva efter att göra "rätt" val (om det finns) inte efter det som "verkar" rätt. Nu börjar jag närma mig väldigt filosofiska aspekter vilket jag inte vet mycket om. Jag hoppas att mina tankar är förståeliga, jag vill nu inte att detta går och blir en debatt OM det alltid finns ett rätt eller fel val.

En stor fara med intuitionen? Intuitionen ses bäst som en grundläggande byggsten i människans natur. Därför ligger faran i matematiken.

Matematiken är rätt, den har väl inte direkt något med verkligheten att göra ens? Det är väl fysikernas jobb att med matematik kunna beskriva en modell av verkligheten. Medvetande är än så länge inte till rigoröst definierad för att kunna användas inom fysiken. Intuition bör inte heller användas inom fysiken eftersom den är subjektiv vilket inte är efterfrågat inom någon vetenskap.

Hur kan felet ligga i matematiken om man räknar rätt men TROR att man har räknat fel? Intuitionen bör användas som mest som en andra kontroll, om det är möjligt.