Jag var ensam deppig och desperat?
Det var ett mörker. Jag var handlingsförlamad. Dumpad. Förnedrad som vanligt.
Jag hade träffat en tjej, kvinna på en fest litegrann och det ena ledde till det andra. Jag höll på med lite droger och befann mig utanför samhället ganska kraftigt så att säga.
Den här tjejen började komma hem till mig riktigt odrägligt full. Hon rökte (cigg) och stank svett efter utekvällar.
Det kändes som en lite välkommen ljusglimt då. Jag trodde att det var vad jag ville ha. Jag nöjde mig.
Betedde mig illa. Det var vad jag kunde.
Betedde mig illa för jag trodde inte jag kunde få nån annan och typ nöjde mig.
Samtidigt kände jag avsmak för hon var så äckligt full och snuskig så.
Sen fattade jag tycke för henne och vi blev väl kära. Vet inte om det var riktig kärlek eller om man bara som sagt gjorde vad man kunde där.
Men jag brydde mig om henne och jag älskar henne såklart. Men jag var fel då.
Hade mycket att bearbeta och jobba med mig själv.
Om jag beter mig på liknande sätt (som hon gjorde med mig)mot kvinnor blir det våldtäktsförsök. ofredande och antastan. Kan jag tänka mig

Kvinnor kan inte våldta!
Mannen kan bara egentligen göra nåt.
Så vad säger det om kvinnor. De kan inget göra eller? Är de omyndiga. Icke ansvariga.Därför kvinnor inte fick rösta eller prata i kyrkor. Bara mannen som har snopp.
Men så är vi män.
Man riggat upp nån sån situation för mig. Ett par.
Det gick sådär bra.
Jag trodde kompisens mamma ville ha sex med.mig en gång. Det kändes så självklart. Tänk dig en frigjord kvinna som var med på 60 talet Woodstock.
Varför inte. Jag kände mig oemotståndlig. Påverkad av droger. Skitkåt.
Det var inte skönt att vakna upp utomhus med minnesluckor.
Det blev en jobbig tid efter det. Inte det heller fick mig att sluta med droger. Tyvärr.
Men några bäckar små.
Tillfället gör tjuven.
One love.